uppläsa sitt budskap för de församlade ministrarne. Om budskapets innehåll har Independance erfarit följande: I detsamma kommer att omtalas utrymningen af de båda departementen Marne och Haute-Marne, som skall sluta den 11 dennes, samt undertecknandet af handelsfördraget med England; derjemte kommer att uppgifvas beloppet af skatteinkomsterna, hvilket genom sekreteraren i finansministeren blifvit meddeladt chefen för den exekutiva makten, Detskall vara regeringens afsigt att tills vidare uppskjuta diskuterandet af vallagen, derför att det kan förutses, att förhandlingarna derom skola blifva mycket häftiga och föranleda stark uppståndelse i landet. Det skall vara Thiers önskan, att man först behandlar frågan om presidentskapets varaktighet för 4 eller 5 år och om presidentens eventuella återval samt om interimsregeringen i händelse af presidentens död, budgeten och förslagen angående elementarundervisningen och militärorganisationen; allt detta skall säkert upptaga församlingens tid till slutet af sommaren 1873. I Bordeaux har det radikala partiet den 4 denues hållit en privat bankett, vid hvilken hela municipalrådet skall ha varit närvarande. Deltagarnes antal anslås till 150. Utan tvifvel har afsigten varit att åstadkomma en motdemonstration mot den för någon tid sedan hållna festmåltiden, vid hvilken deputeraden Princeteau beskyllde Thiers för att hafva brutit öfverenskommelsen i Bordeaux. Republ. frangcaise af den 3 dennes sysselsätter sig änyo med de bekanta tilldragelserna i La Fere och anser, att krigsministern Cisseys afgång blifvit nödvändigare än någonsin, då Thiers omöjligen kan räkna på en republiken uppriktigt tillgifven här, så länge de högsta posterna beklädas af förklarade bonapartister. För öfrigt har krigsministern sändt sin adjutant, öfverstlöjtnant Fabre af generalstaben, densamme som höll det bonapartistiska talet i La Fere, på tre månader till Algeriet. Inom armn harmas man öfver, att det förtroliga samtalet vid festen i La Fere blifvit röjdt af en af deltagarne, hvilken dagen derefter sände Gambetta ett meddelande derom. Vi meddelade för någon tid sedan ett telegram om oroligheter i staden Besseges i departementet Gard. Enligt hvad utländska tidningar nu meddela, hade dessa oroligheter icke någon politisk karakter, utan härrörde endast från smuglarnes hat till tulltjenstemännen, hvilka på senaste tiden hållit en skarpare tillsyn öfver dem än förr. En större hop omringade tullbyggnaden och kastade sten på gendarmerne, hvilka begagnade sina skjutvapen först sedan två af dem blifvit sårade. Tre af smuglarne sårades och derefter tog hela bandet till flykten. Två kompanier infanteri sändes! till Besseges för att skydda tulltjenstemännen; men då de kommo var ordningen redan återstäld. Såsom vi förut omtalat, har prins Napoleon i anledning af sin förvisning hos generalprokuratorn Leffemberg anmält åtal mot inrikesministern Lefranc, polisprefekten Renault, dennes kabinettschef Patinot och poliskommissarien Clement. Generalprokuratorn har i ett bref till prinsen förklarat sig icke kunna upptaga detta mål, emedan polisprefekten, hans kabinetschef och polis: kommissarien endast efterkommit inrikesministerns order och sålunda för sin del äro ansyarsfrio, och den sistnämnde åter såsom deputerad endast med natiomalförsamlingens tillstånd kan åtalas samt slutligen den öfverklagade förordningen beslutits i konselj och således är en regeringshandling, för hvilken en minister endast af nationalförsamlingen kan ställas under åtal. Prinsen har svarat generalprokuratorn i ett bref, hvil: ket han slutar sålunda; Om jag i den un: dantagsställning, i hvilken man försatt mig, kunde göra min rätt gällande inför någon domstel, skulle jag våga att åberopa mina blygsamma personliga antecedentia — ett förslag, som jag år 1849 väckte i national församlingen om upphätvandet af aila förvisningslagar mot Bourbonerne, ett annat förslag som jag väckte om attjuniinsurgenterne af år 1849 hvarken skuile amnestieras eller deporteras ntan dömas, ett i alla tidningar publiceradt bref, som jag skref till kejsaren den 14 April 1861 för att begära upphäfvandet af den qvarstad som lagts på en brochyr, i hvilken jag var personligt angripen, alla mina tal, som alltid varit till förmår för folkets rättigheter och den individuella friheten, Jag Vill icke tala om de steg min fader och jag togo för att förkortahr Thiers landsflykt och hvilkahan hade att tacka för att han endast en kort tid förblef aflägsnad från Frankrike. Jag vet att politiken är i stånd att bringa allt i glöm ska. Med statsresonen hetäcker man allt; men det är mycket smärtsamt för mig att träffa på en sådan teori hos hr generalproknratorn, som sålunda tillegnar sig traditionerpa från 1793 års advokatstånd, hvilka man annars ansett utplånade. Äfven detta plägade afvakta konvehiets besiut, Historien kommer att berätta, att Napoleon I:s brorson, hvilkens namn jag trotsar hvem som helst att kunna ställa i samband med någon komplott, förts genom Paris såsom fånge och att man vägrat honom att få sin sak pröfvad af domstol, då likväl under det lo jala försöket med republiken detta icke förmenats de största brottslingar och den,som omstörtade Vendömekolonnen, endast dömdes till sex månaders fängelse. Jag vidhåller således min anklagelse, och om ni vägrar mig rättvisa, återstår mig endast hoppet att få se högsta domstolen, sin rätt likmätigt, upptaga saken. Jag vädjar ånyo till Frankrikes domstolar och har beslutit mig för att gå igenom alla instanserna och att icke tröttna i denna olika strid. Det är för mig en pligt; ty jag är icke endast en landsflyktig. Regeringens våldshandling gifver mig den stora missionen att försvara den individuella frihetens på ett skamligt sätt kränkta princip,