vort Feädreland. tvsd Under da om han I Reglen var nedsunken i en niestön Aytis Slöyhed og Ligegyldighed for sig selv o Alting omkring sig, om hans Öie var ti lukt og hans Lands kvalt for alt Höiere o Fdlere 1 ,Menneskelivet? (Jemför I Afsnit af den danske Bondestands. Krönik af C. E, F. Reinhardt, s. 51.) Men bojå lossades omsider, bonden frigjordes, och, bi gripligt nog, af den nyvunna friheten b gagnade han sig oförtöfvadt till att me våldsam åtrå eftersträfva en förbättrad ekt nomisk ställning. Politiken blef medlet, et ökadt välstånd var målet; man blef demc krat och strediför frihet och jemnlikhet nä mast med ett ganska materielt syfte. SS framför allt under bondeväcke 2 märk liga tid på 1840 talet. Rörelsen i bonde ståndet på den tiden, anmärker en forskar i periodens historia, beskjeftigede sig ikk med store politiske spörgsmaal, thi det ha aldrig ligget for vore Bönder at diskuter Menneskerettigheder med sultne Maver; de var reen sociale Spörgsmaal, som vare dens Gjenstand. Da vore Bönder begyndte at komme i Bevegelse, gjaldt denne simpelther en Forbedring af deres Kaar og Livsstilling — — — Det var ikke ad abstrakte Theo riers Vei og ikke ved en ideal Higen efter Frihed, at vore Bönder lededes til at blive Demokrater; det var Lengslen efter at blive Selvejere og Utilfredshed med Hart kornets Beskatningsmaade, som gjorde dem til Frihetsmend, og realistisk som den var i sit Udspring, har Bondepolitiken hos og, ogsaa hvor Oidet politisk ikke i Virke ligheden skjuler en social Bevzegelse, ved blivende bevaret meget af denne realistiske Retning (Jemför Fra Bondeopvcekkelsens Tid, af V. CO. 8. Topsöe.) Detta vår landtmanna-demokratis alltifrån början starkt realistiska skaplynne har, som bekant, på senaste tiden gjort sig gällande särdeles uti beskattningsfrågorna. En fransk iakttagare af våra förhållanden yttrar härom (uti en uppsats om demokratien eller folkväldet i Norden, anförd i Norsk Folkeblad) några träffande ord. I Danmark, Norge och Sverige, skrifver den franske författaren, säro bönderna folkväldets säkraste stöd, emedan de mycket väl förstå det sammanhang som råder mellan Yelfstyrelsetanken och skatternas sjunkande. — — — — För att genomföra sin politik, använder den skandinaviska Jandtbefolkningen ett ypperligt medel, nemligen att helst välja sina representanter af sitt eget stånd. Också har under de senaste tjugu åren den folkliga beståndsdelen vunnit en obestridlig öfvervigt i de skandinaviska riksdagarne, i synnerhet uti Danmark och Norge, Bonderepresentanterna släppa aldrig ur tigte sin grundtanke, nemligen den, attstaten är till. endast för folkets skull (sic), och de föra en förbittrad kamp mot alla stiftelser, alla embeten och utgifter, som icke Pga sin grund uti en dylik uppfattning. I detta omdöme från utlandet angående. ;folkvälde i Norden, utpekas, synbarligen itan afsigt att tadla, just de tvenne mest framträdande dragen hos bondepolitiken: let ensidiga betonandet af ett ekonomiskt intresse (skatternas sjunkande), samt, i sammanhang dermed, benägenheten att förägga maktens tyngdpunkt till allmogeklassen, under förebärande att denna klass i sjelfva verket är att betrakta såsom det gentliga folket, Ett ekonomiskt syftemål, asthållet utan tillbörlig hänsyn till hvad iela samhällets väl fordrar, drifver folkvartiet att, i och för detta syftemåls rättärdigande,; tillgripa en politisk sofism, hvars faktiskt olycksbringande verkningar vi kola lära att känna i det följande. (Forts.)