I sin helhet har skörden således varit temligen gå och torde lemna ej obetydligt öfverskott till salu. re inr Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Eristiania den 13 Okt. Likasom Norge har egt den geografiska singulariteten: -verldensnordligaste fästning, skall vårt land sannolikt om icke många år vara i besittning af en dylik egenhet, men af ett något annat slag; det nordligaste museum på jordklotet. Det berättades för någon tid sedan, att till det påtänkta mus6et i Tromsö hade subskriberats årliga bidrag af tillsammans 260 spd. samt gåfvor en gång för alla af 620 spd. Häraf har en del anslagits af vederbörande amts kommunalstyrelser, men den mycket öfvervägande, delen består af enskilda bidrag. Museet skall samla allt hvad som rör denna landsdels antiqviteter, naturhistoria, etnografi .o. s. v. och skall således vara ett band dessa provinsmuseer, som, om de ledas med verklig vetenskaplig anda, kunna göra så mycken nytta, Tanken på attupprätta evt sådant väcktes för ett par år scdan efter en i Tromsö föranstaltad lokalutställning och har öfverallt der uppe omfat tats med stor ifver. Exemplet från Bergen och dess nu i flera riktningar ansenliga museum visar hvad det kan bli af en ringa början, och hvem vet, om icke den dag kan komma, då äfven i dessa aflägsna landsdelar själslifvet kan komma att intara en framstående plats vid sidan af de materiella iatressen, som ännu äro de öfvarvägande. Mycket skall i detta afseende den lifliga och regelbundna förbindelse uträtta, hvari de kommit med den öfriga verlden, och de täta besök, de få från sydligare trakter, Resan dit upp är nu — åtminstone under sommarmånaderna — den lättaste sak i verlden. Man beböfyver icke bereda sig till någon Ishafsaxpedition med proviantförråd och vinterdrägter. Ombord på de stora, väl inredda ångfartyg, som gå utåt Norges kust ända upp till Vaåsö, finner man all den komfort, som till och med den mest kräsmagade smak kan begära. Och vill man då fortsätta resan bortom Norges ostligaste gränsskilnad, förbi den ödsliga och ogästvänliga ryska kusten ned till Archangel, för att derifrån måhända tillryggalägga återvägen till lands, så äro äfven mellan Vadsö och Archangel två ångfartyg i gång, det ena uppkalladt efter storfursten. Alexei, det andra efisr Katscholoff, den fordne guvernören i Archangel. Så länge man icke vill försöka sin lycka på upptäcktsresor inne på de stora fjellträkterna eller tränga fram längs med.elfloppen för att finna guld, är det icke heller någon svårighet att på landbacken företaga lönande utflygter, och i synnerhet kan man i sjelfva Sydvaranger — den yttersta spetsen mot nordost, hvilken betecknar ytterpunkten för den norska sta tens område — finna ett exkursionsfält, som enligt de beskrifningar, man nyligen har fått på dem i prof. Friis utmärkta rese skildringar, måste vara ett verkligt Paradis åtminstone för jägaren och fiskaren. Man ser — berättar han — iogenting annat än ett hat af furuskog, hvarigenom Pasvigelfvens breda yta slingrar sig, och en och annan af de mänga insjöar glimma fram, hvilka elfven bildar på sin väg mot kusten. Så långt blicken når består landet blott af vågformiga åsar, skogbevuxna ända till toppen, Det skogland, som här sträcker sig från Klostervandet upp till Enaresjön, är på den norska sidan af gränsen icke mindre än omkring 50 geogr. qvadratmil, Straxt när man har kommit ett par mil uppför elfven, börjar furuskogen bli tät; den sträcker sig ut till elfstränderna och omgifver insjöarne, der man ser urgamla träd ligga kulifallna med sina tätgreniga och vackert formade kronor ute i vattnet. Här och der är furnskogen inmängd med löfskog, i synnerhet björk. Blott en och annan nybyggare har här och der slagit sig ned ochidkar boskapsskötsel, jagt och fiske. Ett stycke land; som är tillräckligt stort för honom attföda 6 eller 8 kor blott genom att slå det gräs, som at sig sjelf växer up rundtomkring, och med tillräcklig skog för husbehotf kan nybyggaren få köpa af staten för en 5 eller 10 spd. Skogen och eltvarne förse honom rikligt med vildt och fisk. Och den, som icke vill slå sig ned för alltid der uppe, kan under de solljusa sommarnätterna i den långa smala elibåten begifva sig öfver till urskogens hem och der finna en natur, hvara jungfruliga behag skola hänrycka honom, eller, om han är jägare, få utöfva sin konst i ett omfång, hvarom han på förhand knappt har någon aning. Den åker, som det i dessa landsdelar är tacksammast att odla, är likväl naturligtvis sjön. Här kan man också, om man har lycka med sig, på några sommarmånaders eller kanske till och med veckors Ishafsfärd knyta sitt namn vid upptäckten af nya länder, så som det nyligen hände den norske skepparen Altmann från Hammerfest, hvilken första gången har beträdt det mytiskal. Gillis land öster om Spetsbergen eller de af tyskarne med namnet Kung Carls. land döpta öarne, i fall man såsom Aug. Petermann gör ätskilnad mellan dessa båda. En närmare beskrifning af denna Altmanns intressanta upptäckt saknar man ännu, ochj det är väl också ovisst, om den skall bli afgitven; så mycket är emellertid nu kon stateradt, att det verkligen finns landsträc: kor meilan Spetsbergens östra kust och Novaja Selja, något som också varit all: mänt antaget af de norska TIshafsfararne,l: hvaremot det bestridts från andra håll med påståendet, att. det land, som man bade tyckt sig se, blott hade Varit flytande isberg eller bedrägliga molnafspeglingar. De tre öar, på hvilka den norske skepparen, var i land, äro kanske blott delar af eller framskjutna förposter för andra, större ökomplexer. I alla händelser har Altmanns upptäckt mycket både vetenskapligt och praktiskt intregse, och våra germaniska bröder ha derför också icke varit sena att göra anspråk på den lycklige norske fångstskepparen genom att redogöra för hans tyska härkomst, hvilket skett i det senaste häftet af Petermanns Gedgrapbisehe. Mittheilungen. I ifver att på flere RR