— Extraditionstraktat. I Corr. de Stockholm läses: En parlamentsakt af år 1870 har, såsom bokant, fastställt do vilkor, på hvilka engelska regeringen bemyndigas att, utan parlamentets hörande, med främmande makter afsluta öfverenskommelser om brottslingars utlemnande. I kraft af denna parlamentsakt gjorde engelska regeringen den svensk-norska förslag om afslutande af en dylik öfverenskommelse. Förslaget underkastades en omsorgsfull granskning af så väl Sveriges som Norges justitieministrar, men dess antagande mötte allvarsamma hinder dels i de olikheter, som förefinnas mellan de kontraherande staternas rättsliga institutioner, dels äfven i svårigheten att verkställa en fullkomligt noggrann öfversättning af flere termer i den engelska texten. Frågan blef derför uppskjuten. Under tiden hade en dylik konvention blifvit afsluten melian tyska riket och England, och texten till denna konvention befanns betydligt mer egnad till att utgöra grundvalen för en öfverenskommelsa jemväl mellan England och de förenade kouungarikena. Ett svensktnorskt förslag afskickades under loppet af Augusti månad innevarande år till London, hvarifrån det i dessa dagar återkommit. De anmärkningar, som blifvit från Englands sida framställda, äro af föga vigt, och man kan hoppas att ett fördrag ganska snart skall blifva afslutet.