På grimd af bifogade läkareattest får jag öd mjukast anhålla om laga kallelse och stämn å skolläraren i härvarande folkskola 1. Alme för det att han fredagen den 23 dennes ille misshandlat gossen Herman Julins så att flers blånader derigenom uppstått, och sedan miss handlingen försiggått kört gossen bort från sko lan samt på samma gång sändt bud till barnets moder med tillsägelse att samma dags afton kl. 6 infinna sig uti hans hem; kallelsen ble för hörsammad, men istället för att gå til ans hem, uppsökte hon honom i skolan, der hi Almer mottog henne, barnets moder med till frågan om hon var ditkommen för att göra nå. fon anmärkning, hvarpå hon svarade, att dertill anns stora skäl, som nog syntes på barnets kropp ; det vet jag förut, ty då jag slår så slår b så det både synes och käns, svarade han. ch såsom gossens målsman får jag anhålla det ofvannämnde Almer måtte stånda ansvar enligt lag. Öppen talan i målet förbehålles, samt rätte fgångskostnadsersättning yrkas. stad den 27 Aug. 1872. N. Jeppsson. Svaranden androg, att Julius Jeppsson, som städse varit trög och ouppmärksam i skolan, vid i fråga varande tillfälle icke kunnat lösa en proposition, som förut tvenne gånger varit löst, i anledning hvarat han af svaranden erhållit förebråelser, och då Julius Jeppsson härefter hållit händerna för ögonen samt icke velat åtlyda svarandens tillsägelse att se på taflan, hade svaranden med en rotting tilldelat honom fem slag, hvarefter Julius Jeppsson mumlat samt visat sig trotsig och uppstudsig, till följd hvaraf svaranden gifvit honom ytterligare fyra slag, och medf svaranden, att samma aga efterlemnat mären i gossens kropp, men förklarade tillika ätt han, på grund at det för folkskolan gällande reglemente, varit i sin fulla rätt att utdela en så aga. Deremot bestred svaranden att hafva från skolan bortkört gossen, som blifvit utvisad i förstugan och under den följande fristunden aflägsnat sig från skolan. Slutligen uppgat svaranden orsaken till att Julius Jeppsson vid tillfället ensam erhållit aga vara den, att han satt öfverst i lexlaget och kunde begripa. geometri, hvaremot de öfrige gossarne, som vid samma tillfälle icke kunde sina lexor, icke vore så försigkomna samt ej heller visat trots. å grund af hvad svaranden sålunda anfört yrkade han befrielse från allt ansvar. — Jordetvist. Genom slutiig dom nti rättegång mellan Stockholms stad och egaren af Enskede, k. sekreteraren A. Odelberg, angående förpligtande för denne att till staden afträda åtLE jorderymd af Enskede egor utanför Skanstull, har, sedan Svea hofrätt ogillat samma anspråk, K. M:t förklarat Odelberg skyldig att till tockholms stad afträda så stor del af omtvistade marken, benämnd Skansgrafven, som för åstådkommande af kommunikation mellan Årstaviken och Hammarbysjön är behöflig.