riga svenska regeringen, så hade det varit mycket lätt att få en kopiaaf hans edsvurna befattning (tjensteinstruktion?), och hans qvittens för penningarne. Om han ej vore offentlig tjensteman, förefunnes ingen försnillning af allmänna medel. , Anklagelsen säger, fortfor Reimert, att brottet föröfvades inom konungariket Sverige och Norge, utan att nämna någon viss plats. Nu försäkrar jag, sade han, att på hela Guds jord ej finnes en sådan plats som konungariket Sverige och Norge. Sverige är afskildt från Norge, men det är en kung för båda landen. Sverige har sin egen kongress (representation) och egen styrelse, helt och hållet afskilda från Norges, som äfven har sin särskilda styrelse, hvilken sköter alla dess inrikes angelägenheter. Slutligen tillade hr Reimert att, i fall man icke från början begärt hr Å:s häktande i hans egenskap at en statens tjensteman, kunde en sådan begäran ej sedermera framställas; lika gerna kunde man anklaga honom för mord. Ingen domare i Amerika kunde hålla Å. häktad på ett sådant edsvuret bevis, som det af hr Youngberg inlemnade. Domaren sade sig vilja underrätta advokaten att en konsul har rättighet att väcka ett käromål, utan att ega nägon närmare kännedom om saken, endast på grund af hvad honom blifvit meddeladt af andra, men han måste sedermera anskaffa klara bevis för käromålets befogenhet. Såsom anklagelsen nu förelåge, ville han icke hålla Å. en minut, men det ålåge hr Reimert att söka bevisa och öfvertyga domaren om är en offentlig tjensteman eller icke, om han har förskingrat allmänna medel och hvilka bevis finnas för hans identitet. Dessa vore de enda frågor, angående hvilka han (domaren) önskade höra advokaten. Hr Reijmert svarade, att Å:s igenkännande berodde på vitnen, som varit fästningsfångar i Landskrona, och vore han öfvertygad att vitnesmål, afgifna af personer, som lida af skammen att hafva varit brottslingar, icke egde någon vigt för domaren. Svenska regeringen hitsände ofta fästningsfångar för att blifva dem qvitt.(!) Hon skickar regu liärt sådana till Amerika. (!!) Angående den punkten huruvida Å. vvre publik tjensteman och chamberlain på Landskrona fästning, svarade advokaten att det är olika mening rörande betydelsen af ordet chamberlain. Med denna titel menas en person, som uppvaktar konungen (kammarherre); dermed menas också en skattmästare eller kassör, som har vård om penningar. — Bevis mot Å, funnes endast i en berättelse af en skomakare, som såg Å. på gatan på väg till arresten och yttrade: Der går min förman. Inga dokument funnes, som bevisade att Å. var chamberlain, och det enda domaren under sådana förhållanden kunde göra vore att låta honom gå. Det är en skyldighet för den amerikanska regeringen att omvårda .. Såsom en fader vårdar sig om sitt barn. Han har kommit hit för att söka ett hem på dessa kuster och det vore en stor orättvisa att skicka honom tillbaka för att degraderas och tagas bort ifrån hustru och barn utan alltför tydliga bevis för hans brottslighet, i fall den blefve föremål för en opartisk undersökning inför en domstol i hans eget land. Han (advokaten) visste icke om ej den amerikanska regeringen hade skyldighet att följa Å. till Sverige och tillse att han finge rättvisa, innan han dömdes för ett brott, hvartill han utan tvifvel är oskyldig — i fall nemligen domaren besluter att skicka honom tillbaka, hvilket han hoppades ej skulle ske. Denne man vore utan tvifvel en amerikansk medborgare: han kom hit, i likhet med tusende andra, för att kasta sin lott med den amerikanska nationen; och denne främling utan vänner, utan pengar att betala så mycket som ett postporto för ett bref, skulle ej på några svaga grunder få ryckas bort från denna fria republik och hemsändas till Sverige och hans framtid få ruineras på grund af vitnesmål, som ej egde ringaste vigt inför någon af våra domstolar. Hr Forster svarade å den svenske konsulns, vägnar att hr Yqungberg var utnämd vice konsul d. 27 Juni, då han inlemnade käromål till domstolen. Det fanns tydliga bevis på Å:g brottslighet, ej allenast på grund af skrifna handlingar, utan ock på grund ar ett edsvuret bevis af en underof icer på fästningen, som intygade hvad Å:s befattning var äfvensom att han mottagit de medel, som förskingrats. Det var ock tydligt bevisadt att Å. verkligen innehade den befattning, som omnämnes uti handlingarna, nämligen af kassör i fästningen, och detta var äfven fulltygadt genom tvenne vitnen. Dessa intyg, tillika med de i telegrammen, wisa att Å. förskingrat allmänna medel. Det fanns intet tvifvel om att amerikanske mimistern hade försummat gifva sitt certifikat still de hitsända dokumenten, men i alla andra afseenden hade svenska regeringen gjort allt möjligt för att göra handlingarna lagliga. Å. fick tjenstledighet från d. 13 till den 15 Juni för att resa till Kjöbenhavn, men i stället för att komma tillbaka gick han ombord på ångfartyget Jason till Amerika, och sedan följde undersökningen af hans böcker för att få reda på hvilka medel han hade om händer. Advokaten bad domstolen vara förvissad, att med inventering menades någon slags laglig undersökning inför domstol (!) i Sverige. Det fans ej ringaste tvifvel att de handlingar, som svenska regeringen hitsändt, tydligen visade att ett brott blifvit af Å. begånget i Sverige. . Den 11 September fortsattes ransakningen ånyo inför domaren Osborn efter en begär ran från de svenska auktoriteterna att deu anklagade skulle öfverlemnas till dem för att återsändas till Sverige. Domaren förklarade efter någon diskussion med advokaterne att han skulle önska att saken fingej hvila till följande dagen för att få tillfälle! att afgifva ett skriftligt utslag i mälet,. emedan det var af mycken vigt; och isynnerhet emedan han af kärandens advokat blifvit underrättad att denne vore färdig att inlemna en ny anklagelse mot svaranden. Han (domaren) hade beslutit att icke hållal. Å. längre på första anklagelsen mot honom; men, om han nu läte honom gå fri, blefvel