Om vi tillägga, att revisorerne icka nm: nit någonting att påminna mot räkenska. perna för de under kollogii förvaltning stälda fonder, eller vid bevakningen öch Indrifvandet at fordringar, eller vid säkerhetshandlingarnas ordnarde och förvarande, ha vi följt berättelsen till slut. Den bekräftar således ej, hvad väl underrättade haft att förmäla om någon framställning från rfevisionens sida rörande kommerskollegii iniragning. Som bekant, har frågan härom stått på dagordningen sedan 1867, då riksdagen anhöll hos K. M:t att, intilldezs frågån om nämnda verks indragning eller förändrade organisation kunde blifva siutligen afgjord, embeten och tlenster inom detramma måtte endart På förordnande och tills vidare tillsättas. När riksdagens skrifvelse föredrogs, förklarade K. M:t sig icke finna den af särskilde komiterade i afgifvet förslag af den 26 Maj 1859 förordade ombildning af kommerskollegium till en styrelse för handel, bergverk och slöjder innefatta sådana fördelar framför den nu varande organisationen, att den kunde vinna afseende; hvarjemte K. M:t förklarade sig vilja framdeles taga i öfvervägande, om en sådan anordning kunde ega rum, att de till kollegium hörande ärende kunden på annat till begparing ledande sätt handläggas, i sammanhang hvarmed bestämdes, attpresidentsembetet för närvarande ej skulle tillsättas, och öfriga tjenster endast på förordnande och tills vidare. Derpå följde K. M:ts proposition till 1868 ärs riksdag om inrättande af ett nytt statsdepartement för näringar och allmänna arbeter, hvilket förslag afsåg bland annat kommerskollegii indragning och dithörande ärendens förläggande, åtminstone till en del, under civildepartementet. Sedan denna proposition fallit, framlade 1870 års statsrevision grunddragen af en plan för öfverflyttning från kommerskollegium och fördelning på åtskilliga andra verk af dess nuvarande göromål. Denna framställning föranledde å 1871 års riksdag en mation om kollegiets indragning, hvilken emellertid a! vederbörande utskott afstyrktes derför, at! åtgärder redan vore vidtagna för under lättande af den ifrågasatta förändringen att riksdagen redan 1868 anhällit, att K M:t ville öfverväga, huruvida ej vissa cen trala verk kunde sammanslås, samt att så lunda framställning om kommerskollegii in dragning torde vara att inom kort för vänta från K. M:t. At hvad vi i föregående uppsats omför mält vill det synas, som skulle senast för samlade statsrevision hafva tagit till ögon märke att påvisa, hurn man kan förbereds och undeflätta denna förändring genon successivt afskiljande från k. kollegium a åtskilliga dithörande bestyr. Förvaltnin gens ombildning på en gång och efter stor artade planer torde också, efter den erfö renhet man haft om frukten af 5tskillig utskotts och komitters derhän syftande ai beten, ej vara något synnerligen praktisk Ireformsträfvande. Vill man komma frå lord till sak, från reformer på papperet til deras verkställighet, lärer det blifva mer Ifruktbringande awt blott syssla med st stycke i taget,