till. Dock finnas dokumenter i mängd, i hvilk titeln konungen af Yvetot figurerar utan min sta skymt af ironi. Det är sant, att sedan slot tet och kyrkan i Yvetot blifvit härjade afrevoln tionära vandaler fivnas ej mer några arkiver som kunna lemna historiska upplysningar i denn punkt och man kan derför knappt på annat sät än med tillhjelp af gamla legender eller mer elle mindre djerfya gissningar göra upp slägtlednin gen för dessa herrar, som nästan försvunnit u mans minne. Emellertid äro de bevis, som fin nas, ganska vigtiga, och håller man sig till dem så ser man hur detta herrskaps olika öde klart framstå, lika autentiskt som kanske ivår: dagar furstendömet Monaco eller republiken An dorre. Ehurn detto herrskap ej lemnat spå eter sig i historien om feodaltiden, så ser mal emellertid mer än en gång dess representante öra figur i berättelser från den tiden. Ludvig passerade en dag öfver sin enkla grannes om råde och då en hofman kallade honom sire an märkte han: här finns icke någon konung a Frankrike, vi äro här i konungariket Yvetot Henrik IV lät en dag placera irämst vid en cere moni Martin Du Belay, konung af Yvetot, der vid sägande: det är en liten konnng, men de är dock en konung.. Jean Boucher, som skrif ver Le Roy d Yvetot, yttrar i ett bref till Lud vid XI:s dotter: Madame, jag ber er ej glömma bort mitt konungarikes affärer, ty om ni tagel er hand ifrån dem, så, ma foi, går det alldeles utför med dem. om Hr långt skall man gå tillbaka itiden för att få reda på sjelfva början till detta konungarike: En legend, dock högst osannolik, påstår, att i början af 6:te seklet hade Chlotar I upprättat länsherrskapet Yvetot till konungarike, till för. mån för arfvingarne efter sin kammarherre Gautier, hvilken han dödat, oaktadt dennes segrar öfver Saracenerna. Men i sjette seklet har man ännu ej att göra med Saracener. Yvetot kunde ej existera vid denna tid. Detta namn. som man först skref Ivestot, betyder Yves hus, liksom Hondetot betyder Eudes hus Yves eller Yvar, Iver, Ivais är ett danskt förnamn, tot ett ord af skandinaviskt ursprung, som betyder hus, bostad; förnamnet och slutordet möter man oupphörligt på kartan öfver det gamla Normandie. Då namnet Yvetot-, säger hr Oscar de Poli (i sitt arbete: Des ÖOrigines du royawme dd Yvetot) är af skandinaviskt ursprung, kan det ej gerna gå längre tillbaka än till de nordiska hordernas infall i Neustria (det nuvarande Frankrike), d. Vv. 8. i 10:de seklet. Yvetots grundläggare var ntan tvifvelen af de eröfrande krigare, till hvilka Rolf år 911 utdelade jordområden med vilkor af länspligt och krigstjenstr 1024 skrifver Richard II, bekräftande donationer, som gjorts till abbotstiftet i SaintWandrille, om hundrade acres jord åt Ivetot. Kring mediet af 11:te århundradet talar en gammal urkund om riddaren Ansfred af Yvetot, som gifver sitt länegods och sin tro och lofven åt Gautier Gyfard, grefve af Longueville i Caux; denne senare afträder alla sina rättigheter åt Saint-Wandrille. men före århundradets slut tyckes herren till Yvetot ha utlöst klostret från den skattebörda, som hvilade på detsamma. I tolfte århundradet är Yvetot en fri förläning; vid denna tidpunkt tyckes Gautier i legenden ha lefvat, som artiga historieskrifvare kanske gjort sex hundra år äldre för att kunna gifva mera gjans åt legenden om det kungliga hus, som lomstrade i 14:de seklet. Hvad som är säkert, det är, att den fria förläningen Yvetot öfverlefde feodalväldets undergång, bibehållande sina privilegier, sin sjelfstyrelse, sin lagskipning; herrarne slogo mynt, utnämnde till adelsmän, hade rättighet öfver sina underlydandes lif eller död, de berodde icke af någon annan än Gud: de voro verkliga konungar. År 1401 sålde Martin. konung af Yvetot, nästan ruinerad, sin tron åt Pierre de Villaines för 1400 cus i guld; försäljningskontraktet upprättades i Paris inför sextioen notsrier af OChatelet. Efter Pierre I och Pierre II af Villaines styrdes det lilla konungariket efter hvartannat af Jean Holland, under engelskt herravälde, sedan af baronerna Chenus, som förvärfvat sig det af Villaines arftagare; af Jean Baucher, måg åt Jaeques Chenu; af markis de Bellay, markiserne d Albon, ättlingar af de förre suveränerne i Dauphine. Denna förläning Yvetot. som bestod af åttio rökar. år 1260 och fem hundrade år 1738, är nu ett arrondissements buofvadort med omkring 9000 inbyggare. Detta är ingalunda det enda exemplet på ett klent konungarike. Den lilla ön Man i Irländska sjön utgjorde förr i tiden med sina sjutton byar ett onungarike, hvars stackars konungar nöjde sig med en krona af tenn. Förra konungarikena Esterno och Maude, nära Tournay, hade icke mer än tre tunnland åker. Majorca och Minorca voro också konungariken och i Tyskland finnas ännu furstendömen, som Henrik Heine inte vå gade passera i regn och smutsigt väglag af fraktan att föra med sig hälften af dem på sina stöflar. PR MF ET et Sgt gng rig slöaste. fö