nersche Zeitung erfar man emellertid, att de var kejsarens hbelsotillstånd, som förar ledde, att krigsministern v. Roon fick uppdrag att å hans vägnar öppna sgessic nen. Läkarne hade nemligen förklarat, at kejsaren efter besöket i Dresden borde si mycket som möjligt akta sig för öfveran Isträngning. Enligt samma tidning ha un der flere dagar hållits förtroliga rådpläg ningar mellan medlemmar af regeringen oci framstående medlemmar af de olika fraktio nerna inom deputeradekammaren, och mar Iskall ha den bästa utsigt till att dewsa un )derhandlingar skola leda till ett tillfreds ställande resultat, d. v. s. till antagande af kretsordningslagen i dess nya skick aj deputeradekammarens stora flertal. — Någrs tidningar berätta, att furst Bismarck blif vit allvarsamt sjuk, men de officiösa tidnin garna veta derom intet. Redan kl. 2 samma dag som sessionen öppnats höllo kamrarne sina första sammanträden. TI herrehuset, der endast 86 medlemmar infunnit sig, ville furst Putbus, som representerar majoriteten, icke en gång uppträda såsom kandidat till ordförandeskapet, och grefve Stolberg, som vid förra valet understöddes af regeringen och segrade med ett par rösters majoritet, blef till följd häraf nästan enhälligt (med 79 röster) vald till president. Det feodala oppositionspartiet vizade emellertid straxt derefter, att det har makten inom kammaren; ty till förste president valdes v. Plötz, som hör till yttersta högern, med 77 röster, och vid valet af den andre vicepresidenten segrade grefve Brihl öfver regeringens kandidat v. Bernuth, efter tvenne voteringar, med 41 röster mot 83. I deputeradekammaren föreföll ingenting af vigt. Vid dess följande sammanträde den 13 valdes till president Forckenbeck med 247 röster bland 269 (sexton polske deputerade afgåfvo oskrifna röstsedlar) och till vicepresidenter Köller och Bennigsen. Den sedvanliga lordmayorsbanketten i London egde rum den 9 dennesi Guildhall. -Premierministern Gladstone var icke närvarande, men lordkansleren, utrikesministern, skattkammarkansleren och marinministern voro tillstädes. Den sistnämnde besvarade den skål för den kungliga fawmiljen, för armån och flottan, med hvilken lordmayoren inledde festen. Hr Goeschen uppehöll sig i sitt svar i synnerhet vid den engelska flottan och gendref de angrepp, öfverskeppsbyggmästaren Reed i Times riktat mot marinförvaltningen. Han förnekade att engelska pansarflottan icke skulle ha följt med sin tid och att turkiska, brasilianska och ryska pansarflottorna redan skulle ba vuxit henne öfver hufvudet. Regeringen ville icke, på grund af sådana påståenden som de här åsyftade, frångå den väg, hon beträdt. Sedan skålen för diplomatiska kåren besvarats af amerikanska sändebudet med en häntydning på det glädjande utiatt de meningsskiljaktigheter, som hittills egt rum mellan unionen och England blifvit bilagda på fredlig väg genom de skiljedomar, som afkunnats i Geneåve och Berlin, tog utrikesministern lord Granville till ordet. Han yttrade att om också icke anlitandet af skiljedomatol kunde erhålla någon praktisk betydelse i sådana fall, der passionerna råkat i svallning eller der det gäller en nations vara eller icke-vara, i vanliga tvistefrågor saken förhöll sig helt annorlunda, och att vid sådana stridigheter som de, hvilka senast egt rum mellan England och Nordamerika, ett afgörande genom skiljedomstol var den enda riktiga lösningen. Ehuru denna lösning icke utfallit till Englands fördel, uttalade dock lorden önskvärdheten af att man mätte finna sig i det afgörande som egt rum, så mycket mera som finansernas tillstånd gjorde utbetalningen af skadeersättsen mindre känbar än den under andra omständigheter skulle ha varit. Sedan lord Granville derefter omtalat handelstraktaten med Frankrike, som han sade vara affattad öfverensstämmelse med frihandelns grundsatser — en åsigt hvilken icke tyckes deas af engelska pressen — uttalade han slutigen såsom sin öfvertygelse, attregeringen väde hade makt och vilja att försvara lanlets intressen och ära, men att hon på amma gång beslutit att uppträda med en ;ppenhet och ärlighet, som på en gång bäst skulle befordra landets lycka och det goda örhållandet till främmande makter.