alstvvuL v55 KUUla IvuUla uvUla ULLTCLIale IVIUteelse opåaktad. Försök till lärobok i stenografi eller koriskrif. ningskonst för svenska språket, ef:er Gabelsbergers system, enligt en förkortad och lättfattlig äskådningsmetod. till gagn för det uppväxande slägtet af Karl Borgenström, lärare i stenografi. (Stockholm 1872. Författarens förlag.) Till denna icke särdeles korta titel kunde hr B, ytterligare hafva fogat den upplysningen, att hans arbete är en i det allra närmaste ordagrann afskrifning af hr J. E. Swans i fjol utkomna och i denna tidning nyligen anmälda lärobok i ämnet. Samma godtyckliga hopzgyttring — nach der kalkulirenden Methode Ahws — af likt och olikt under hvarje särskild Y utmärker dessa båda verk, af hvilka hr B:s skiljer sig från sin föregångares endast i två afseenden, nemligen genom betydligt suddigare stenografisk text och genom den sinnrika uppfinningen å la Wy B. att uppfylla tredjedelen af sin lärobok med en förteckniug öfver de 1509 elever, hvilka haft den lyckan att åtnjuta undervisning efter en af hr B. utfunnen åskådningsmetod att skrifva medelst tillhjelp af fyra linier för hvarje rad, alldeles som små: pysarne i vära skolor när de lära sig skrifva bokstäfverna efter den s. k. Norrköpings skrifmetoden. Men denna metod var ju känd äfven före år 1867, då hr B., en ny apostel för en ny lära, begaf sig af från sitt lugna tjäll i Helsingforg till staden Tavastehus för att med gymnasii-ungdomen försöka metodens tillämplighet och snart med glädje fann att den fullkomligt motsvarade ändamålet. Hvilket ändamål? Attförtjena pengar? Ganska troligt. Mundus vult decipi, ergo decipiatur. Eller var, månne, ändam?let att bilda praktiskt dugliga stenografer? Omöjligt, derför -är det Borgenströmska (eller rättare sagdt det Swanska) systemet en säker borgen, såsom varande alltför tungsläpigt och ouatveckladt. Trogen sin mission vandrade emellertid förf. — jag menar lir Borgenström — omkring i sitt mångbesjungna tusen öars land och beredde sig, atom mera materiella förtjenster, den fördelen att med sju fulla sidor, upptagande 477 namn å elever bidraga till tillverkandet af den lärobok som nu föreligger. Ytterligare uppmuntrad af detta vackra resultat, såsom han sjelf säger, öfverreste sedermera hr Swans trogne afskrifvare — jag menar fortfarande hr Borgenström — till det gamla moderlandet Sverig, hvarest tills dato (Aug. detta år) 1032 personer åtnjutit undervisning efter samma lättfattliga åskådningsmetod (den fyrstrakna linien) — alltså i Finland och Sverige tillsammans 1509 elever, af hvilka den yngsta är 10 år (fröken Borgenström),. Men genom dessa 1509 namn kunde hr B. dock ej fylia mer än 21 sidor af sitt tillämnade opus. Läroboken borde väl ändå innehålla åtminstone dubbelt så många (d. v. s. 42) sidor med stenografiska regler och anvisningar, äfven om dessa senare skulle sammanrafsas i den der lättfatt ligt puerila stilen, hvilken i: förening med en till sin höjd dritfven villervalla i anordningen af det hela utmärker den s. k. Ahn ska metoden. Hr Borgenström är dock en praktisk man, fastän han — lika litet som hans 1509 elever — blir någon praktisk stenograf, så länge han i oförändradt skick vidblifver det finska systemet, som ännu är alltför litet utveckladt och förenkladt. Man tager, om man så hafva kan, tänkte hr B. i likhet med en stor auktoritet på ett annat område, och 42 sidor voro snart afskrifna och afritade från br Swans lärobok och ste nografiska tex:. Och hr B. såg på sitt verk, och se, han fann det ganska godt. och lät trycka detsamma. Och af artighet mot de 1509 damer och herrar, hvilka varit hans elever, utsändes hans verk att spridas öfverallt i lands orten — men ej i hufvudstaden. Hr B. lä rer dock, så snart landsortens behof blifvit tillfredsstäldt. framdeles ämna upphäfva förbudet för bokens försäljning i Stockholms boklådor. På enskild väg, genom någon otrogen elev till hr B, eller genom korrespondens med någon bokhandel ilandsorten torde det dock redan nu ej vara alldeles omöjligt för en stockholmare att förskaffa sig detta intressanta plagiat. Att ingå i en detaljerad anmälan af detta arbete skulle vara ett både onödigt och mödosamt verk: onödigt, ty den allmänhet, som intresserar sig för stenografiska frå gor, känner redan till hr Swans lärobok, hvaraf hr B:s endast är en försämrad upp laga, hvars stenografiska del.är skrifven med trubbigare penna än hr Swans; mö dosamt, emedan felaktigheter i den stenografiska texten hvimla om hvarandra på