TVR vv avv. SLaUCUS IaUCLl UB UV Uj taga sig en liten lur midt på dagen, men att deras ordförande skulle misstänka dem l: om att hafva sofvit en hel vecka, det kundaj man väl icke hafva föreställt jig, till och med att hafva i sofvande tillstånd infunnit sig vid Riddarkolmsbron på tisdagen för så taga emot den aflidne konungens pr C.sEa qvarlefvor och sedan atthafva gått sömnen efter likkistan ända upp till slot tet! På tisdagen anlände det kungliga liket, såsom sagdt mottaget och eskorteradt af stadsfullmäktige. På torsdagen voro dessa stadsfullmäktige samlade för att af ordfö randen Yeigifvas underättelse om konung ga XV:s dödliga frånfälle. Hvem trodde ae då hafva legat i kistan? Det var på fredagen i den förflutna vec kan, som Stockholm valde riksdagsmän, och rådhuset fylldes af valmän. Dagen näst förut lärer man också hafva väntat sig ett ofantligt tillopp till samma lokal, men antalet af besökande skall likväl icke hafva motsvarat förhoppningarne. Det var den dagen, då de af hufvudstadens invånare, som icke äro embetseller tjenstemän, skulle aflägga trooch huldhetsed till den nye konungen. Först apel grossoch minutbandlande och då framträdde ett antal, sam understeg ett dussin. Sedan kommo handelsbetjente, verkmästare och gesäller, kanske något öfver ett dussin. Men då kl, blef 1 på dagen och man väntade en riktig störtflod af hufvudstadens öfrige manlige invånare, då — syntes icke en enda. Hvart har hufvadstadens öfrige manlige invånare tagit vägen? Hålla de sig undan eller är det rakt slut med dem? Hvarför skola fruntimmerna icke också aflägga ed? Äro de mera att lita på än karlarne i afseende på trohet? Vi mena naturligtvis i afseende på trohet till landets öfverhufvud. Eller äro de alldeles oskadliga? Hvad tänka damerna sjelfva om den saken? När gudarne togo ed af allt skapadt, af eld, vatten och jern, stenar, träd och jord att intet ondt tillfoga Balder, brydde de sig icke om en vissliten telning, hvilken ansågs adelig för obetydlig för att aflägga eden, men utgången visade att det var dumt gjordt af gudarne. Kanske att vi dock icke ekola uppehålla oss vid dessa grufligt allvarsamma saker, utan låta udda vara jenint för en gång och för öfrigt tala om väder och vind. Barometern har fallit betydligt i hela nordvestra Earopa. Må hända har man märkt att vi hafva regnväder då och då. Har man icke gifvit akt derpå, så får man veta det från observatorium i Paris. Alltid skall det vara Paris som tager initiativet, vare sig att det är fråga om sommartoiletter eller höstplagg — naturligtvis med undantag af tider då andra länder hafva kungssorg — om Offenbach eller Ambroise Thomas eller hvad som helst, till och med om regnbyar, storm och solsken, hagelskurar och ihärdig torka. Betydligt barometerfall, heter det nu från Paris, stormig väderlek i Engelska kanalen, frisk vind i Nordsjön. Så nu vetal. vi hvad vi hafva att rätta oss efter. Går ni ut, hvilket dock torde vara rådligast att undvika, så tag minst ett paraply med er. Skulle ni ännu hafva glömt er qvar på landet, hvilket dock icke är troligt, så laga att ni redan i denna qväll kommer in till staden med edert flyttlass. Sauwve qui peut! Ännu för några dagar sedan gick en ångbåt till en af hufvudstadens under sommaren mest bebodda omgifningar, men ångbåfen hade blott en enda passagerare. Han stod lugn i fören af båten och såg på huru naturen sörjde öfver sommarens slut. Regnet föll i strömmar. Passageraren är en stadsbo som älskar landet och som föresatt sig att icke flytta in förr än höststormarne lyfta af taket af hans villa. Hans affärer draga honom till staden hvarje morgon och först på aftonen vänder han åter till landtlifvets behag. På ångbåten är han ensam passagerare morgon och qväll, men nu lärer ångbåten hafva sagt upp kontraktet med honom. Ångbåten går i vinterqvarter. Det gör den ena efter den andra. Med September månads utgång gifves icke mer n gon ångbåtslägenhet till omgifningarne. Till och med mellan Alkärret och Carl XII:s torg har kommunikationen upphört. Vill man ännu en gång helsa på Hasselbacken, torde det vara rådligast att skynda sig. Ännu gifves det en lägenhet från Strömparterren, men snärt är väl äfved den afslutad för i år. . Om väderlekstelegrammen från Paris låta ganska betänkliga, så står dock den politiska horisonten lyckligtvis icke på något sätt hotande. Diplomaterne se ej mera grå ut än vanligt. Tre-kejsarmötet tyckes hafva varit hvarken att frukta eller specielt fröj da sig öfver. Hvad var det vi sade redan för en hel mängd veckor sedan, när man började tala om det mötet? Man har kanske glömt hvad vi då profeterade, men det förtjenar sannerligen icke att glömmas. Vi sade att hela tillställningen högstsannolikt skulle inskränka sig till några glada middagar, möjligtvis med Nachspiel, men ett mycket hyggligt Naclispiel, som icke beböfde skrämma upp Europa och ej heller störa nordamerikanarne i funderingarne på öres bara kaffe med cigarrer och ikör för att smälta alla de verschiedene Getränke, som konsumerats under sjelfva middagen. Hvad bar inträffat? Ackurat hvad vi förutsade. Ingen menniska tänker mera på trekejsarmötet. Korrespondenterne hafva fått fara hem igen med om icke just långa näsor, ty sådana tagas aldrig emotaf korrespondenter, döck med temligen lätt bagage af intryck, slutledningar, minnen och sådant der virke, som sedan begagnas att snickra ihop till märkvärdiga politiska artiklar, broschyrer samt till och med hela tjocka böcker. Vi riktigt känna oss belåtna öfver att vi icke foro till Berlin för att taga reda på kejsarne. För det första hade vi icke fått inhemta stort annat än oset från det kejserliga köket, och det har kanske varit allt för luftigt för att kunna derpå koka någon korrespondentsoppa. Sedan, hvad långt vigtigare är, hade vi kanske fått besök af en kejserlig tysk poliskommissarie, åtföljd af en kejserlig tysk polisagent och ett par kejserliga tyska gendarmer. Vi kunna omöjligt glömma hvad som hände vår mm de SA I kg ne EE L E f 5 5 18 åh Ifa I — 1 AR IK QR I-Han Ck Kenan SA a -n PR Oo pe