er ar RR EE FYN ende komite tillsättas af franska regeringen och sammauträda i Paris, Tader det upproret i Ferrol i 8 panien Undertrycktes, afelutade i Madrid andra kammaren debatten om svarsadressen på trontalet, under hvilken regeringen naturligtvis starkt angreps från flere håll, men också fick tillfälle att flere gånger häfda sin politiska ståndpunkt. Således klagade Ulloa på det dynastiskt konservativa partiets vägnar flere gånger öfver att regeringen upplöst kamrarne, oaktadt den förra ministören hade en stor pluralitet i båda och sålunda efter det parlamentariska s8ystemet bort sitta orubbad. Alphonsisterne underläto icke heller att uppträda mot regeringen, och de gingo ännu längre, ty de riktade anfallet mot sjelfva konungen och förnekade —lagligbeten af dennes val. En af deras ledare har i ett öppet bref till valmännen rentaf förordat prins Alphonsos uppsättande på tronen. Republikanerne å sin sida framhöllo, att endast den statsform, de hyllade, var förenlig med folksuveräniteten och fribeten, men afgåfvo likväl, efter en direkt uppfordran från Zorillas sida, den förklaringen, att de icke ville öfvergifva laglighetens väg. Det försäkras, att denna förklaring antogs af partiets ledande utskott med 5 röster (bland hvilka Castelar, Figueras och Pi y Margall) mot 2. Ministrarne uppträdde mot sina motståndare med mycken kraft och skicklighet. Echegaray för svarade den demokratiska monarkien och förklargde konstitutionen för en kompromiss mellan partierna, hvilken medelst den allmänna rösträtten skulle omöjliggöra borgerliga krig och sammansvärjnihgar. Zorilla betonade, att konungadömet ieke var otörenligt meå friheten, Republikanerne voro alltför exklusive. Han hoppades att, om något våldsamt försök gjordes från alphonsisternes sida, de liberale icke skulle söndra sig, utan hålla tillsammans omkring konungahuset. I fråga om kolonierna meddelade han, att ett lagförslag angående slafveriets afskaffande på Porto Rico skulle komma att föreläggas kamrarns och att desta i sin helhet skulle hafva del i de friheter, Septemberrevolutionen skaffat moderlandet, men att ingen reform skulle blitva föreslagew för Cuba, så länge de upproriske stodo under vapen, Hans tal vann starkt bifall, och det repablikanska adressförslaget förkastades med 161 röster mot 67; hvarefter det ministeriella partiets förslag antogs med 205 röster mot 68. Minoriteten utgjordes dels af republikaner, dels at alphonsister, under det att det dynastiskt-konservativa partiet änderlät att rösta. Sistnämnda partis hållning mot regeringen är för öfrigt allt annat än vänskaplig, och marskalk Serrano skall hafva förklarat, att han icke ämnar sätta sin fot inom hofvet förf än ban öch hans vänner åter kommit till maktön. Derofver blet konungen så vred, att lan samtyckte till ministrarnes yrkande om utgallrandet ur drottningens hofstat af de unionister, som bittills ha qvarstännat der. Till en början uppfordrades Sefranos svåger, markis de los Uloyares, att taga afsked, och då han icke ville efterkom-! ma denna uppfordran, blef hans post indragen. Till följd deraf har äfven en annan unionist tagit afsked, till mycken sorg för drottningen, som tycker mera om detta parti än det radikala. Inom hären ock flottan, d. v. 3. inom officerskären, råder en starkt alphonsistisk stämning, och en adress om revision af de befordringar som egt rum, kar fått många underskrifter, emedan den nye krigsministern söker att framdraga de radikala elementen. Genom permitterandet i stor skala af gamla soldater har man lyckats försvaga officerarnes inflytande, och genom en ny utskrifning vill man skaffa in friska krafter i hären. En lag om inkallandet af 40,000 man har blifvit förelagd, och krigsministern försvarade den med att Spanien nödvändigt mäste ha en stående här på grund af de politiska förhållandena. Af deputeraden Becerra, förnt minister, är inlemnadt ett förslag om att afskaffa dödsstraffet för politiska förbrytelser och kammaren har beslutit att skyndsamt behandla det. Detta skulle väl närmast komma upprorsmännen i Ferrol och carlisterne till godo; men gent emot dem har regeringet redan visat stor mildhet. Icke få af carlisternes ledare ha erhållit amnesti, deribland Ochoa och den äldre och den yngre Nondal, som dock icke hafva varitmedlemmar af partiets ledande komit; och emot de carlistiska fångarne, som blifvit. gripna. med vapen i hand, användes intet annat straff än transportering till de kanariska öarne. Oaktadt det ännu långtifrån har lyckats att åstadkomma rättssäkerhet och lugn, hafva