a my EV MM OR FM rks litteraturhistoria, om hvilket vi här skola yttra några ord och hvilket, om vi ej missminna oss, blifvit utarbetadt med understöd af.allmänna medel, skulle, då det tager till utgångspunkt Holbergs plats i litteraturhistorien, hafva att meddela någon intressant belysning deraf. Dess värre har emellertid förf. i denna sak Bgentligen ingenting nytt att meddela och ansluter sig i sin uppfattning af Holberg hufvudsakligen till Rahbek samt anspelar blott i förbigående på den af bladen behandlade, som han uttrycker sig, ömtåliga nationalitetsfrägan. Äfven den nyss nämnda lilla komedien affärdar han i största korthet, ehuru såväl det ena som det andra kunde varit sin utredning värdt uti ett litteraturhistoriskt arbete af i fråga varande hatar: . Om inan fördomstritt tager hänsyn till de omständigheter yttrar förf. som sin hufvudåsigt — hvilka onekligen haft det mösta inflytandet på Holbergs bildning, nemligen hans många resor i främmande länder, om män vidare ser på karakteren af hela hans verksamhet och aktgifver på hans egna yttranden och uttalanden öfver denna, så skall map, förmena vi, icke kunna undgå att finna, att liksom den egentliga anledningen till Holbergs uppträdande låg uti hans insigt af den låga ståndpunkt, på hvilken litteraturen och särskildt vitterheten befann sig i Danmark, och uti hans föresats att göra sitt fädernesland fika berömdt för bildniäg och Vett som andra läder, så Var det derigenom att han isig upptog hela det bildade Europas kulturlif och lät detta blifva en befruktande kraft i sin förfat tareverksamhet, som han skapade en ny litteratur väl icke i den mening, som om en hel litteraturperiod samlade sig kring honom såsom sin medvetna medelpunkt, utan förnämligast så, att han, genom att bringa den förra vitterheten i glömska och med ina skrifter öfyerglätsa alla samtida förattare, genom att tvinga den förstenade klassiska lärdomen att maka åt sig och med löjets vapen krossa det lärda pedanteriet samt genom att införa modersmålet i dess rätt och grändlägga eh bildning för hela fölket gjorde vägen fri för ett friskare audligt lif och öppnade utsigter till en allmänt folklig odling. Vi ba anfört denna något långa och invacklade periodbyggnad, för att rättfärdiga vårt omdöme att förf. i fråga om unppfatt-) ningen af Holberg visserligen gör åtskilliga . ganska sunda anmärkningar, men egentligen endast meddelar hvad som redan är välbekant. Detta händer äfven då han undantagsvis späckar den enformigt estetiserande framställningen med någon pikant anekdot, j; kåsom t. ei, den öm anledningen till den stumma scenen i Barselstuen, förut meddelad i N. M. Petersens allmänt tillgängliga litteraturhistoria (fjerde bandet, sid. 607). ehurn förf. eiterar en mera aflägsen källa. , essutom skulle man rörande hela den inlei, dande afdelningen om Holberg kunna erinra, f att förf, temligen ofta upprepar sina hufvud , bsigter (se 4, ex, sid 15 och sid. 24). 1 Kunna vi sålunda icke gifva något syn-ls nerligen ampelt vitsord åt författarens fram-1 ställning af den litteräre heros, som hanj; 1 1 I med rätta kallar det sunda vettets, den praktiska vetenskaplighetens och den nationella bildningens målsman, så är det oss deremot ett nöje att erkänna de samvetsfrn studier han synes ha gjort öfver ere samtidiga eller närmast följande skriftställare, hvilket ock satt honom i tillfälleje btt I ett och annat fall beriktiga den nyssli nämnde berömde litteraturhistorikerns om-j( dömen. Att han i sammanbang härmed fäl-l( ler åtskilliga riktiga utlåtanden om Holberg s sjelf, vilja vi icke heller förneka, såsoms t. ex. då han bemöter den äfven af N.M.lw Petersen gjorda beskyllningen, att danskalt litteraturen ikke sluttede sig til Holberg, ls men förlod ham. Holberegs mål, menar förf.,l: var icke att bi!da eu skola af Holbergianare1 och efterbildande skalder, ej heller att göralr den danska litteraturen oberoende af: denld allmänna europeiska, utan tvärtom att, sedan ; modersmålet bringats till heder och helals folket erhållit väckelse och lyftning, visali vägen till ett fortsatt och riktigt begagnande lf af den utländska bildningens rika förräd. r Den förebråelse, som man gjort Holbergs( närmaste eftertid, att den nemligen öfver-d4 gaf honom och i stället vände sig till främ-l, mande mönster samt lät sig oupphörligt på-i verkas af intryck från hufvudsakligen tyskly eller fransk bildning, med förbiseende af detl1 egendomligt danska eller nordiska, dennalxz förebråelse skulle då icke vara fullt berät la tigad. Tvärtom torde det visa sig, att detl, slägte, som tog vid, sedan Holberg slutatlr sitt litterära verk, endast följde den väg lr visning, som han sjelf för litteraturens ut-Ir veckling gifvit, genom att taga näring från andra länder, utan att egentligen begagna le sig af de bildningsfrön, som Norden sjelfl, egde. Förf. egnar onekligen åt dessa frå-ls gor en ganska insigtsfull utredning, hvar-, vid man blott må beklaga att kanske allt-t för ensidigt litterära faktorer tagits med ilsg beräkningen. Med andra ord, man brukarly numera fordra af en litteraturhistoriker, attla han mindre sparsamt, än hvad bär är fallet, t framlägger äfven de sociala och politiskali förhållandena under den tidpunkt han be-l. handlar; framställningen blir annars skäli-.c gen onjutbar och lemnar vid slutad genom-lr läsning ej så mycket i behåll. Vv Bland de utländske, men i Danmark na-lg turaliserade skriftställare, hvilkas inverkan på det nya fosterlandets litteratur enligtli förf:s Åsigt ej blifvit efter förtjenst upp-. skattad, intages främsta rummet af J. E.lo Schlegel, den bekante utgifvaren af vecko-Ir bladet Der Fremde, som efter N. M. Peter-l vw sens uttryck er et dansk Blad, undtagevt at det er skrevet på Tydsk. Hvad båtnadli denna i mänga riktningar verksamme man lr bragt Danmark under sin vistelse derstädest före och efter sitt tillträdande af en pro lo fessur vid Sorö akademi, bar förf. haft allldq möda ospard att uppvisa. Desslikes uppträsg der han i liknande afseende med rätt mycken framgång såsom Klopstocks riddare och 5; är synbarligen alltigenom, under behandlinjr gen af striden mellan det nationell: och det ls s 1 främmande elementet, angelägen ati skipa wvättviga Ah att framdragma I lingoet äfvan