Under förhandlingarne hos Stockholms stadsfullmäktige om det med anledning af hr Lindhagens motion uppgjorda förslag till ordnande af Stadsgårdshamnen genom anläggning fa en magasinsgata derstädes, tillkännagäfvo två bland fullmäktige, nemligen grefve F. Rosen och kapten G. Nerman, sin afsigt vara att uti nya motioner återupptaga frågan och framlägga förslag, som de hoppades skola blifva antagligare än det då till behandling föreliggande. Den sistnämnde af de båda herrarne fullgjorde vid fullmäktiges sammanträde i måndags sitt åtagande. I sin motion, af hvilken vi tagit kännedom, föreslår hr Nerman: a) Att till Stadsgårdshamnens ordnande en utfyllning må, i mån af behof och rörelsens tillväxt verkställas på sådaftt sätt, att utfyllningens yttre sida, med en lutning af 1 på 1!e kommer att skära Saltsjöns lägsta vattenyta längs en af motionären på en karta uppdragen linie. b) Att denna utfyllning må till en början och intill dess densamma satt sig och vunnit behörig stadga, förses med en hamnskoning af trä, till 8 fots höjd öfver Saltsjöns lägsta vattenstånd. e) Attafdet utrymme, som således vinnes, platsen mellan Östra Slussgatan och tomten es 34 och 36 skall upplätas till godsbangård. d) Att den öfriga delen af det vunna området får användas till lastning och lossning för sådana fartyg, hvilkas laster skola föras till och från midt för belägna magasiner. e) Att längs kajen och derinnanför belägna magasinsbyggnaderna skall anbringas ett tillräckligt antal jernvägsspår och hisskranar; samt f) Att gamla jernvågstomten bör indragas i och förenas med den föreslagna bangården, för hvilket ändamål den mätte förses med lämpliga byggnader för varors mottagande, aflemnande eller förvarande. Den af motionären å kartan uppdragna linien är rät från början af Stadgårdshamnen invid gamla jernvågen och ungefär till gränsen emellan tomterna JA 40 och 42 (straxt bortom Söderbergs trappor). Den böjer sig der utåt, bildande en trubbig vinkel mot den förra linien, och fortgår derifrån åter rät till en punkt framför den längst utskjutande udden utanför Ersta, der den pöjer af inåt och sedan fortgår i rät linie till Stora Varfvet. Såsom man finner, skulle hr. Nermanz pya kaj någorlunda följa den naturliga strandens bugtningar samt bilda en inåt böjd och en utåt böjd vinkel. Afståndet frän den nuvarande stranden blefve naturligtvis på olika ställen olika, men syneg oss i medeltal kunpa angifvas till omkring 100 fot. Det hade måhända varit önskvärdt att förslaget varit follständigare utarbetadt och i vissa fall något närmare angifvit motionärens afsigt. Man finner t. ex. att han vill upplåta den första delen af kajsträckan, från jernvågen intill magasinsbolagets tomter, till godsbangård, men han antyder icke huruvida han vill att kommunen skall anlägga denna bangård eller om, här såsom annorstädeg, detta skall blifva en omsorg för jernvägens egare, d. v. s. i detta fall för staten, Såsom emanerande från en ingeniör hade man äfven kunnat förutsätta, att motionen innefattat någon utredning såväl rörande kostnaderna för ågn ifrågasatta utfyllningens verkställande, som rörande den tekniska sidan af saken. Det torde sålunda måhända icke utan vidare kunna antagar att det med trygghet låter sig göra att stanna med en utfyllning just på den punkt, I der hr Nerman förlagt sin linie, ty vid en RR Tee AE ETTA rr