olycka, så är det hög tid, att man ändtliger skrider till uppgörandet af en författning, ge nom hvilken såväl kammarens som presiden tens rättigheter och pligter bestämmas. La boulaye bevisarregeringsoförmågan hos så kal lade suveräna kamrar, sådana som fungerade i Frankrike åren 1790, 1793 och 1848. Sedan detta försök redan tre gånger misslyckats, skulle det vara en förmätenhet att äter upptaga det år 1872. Men innan man besluter sig för en författning, måste man välja en rege ring. Detta är dock tyvärr något,som partierna icke vilja. Inom ett århundrade har Frankrike måst göra tio revolutioner och på mindre än tjugufem år har det haft konungadöme, republik och kejsardöme, för att nu slutligen åter blifva republik. Detta raska ombyte har skapat en mängd missbelåtne, hvilka vänta att hvarje ny omstörtning skall skapa deras lycka. Partierna i Frankrike äro inga partier, utan föreningar afupprorsmän, hvilkaständigt arbeta på störtandet af den bestäende regeringen. Om friheten i Frankrike icke är så lifskraftig, så är de besegrade partiernas permanenta sammansvärjning orsaken dertill. Denna revolationära sjukdom har ytterligare tilltagit genom det så kallade fördraget i Bordeaux, hvilket håller allt i osäkerhet. Partierna äro trogna detta fördrag, emedan det tillförsäkrar dem alla chancer. Slutligen besvär Laboulaye partierna att göra ett slut på den nuvarade situationen, och att gifva landet den författning, den regering, som det önskar. Med spänning motser man inom den politiska verlden i Frankrike fortsättningen af dessa artiklar, ehuru man mycket väl vet hvad Laboulaye önskar, nemligen en konservativ republik, till hvars definitiva konstituerande venstra centern, tin hvilken Laboulaye hör, bör taga initiativet. Thiers har den 19 dennes kl. 6 på eftermiddagen från Trouville anländt till Paris. Vid bangården mottogs han af jernbanans direktion, polisprefekten, kommendanten i Paris, general Ladmirault, alla tillstädesvarande ministrar och en mängd högre civila och militära embetsmän. På vägen från bangården till Palais Elyse hade en stor mängd menniskor samlat sig, som helsade presidenten. Vid ankomsten till palatset mottogs Thiers med militärisk honnör af en hedersvakt, bestående af en piket gendarmer från Versailles och en afdelning marininfanteri. Ännu samma afton infann sig i Palais Elyse en mängd embetsmän och generaler för att uppvakta presidenten. I går skulle Thiers gifva en galadiner, till hvilken bland andra diplomatiska kåren lär vara inbjuden. — Strax före sin afresa till Paris mottog Thiers, enligt Libertå, chefen på ett till Havre ankommet danskt krigsskepp. Presidenten säges också hafva visat stor tillfredsställelse öfver de heders-. bevisningar, som kommo honom till del afj. de på redden liggande engelska och amerikanska pansarskeppen. Till en deputation Af skeppsbyggare, som infunnit sig hos honom i Havre, yttrade han bland annat: Vil böra betrakta det som ett tecken på stor j: sympati för vårt land, ett tillkännagifvande, hvilket är så mycket mera betydelsefullt, som det följer omedelbart efter trekejsarmötet i Berlin. Engelska kaptenen Vansittart, chef på krigsskeppet Sultan, yttrad: i en skål för Thiers och Frankrike: Den offentliga meningen sympatiserar mera in någonsin med Frankrike. Hvad mig ansår, känner jag mig lycklig öfver, att det rid detta tilfälle fallit på min lott att representera England. Da ästerikisk-nnearaska deloematin4 NN