Article Image
STOCKHOLM den 20 Nov. ! Lars Johan Hierta, ! f Fosterlandet har i dag förlorat en utmärkt och framstående medborgare, hvilkens verksamhet varit djupt ingripande och fruktbringande i många riktningar. Lars Johan Hierta har i dag på förmiddagen kl. omkring 34 till 9 aflidit. Den saknad, som en sådan mans bertgång framkallar i det allmänna, måste kännas dubbelt tung för Aftonbladet, som i honom sörjer sin grundläggare och den, som under en följd af 21 år var bladets : egare och hufvudredaktör samt i denna egenskap icke blott bragte detta blad I till betydenhet i yttre och inre hänseende, utan mäktigt inverkade på pressens och det politiska lifveta utveckling i vårt fädernesland, De få ögonblick, som efter erhållandet af denna smärtsamma underrättelse stå oss till buds, förslå icke till sammanfattande af en kort teckning, mycket mindre till en utförlig skildring at d.enne mans lif och verksamhet. Materialier till en sådan framtida skildring saknas icke. De finnas i rikt mått uti n af den aflidne utarbetad mycket utförlig och intressant samt på många pikanta och humoristiska detaljer rik wtobiografi, som finnes intagen i Svenskt Biografiskt Lexicon, Ny följd, femte bandet (sidd. 133—195). De finnas för öfrigt i denna tidnings tjuguen första årgångar ochi de senaste fyratio årens parlamentariska förhandlingar i vårt tand. Skulle vi redan nu, under det första intrycket af dödsbudet, vilja söka efter något, som vi, bland det myckna utmärkta och utmärkande, som fanns hos den bortgångne, kunde känna oss håsade att i allra främsta rummet betona, så vore det den aldrig svigtande medkänsla han egde för alla, som lida af prättvis behandling och äro på ett eller annat sätt förtryckta. Det var hans i ungdomsåren vunna erfarenhet om väld inom lagskipningen och rättsvidrig behandling af oskyldiga fångar, som väsentligt bidrog till hans beslut att beträda den publicistiska banan, och det var det skarpa aktgifvandet på lagskipningen inom hufvudstaden och specielt på förJhandlingarne inom polisen, hvarest ditjtills den största godtycklighet hade egt rum, som hörde till det mest utmärkande nya, som Aftonbladet vid sitt framrädande företedde. Det var samma medkänsla, som dref honom att från det han först inträdde på den politiska jarenan intill det sista kämpa för en Ihumanare lagstiftning, borttagande af sroppsstraffen, alla slags reformer, som kunde lända till skydd för de svagare, ispecielt äfven utvidgande af qvinnans rätt. Genom sin ihärdiga kamp mot indragingsmakten bar Hierta kraftigare än någon bidragit till afskaffande af denna godtycklighet och att befästa tryckfrihecen i vårt land. Genom sin skarpa och påpassliga kritik öfver regeringssystemet Junder 1830-talet bidrog han väsentligt att framkalla den politiska vakenhet och den allmänna anda, som sedermera geJnomdrifvit så många reformer. En vigtig omständighet, som han aldrig förJsummade att betona och genom hvars tändiga framhållande han utöfvat ett cke ringa inflytande på folkrepresentaionens förhållande till regeringen, var nödvändigheten i vårt land af en sträng dbhushållning med folkets penningar. Med denna princip at sträng sparsamhet i diråga om statsmedel förenade han den Jaf så stor frihet som möjligt för handelns ch näringslifvets utveckling och han har väsentligt medverkat till den utveckling, Jsom i detta hänseende hos oss egt rum. Den outtröttliga verksamhet han vid sidan af sitt publicistiska kall utvecklade i många riktningar är nu icke tid och tillfälle att närmare skärskåda. Vi vilja blott erinra om det inflytande han som bokförläggare utöfvat på den litterära utvecklingen i vårt land, såväl genom att utgifva en mängd i hög grad värdeulla arbeten, som ock genom att först medelst billiga upplagor af främmande skönlitteratur utbreda läslusten och öka den läsande publikens antal, så att böcIker i vårt land kunna utgifvas till billigt ipris och ändock bära sig, ett förhållande, jsom är synnerligen märkligt vid en jemdörelse med hvad som eger rum i granninderna. Efter att 1851 ha tagit afsked från den publicistiska verksamheen, hvilade han icke på sina lagrar, atan var rastlöst verksam på mångahanda.

20 november 1872, sida 2

Thumbnail