erligt förloppet bb den beklagliga händelsen Sedan alla hans försök att kunna anskaffa sig och de sina en bostad misslyckats och sedan eh af hang bekanta, en Ppoliskonstapel, till hvilken han i detta afseende vändt sig för att få hjelp. förklarat sig ur stånd att kunna gifva honom något råd, hade han af förtviflan öfver sin och de sinas hjelplösa belägenhet på middagen samma dag brottet begicks, beslutit att taga af daga sina barn, om hvilka han alltid varit mycket öm, för att, såsom han uttryckte sig, bereda dem lycka,, Han hade varit vid sina sinnens fulla bruk och genast efter beslutets fattande begifvit sig till det ställe, der hustrun och barnen uppehöllo sig, samt tillsagt de senare att följa sig, emedan han fått rum åt dem. På hustruns fråga: Har du ej något rum åt mig 2 Svarade han efter en stunds tvekan: nej! För att få tillräckligt mod att fullborda sin ohyggliga afsigt, gick han in på en krog i närheten och tog sig en konjak. Utkommen till sina små utanför på gatan väntande flickor, tyckte han, att konjaken ej gjort tillräcklig verkan, utan vände om in igen och tog sig en till. Derpå ingo alla tre under tystnad uppför Juaggatan till Tyskbagarbergen och vidare öfver de samma samt stannade på andra sidan, Han tog då upp ur fickan en för ändamålet medhafd rakknif, kysste sina begge barn samt tillfogade derefter först den yngsta och sedan den äldsta flickan finpa sår i begge handlederna. Smärtan afpressade de stackars barnen höga skrik och genom att bedjande utropa: Snälla pa, ja aj! sökte de beveka den onaturlige adern. Efter en kort stund föllo de emellertid afsvimmade till marken, och hvad som sedän tilldrog sig kunde Bandelin ej lemna någon upplysning om, alldenstund han oinedelbart efter misshandlingen af barnen äfven skar sig sjelf aledes i handlederna, och från den stunden förlorade han minnet och medvetandet dt hvad som tilldrog sig omkring honom. På särskild fråga tillade Bandelin, att hans afsi; varit, att ;å väl han som barnen skulle ljuta döden genom örblödning och att han aldrig tänkt på att tillloga de senare någon skada, som vore omtedelvart dödande. Detta påstående vidhöll han äfren vid slutet af ransakningen, ehuru han af lomstolens ordförande uppmanades att hvarken lölja någonting eller framställa förhållandet på nnat sätt än det med sanningen öfverensstämnande, och tvifvelsutan kommer denna omstänlighet att mycket mildra den tilltalades straff, ikasom den redan hatt till följd, att han under arsakningen fortfarande får vistas på fri fot. Ett par personer, som efter brottets begående nländt till stället, hade funnit Bandelin sittanje på en sten med sina blodiga och sanslösa barn tt Bitet stycke ifrån sig. Han hade ej gjort nåot motstånd vid häktandet; till en poliskonstael hade han sagt, att förtviflan öfver hans husillhet drifvit honom till ogerningens begående, ch till en annan person hade han yttrat: Jag nskar, att mina barn vore i himmelen ! — ettl ttrande, som han äfven upprepat på polisvaktFör erhålland. fytterli lysni ör erhållande aj erligare upplysningar uppköts målet på fjorton dagar, då Bandelin. som nder tiden får vistas på fri fot, skall iakttäga aställelse vid hemtnings påföljd. Hustru B., om nu bor tillsammans med sin man, blef skild ån målet. (Dp. 4.) E