förklarat på det taturligaste sätt hr Björnbaks vänskapliga miner och vinka åt Internationales unga brödraskap i Dai Tork. År njutningen lifvets högsta må då äro de internationale otvifvelaktigt sin goda rätt, när de utdöma all politil som hvilar på den s.k. fosterlandskärleken då har äfven hr Björnbak rätt när han oqvi dar den politiska skandinavismen och sväl mar för tanken om Danmark såsom sett mc narkiskt Hamburg, d. v. s. en vapenlös men välgödd snöping bland Europas nationel Hvad sBjörnbakianismen är uti Dar mark, det är i Nörge Jaabekianj ett sidostycke till den ideförnekande; kul turfiendtliga tidsströmning som i utlande eggar millionerna att skocka sig tillsam mans under Internationales röda klut Läs det norska Morgenbladets bidrag til Jaabekianismens karakteristik (i April in nevarande år!) I åtta år har bonden Sörer Jaabek i sin Folketidende rasat mot der högre bildningens målsmän, framför allt mo presterna, med användande at ett skrifsät som ej ryggar tillbaka för de skändligaste ytterligheter. Larmande drager han i här nad mot blodsugarne, vampyrerna, fiåbu sarne, d. v. s, mot prester och embetsmän öfverhufvnud; för att komma dem in på lif vet har han såsom medlem af storthinget gjort sig till förkämpe för Sparetanken i aflöningsoch pensioneringsfrågor och med orubblig seglet utkämpat sina fälttåg a! Inej mot nästan alla statsutgifter, som läsyfta något högre, än främjandet af det ) krassa Madstrevets intressen; Och denne bondedrott ger lystringsordet åt en organiserad skarä af 20 4 30,000 anhängare; hvil: kas antal ständigt växer! I Mem lemnom dessa demagogiens vämjeTliga Thersites-figurer! Vi behöfva ej hålla 1083 till dem, för att vinna ett afgörande isvar på vår fråga, huruvida folkpartiet kan sägas arbeta oegonnyttigt i fosterländska iders tjenst. Ett steg högre upp på lfolklighetens linie, och vi stå framför slöndtmannapartiets och den förenade venstern — för att nu tala biott om Sverige och Danmark. Nåväl, hvad utgör i närvarande stund föreningsbandet mellan landtmannamajoriteten i svenska riksdagens Andra kammare? Mäånne ett politiskt tänkesätt af något så när samma art som det, hvilket slagit fot hos iörfädren, den tiden biskop Thomas qvad: O, ädle svensk, du statt nu fast! eller då sveakonungen stod trygg i farans stund med Gud och Sveriges allmoge? Svaret är gifvet i och genom partiets ställning till försvarsoch grundskattefrågorna. Ingen id6, men väl ett ekonomiskt klassintresse utgör förenings-i bandet, Landtmannen i våra dagar är så litet idealist som möjligt; det band som bindet starkast är, i hans tycke, bandet kring penningpungen; med detta väl tillknutet motser han lugaot efterverldens dom, äfven om densamma möjligen skulle komma att gå i samma riktning som t. ex. den af det norska Aftenbladet helt nyligen uttalade: det egentlige Kjernepunkt i landtmannapartiets program synes at kunne defineres med et: Först vor egen Interesse og Fordel, derefter Landets. Och nu den förenade venstern!s När beskattningsfrågorna komma på tal, röjer sig då hos venstern, mera än hos landt mannapartiet, en god medborgerlig anda? Det låter ju oskyldigt nog, när venstern i sitt nyaste program påyrkar en förnuftig Sparsommelighed i Statshusholdningen, en ligeligere Fordeling af Skattebyrden. Men huru finna meningen uti dessa alltför sväfvande talesätt? Läs ett nyligen offeatliggjordt sändebre? Til det umiddelbare De mokrati, navnlig Landboalmuen (i Nörrejydsk Tidende) från den gamle Tschernin; de danska bondevännernas Nestor. Långt ifrån att tilltro bondepartiet — hvars verkliga syften han väl bör känna — viljan att sätta fäderneslandets välfärd öfver klassintresset, anser han sig böra varna allmo gen för ett egennyttigt uppträdande i beskattningsfrågorna. Demokratiet,skrifver han, kan kun bestaa, naar det ikke krever mere end sin Del af Almenhedens Fremskridt, og derfor giver Exemplet paa BSelvbeherskelse og Selvopofrelse. Derföre lägger han landtmännen på hjertat, att ikke kreve nogen Nedsettelse eller Omlegning af de Skatter til Staten, som udredes af de faste Ejendomme — — ty: Disse Byrder ere paalagte for saa lang Tid siden, at de ere at betragte som enhver anden Gjzld, der hefter paa Ejendommen, og hvilken Ejeren har bragt i Anslag ved Kjöbet. Lignende finder Sted med de noget senere, af samme Art frivillig overtagne Byrder. Ejeren har ikke mere Ret til at frigjöre sig for disse Heftelser end for enhver anden; det er ikke disse Afgifter, der trykke, naar der föres Klager, det er de andre Betingelser, som Vedkommende har indgaaet, da han blev Besidder eller skattepligtig Bruger. Men Staten bör ikke indlade sig paa at overtage disse Samfundsklassers Byrder, hvilket den gjör, naar den afskaffer eller nedsetter dem. Dersom et demo-. kratisk Samfund begynder herpaa, saa erl ZEvred (gärdet) opgivet. Så långt Tscherning. Hans förmaningsord till Danmarks Demokrater af Almuens tyckas ju liksom enkom stälda äfven till det slags demokrati, hvars talan föres af det svenska age arartist När nu sa kernas lä är sådant — hvad göres oss flera vitnen behof? Åt politiska väderhanar må det vara förbehållet att stöta i basunen för den ingenting mindre än heliga allians, man söker inleda. mellan de nordiska riksdagarnes sjelfviskt prutande bönder. Folket är godt i sin innersta rot, säger skalden. Välan, men folket är äfven, när dess lidelser bragts i jäsning — all historisk erfarenhet intygar det — ett blindt famlande vidunder, monstrum horrendum, informe, irgens, cui lumen ademtum est. Betraktelser sådana som de ofvanstående torde temligen noggrannt återgifva den stämning, hvarmed den gamla bildningens män i Danmark, och väl äfven I dess norliska grannländer, se folkpartiet rycka fram till makten. Kan man undra öfver, om denna stämning som oftast söker sig ett uttryck i em bitter, obetingad förkastelsedom? Endast då kunde en sådan dom syill LRORSS UU IR OPVI FÅRÖ mMS BH 2 or