Danmark i våra dagar, tecknadt i bref. Tredie brefvet: Folkpartiets i Nerdeis, Hed särskildt hänsyn ti Danmark. IL, (Forte. fr: n:t 248:j . Det vär vid sistförfiutna yktetiden lärskri plötsligt steg mot skyn från folk partiets läger. En-brygga har slagit mellan demokratien i de tre nordiska län förna! Stnaden nälkasj då Nordens stor sv1guppgift skall finna sin lösning!! Vå mission bland folken begynner!!! — Så ljöc ropet till oss från Norge, och den ropand var ej någon obekant, det var en välkänt man; det var intelligensens stridslystne vedersakare, bondeväldets berserk och bard — ty det är i denna dubbelroll Syn Höves och Sigurds skald nu träder up; inför en häpnande samtid. I en föregående uppsats Har jag gifvit några antydningar till förklaring af det högt flygande och dunkla talet om deti mission, hvartill Nor. Jöns Allmoge Säges vara kallad just i våra dagar. Våra folklige reformatorers utlå tanden på vers och prosa gruppera sig ge menligen kriog följande tanke eller, om man så vill, fixa id: när bonden blifvit den styrande, då kunna vi motse, om ej just nya himlar och en ny jord, åtminstone en ny guldålder i Norden och allestädes på jorden! Derföre bört med fåtals-väldet, den lärda bildningens män! Flertals-regeringen, bonde: väldet är medlet, och målet är, försäkra den norske folkhöfdingen och hans eftersägare, Nordöns pånsttfödelses! Er ikke kos os Demökratiets Udvikling olköhes egen ? skref hr Björnstjerne Björnson för några månader sedan i ett nytt fejdebref mot intelligensen, hvarom mera framdeles. Er her ikke fra gammelt af den Tro, det Alvor, den Lov-Lydighed, som borger for at Udviklingen vil löse og löfte alle Fölkets ubdragte Kretter, til Velsighelse for os, til Eksempel for andre? Alltså: SMassen, Milliotierno ihaå vöre beredt paa ut äfsttta sIntolligensen. — — — Nordens Folk vil föle sig sterke nok til at styrte fra Tronen alle Intelligensens egenkjerlige Vilkaar i Stat og Kirke uden at behöve at tende et eneste Baal(!). Men snart måate omstörtningen försiggå, inskär: per hr Björnaon; hellre i dag än i morgon! 3FÖr mig er det, söm råabtör der paa Nor: n no; söm saas vora Tinder i Sollys over tddret, der tordnende drager hem over Daene. Det klingar ja förträffigt, detta, om ock ej egande nyhetens behag! Det är ej blott här i Norden millionerna hetsas till storm mot intelligensen; öfverallt på den stora verldsmarknaden stå 3folkets barn i hotfoll slagordning, och när stridsropet ljuder Gerute — igenkänna vi ej deri liksom urtexten till hvad värt eget folkpartis ledare upprepa för oss på nordiskt tungomål? Inträden uti massanss, de djupa ledernas internationelt nordiska förbund!3 ropa bondeVähberna till Nordens allmoge. Intelligensen skall då blifva störtad från tronen, utan att vi behöfva tända ett enda bål! Och samtidigt höres ropet till utlandets arbetare: Inträden i massa uti Internationale! Omstörtningen skall då, nästan utan någon skakning, sätta en ny tingens ordDing i stället för den gamla, som endast är oordning. — — Och när först alla arbetare förenat sina krafter, och de blifvit upplyste om, hvad de hafva att göra, på den dagen skola arbetarne i hela verlden låta sina röster höras; då skall orätten störta samman och rättfärdighetens tidsålder invigas. På den dagen, kamrater, skola vi ej mera säga till eder: varen lugna; vi skola ropa till eder: framåt! (Ordagrannt ur en skrifvelse fr Internationales generalråd i Brissel). — Till hvilket mål? frågar man, och Internationale svarar: framåt fill njutningen!, Njutningen af det utaf naturen, vetenskapen, konsten och näringsfliten frambragta och förädlade andligt, sedligt och kroppsligt goda är lifvets enda mål, och den gemensamma njutningen är den högsta, förnuftsenligaste och mestlyckobringande af all slags dyrkan. (Ur en shögtidlig förklaring, utfärdad af en af Internationales sektioner i Geneve.) Syftar vårt folkpartis till ett annat, ett upphöjdare mål? Låter det sig ådagaläggas att, i trots af en viss anmärkningsvärd öfverensstämmelse i hållning och ton mellan det nämnda partiet och arbetareradikalismen i utlandet, en väsentlig olikhet råder mellan dem i fråga om lifsåskådningen i det hela? Derpå beror domen öfver folkpartiets sträfvanden. Och frågan är ej besvarad med blott en hänvisning till några af de ledande männens högidealistiska ordande om vår mission och om Nordens pånyttfödelse. Hvad som bör undersökas är detta: röjer sig hos det stora flertalet at vår efter makten fikaride allmoge en benägenhet att verka, icke i sjelfviska intressens, men i fosterländska idgerstjenst? Tvenne skarpt motsatta svar på den ofvanstående frågan framträda häri Danmark med kraf på vår uppmärksamhet. Vi skolal i det följande låta hvartdera af dem komma till orda med all behöflig utförlighet. Vända vi oss då först till en intelligensens man af gammalt skrot och korn, är han, af lätt begripliga skäl snart nog fär dig med svaret och domen. Bondepolitikens id6! skall han utbrista med en axelryckning. Kan tisteln bära rosor? Kan den grumliga pölen återspegla stjernhimmelen? eg 2 FRA OVE BAS MYS OTTATATAGGION! RT