Till Redaktionen af Aftonbladet! Om plats för följande rader anhålles vörd samt. I sista numret af veckoskriften Samtide anföres, bland andra förebråelser mot under tecknad, äfven den anklagelsen, att jag, a Andra kammaren utsedd till suppleant, de: andre i ordningen, i sistlidne riksdags kon stitutionsutskott, aldrig inställt mig inämn da utskott, Då en belysning af denna an märkning, undantagsvis, hvarken behöfve beröra tyckets och smakens, utan kan in skränka sig inom de faktiska förhållandena område, ej heller kräfver stort utrymme — såsom händelsen blefve, derest jag ville gen mäla slutsatser, byggda på stympade och u sammanhanget lösryckta citat — anhåller jag att genom edert ärade blad få i korthet be möta käromålet. Uppgiften, att jag icke en enda gång in ställde mig 1 sist förflutna riksdags konsti tutionsutskott, är fullkomligt riktig. Mer jag har icke derför gjort mig skyldig til någon, den ringaste försummelse, Jag har nemligen ej en enda gång, vid ordinarie ledamots förfall, blifvit inkallad att taga plats i ut skottet, Visserligen känner jag den praxis, att ordinarie utskottsledamot, som får förhinder, plägar enskildt anmoda suppleant att inträda i hans ställe, Denna praxis strider emellertid uppenbart — om ej mot 37, mom. 2 R. 0. — så dock mot 3 6 i de 1868 antagna Reglementariska föreskrifter för riksdagem, hvilken lyder: Ledamot af utskott, hvilken af förfall varder hindrad att sammanträde bevista, bör hos utskottets ordförande eller sekreterare göra anmälan derom så tidigt, att suppleant må kunna i hans ställe inkallas. Hur man än villtyda dessa ord, vare sig att man anser utskott böra besluta om suppleants inkallande, eller man menar att sådan åtgärd kan dessförutan af ordföranden eller af sekreteraren vidtagas, så mycket är i hvarje fall oomtvisteligt, att det åtminstone ej tillkommer utskottsledamot att på egen hand, efter eget godtfinnande och eget val inkalla en suppleant. Om så emellertid plägar tillgå, så är detta en olaglig praxis. Det är dessutom en dålig praxis, som kan föranleda och verkligen föranledt flerehanda missbruk. Hvad missbruk jag i främsta rummet åsyftar, lärer min ärade åklagare inse, om jag hänvisar till ett af honom strängt klandradt förfarande vid ett riksdagens fullmäktig val för några år sedan. Till upprätthållande af en sådan oformlig och skadlig praxis har jag för min ringa del ej velat medverka. Derför, när under sista riksdagen en ledamot af konstitutionsutskottet, som erhållit någon tids ledighet från riksdagsgöromålen, anmodade mig att i hans ställe inträda, förklarade jag mig naturligtvis lika villig som skyldig att efterkomma behörig kallelse. Han delade visserligen ej till fullo mina betänkligheter, men underkände dem ej heller. Emellertid erbjöd och utfäste jag mig att vid första 1tskottssammanträde efter hans hemresa rara i riksdagshuset tillstädes, för att, der så behöfdes, utan besvär kunna inkallas; nen hvarken vid detta eller näst följande Her för öfrigt något sammanträde under) iksdagens hela lopp afhördes någon kal-l else, och derför har jag, såsom mycket rikigt uppgifvits, ej en enda gång deltagit 1872 ärs konstitutionsutskotts förhandingar. Genom det anförda torde vara klarligen , daga lagdt, att en sådan pligtförgätenhet riksdagsmannavärfvets utförande, som örf. i Samtiden funnit för godt att insinura, ej ligger mig till last. Stockholm den 23 Sept 1872. Ad. Hedin. RESETIPS (Insändt.)