I anledning af presidentvalet uti Nordamerika och det inflytande, som dervid utöfvats af negrerne, hvilka nu för första gången i massa deltagit i ett sådant val, yttrar Economist i en artikel den 9 d:s: Det ojemnförligt vigtigaste och mest glädjande resultatet af valet är negrernes votum. Man har aldrig i demokratiens historia sett ett så farligt försök, som att gifva oinskränkt valrätt åt omkring fyra millioner svarta menniskor, nyss frigjorda från slafveriet, fullkomligt ouppfostrade och hungriga efter materiella fördelar. Detta var en tillökning af 700,000 nya och antagligen farliga röster på en valmanskår af omkring sex millioner — en styrka, som kan gifva utslaget mellan om makten kämpande partier. Många iakttagare hyste allvarsamma farhågor för att denna ofantliga hop af egensinniga, okunniga och fördomsfulla menniskor skulle göra all politisk stabilitet inom unionen i detnärmaate omöjlig, tillsätta och afsätta regeringar, fullfölja utopier eller koncentrera hela sin politik i ett vildt och oemotståndligt rop på en agrarisk lag. Utgången har skingrat alla dessa farhågor. Negrerne ha för första gången i massa röstat vid ett presidentval och de ha röstat för den bestående regeringen. De hade ingen personlig motvilja för hr Greely, som en gång i deras ögon var den inkarnerade abolitionismen. De hade ingen särskild förkärlek för general Grant, som aldrig var för en hastig emancipation annat än såsom en militärisk åtgärd. Men de känna den stora sanning, som så starkt kännes af den stora massan i Frankrike och i våra indiska besittningar, nemligen att styrelsen är den naturliga beskyddaren för den stora massan af fattige och svage, att de bättre kunna lita på regeringen så som skiljedomare mellan dem sjelfva och dem, som möjligen kunna vilja förtrycka dem, än på någon annan, och att presidenten t. ex. kan tygla Ku-klux-klan, när ingen annan kan göra det. De röstade derföre i massa på regeringen, och de skola, enligt vår tanke, under många kommande år alltid göra det. Ty man måste ihågkomma, att deras votum nu är af yttersta vigt och motsvarar hela den öfriga folkmajoriteten för Grant, och det blifver derföre en sak af djupt och varaktigt intresse för det parti, som innehar makten, att bibehålla denna beskyddande ställning — af så stort intresse i sjelfva verket, att om en demokrat någonsin blefve vald till president, han för sitt eget intresse skulle se sig tvuvgen att intaga samma position. Detta är ett mycket oväntadt och mycket tillfredsställande resultat af ett gi gantiskt experiment. Ingenting skall så mycket bidraga att gifva stabilitet åt den amerikanska politiken som tillvaron af en mycket talrik men dock icke dominerande klass af vaimän, hvilka ailtid äro redo att votera för den makt som är; och ingenting skall så mycket betrygga emancipationen som medvetandet af en beständig allians mellan regeringen och den emanciperade klassen. Det är likasom om hvarje bestående fransk regering vore säker om alla handtverkares röster. En sådan allians minskar i hög grad den verkställande maktens beroende af särskilda partier — negrerne kunna t. ex. användas till att neutralisera de irländska rösterna — och gör presidenten endast beroende af nationens kärna, nordstaternas farmers, hvilka allena kunna afskeda honom, och hvilka, såsom detta val visar, betrakta de flesta politiska angelä genheter från en praktiskt förståndig synpunkt. Vi tro icke, att amerikanarne skola illåta att man år 1876 går ifrån det häfd:vunna bruket i fråga om återval; men vi kunna mycket tydligt inse, att general Grant skall hafva en utsizt att blifva vald för tredje gången, som ingen af hans företrädare haft. Södern har han i sina händer; och om partiernas styrka blifver någorlunda lika, skall presidenten, som, så länge han är president, disponerar öfver samtliga negrernes röster, vara en för hvilket parti som helst oöfvervinnelig kandidat. I alla händelser kunna vi från detta val datera en verklig och ansenlig förän dring i den amerikanska politiken; ty det har — oafsedt alla personliga konsiderationer — enligt vår uppfattning i hög grad stärkt presidentskapets betydelse. Från Japan meddelas, att en ung fransk rättslärd, vid namn Georges Bousquet, af japanska regeringen erhållit i uppdrag att reformera landets gamla lagar och bringa dem i närmare öfverensstämmelse mel nutidens fordringar. Ea komit6 af japaneser har redan i Juli månad detta år blifvit nedsatt under förutnämnde fransmans ledning för att undersöka, hvilka stadganden i franska lagboken kunna vara lämpliga att införas i Japan. En annan samtidigt med den före gående tillsatt komit6 häller på att ordna landets lagar efter den i Frarkrikes lag stiftning antagna ordningen. En juridisk undervisningsanstalt har blifvit stiftad i Yeddo, äfvensom en fredsoch en polisdomstol. — Konungens reså till Norge. Tilll, Charlottenbergs station hade, för att mötalj