(rare en samling enstaka titteråra notise Jän en verkligt lefvande tafla från en mir nesvärd och intressant utvecklingsperio Äfven händer någon gång. att förf. glön mer bort hvad han yttrat på ett föregåend blad i boken; såsom då han sidan 26 al märker, att den rikt begåfvade men i sin timliga förhållanden olyckligt lottade Ån brosius Stubs Sommervise är den först rent lyriska diktning inom danska vitterheten men sidan 58 säger om Stenersens Ode ti Brudgum och Brud, att man deri för för sta gången finner ett alster af allvarlig; högr lyrik, Ätminstone för den, som icke tär mare känner de respektive dikterna, tord dessa båda omdömen förefalla temligen stri diga, så mycket mer som förf, sidan 53 om talar den lyriskt-patetiska poesi, som funni före Holberg (Kingo, Sorterup); till på kö pet synes han nästan vilja underskrifva det allmänna utlåtelsen om Tullins Majdagen (sid. 68), hvilken dikt man ofta velat be teckna som den danska lyrikens första full ulslajna blomster: Något missförstånd be höfver ju icke nödvändigt uppkorima; men det anförda torde dock utan småaktighet kunna framhållas som bevis på bristande uppmärksamhet vid valet af uttryck. Flere dylika oegentligheter i författarens stil sktlle vara lätt att uppleta; ett exempel på hans benägenhet för periodbyggnader så långa, att man nästan tappar bort sammanhanget innan man hinner till punkt, ha vi redan anfört. Äfven kan påpekas en och annan danicism, t. ex. det ofta återkommande uttrycket litterär gerning, adjektivet sbetydningsfull, som möter oss redan på bokens första sida, m. m. Ått säga nåson vara inverkad af främmande skalder sid. 72) torde icke heller vara synnerligt god svenska, För att slutligen göra en anmärkning af mera yttre art, så förefaller det underligt tt ej förf. genom någon innehållsförteckning sökt göra sin lilla bok något mera oraktiskt användbar, än hvad nu är förhålandet. Möjligen blir dock denna brist afnjelpt, när den utlofvade fortsättningen, en ramställning af Öehlenschlägers epokgöande framträdande, binner utkomma. Förf. neddelar i fråga om Selskabet for de skjönne Videnskaber, i fråga om det Norske Selkab — den numera ej egentligen litterära öreningen, som i år firat sin sekularfest — ch i många andra afseenden notiser, af vilka man gehom bristen på register nu ej är stor glädje, då en genomletning af det 36 sidor omfattande häftet vid förefallande ehof torde falla sig rätt besvärlig, så mycet mer som inga smärre kapitelindelningar nnas; blott tre hufvadafdelningar, af hvilka en mellersta upptar icke mindre än 103 ortlöpande sidor utan någon den minsta abrik. Greca sunt, non leguntar — kan det allmänhet sägas om böcker af den art som ;rf:s, hvilken, om vi ej misstaga oss, utgör tt specimen för en universitetsadjunktur. .mnets vigt har emellertid gjort, att vi ej nsett oss kunna lemna denna litterära föreelse opåaktad.