ten i gamla verlden är för fri och stark fö! Internationale. En korrespondent till Le Frangais fram håller ännu bjertare det af Times antydde förhållandet, att de ledande personligheterna inom kongressen och generalrådet ej utgö ras af arbetare, utan af politiska äfventy rare, hvilka sakna all känsla för och all kännedom om arbetarens ställning. XKorrespondenten säger: Det är ett stort misstag att tro, att kongressen består af arbetare. Nej, dessa män hafva aldrig företa git något allvarsamt med sina händer. Man kan genast se det på deras hela hållning, och det framgår äfven af deras öfverdådiga vanor och stora utgifter; de bära nästan alla på sig lättjans prägel, och en stark böjelse för dryckenskap är isynnerhet märkbar hos dem. Det är en icke mindre stor villfarelse att antaga, att de äro arbetare i andens verld. De äro ständigt färdiga att företaga väl betalta agitationsresor och att hålla revolutionära tal, hvilket icke kostar dem någon möda, enär de ständigt upprepa samma tomma fraser. Något annat arbete känna icke dessa menniskor; till en allvarlig, samvetsgrann och tålmodig verksamhet äro de alldeles oförmögna. De fleste äro män, som lemnat sin ursprungliga lefnadsställning och derefter försökt allt, utan att något lyckats dem. Det är för öfrigt kuriöst att höra dem tala om verkliga arbetare. Carl Marx uttalade för ett par dagar sedan i en förtrolig krets sin glädje deröfver, att Internationales lokala fonder voro förbrukade, enär det derigenom blifvit omöjligt för filialerna att sända större delegationer af arbetare till Haag. Hvad begrepp kunna arbetarne hafva om de frågor, som vi här diskutera i deras intresse? sade han med ett uttryck af stolt förakt. Nej, man träffar nästan inga arbetare här, hvarken i kongressen eller bland dess åhörare, Å andra sidan har emellan bröderna inbördes uppstått otaliga stridigheter, som hvarje dag antaga en häftigare karakter. Fransmän, belgier, tyskar och schweizare bilda hvar för sig grupper, som lefva på krigsfot med hvarandra eller åtminstone motarbeta hvarandra, enär deras intressen och behof äro alldeles olika. Redan i de hemliga möten, som föregingo kongressen, framträdde denna inre splittring. Man nekade flere medlemmar tillträde, och Carl Marx ville icke eller kunde måhända icke aflägga räkenskap för penningmedlen. Det är derför äfven fråga om att upprätta ett slags internationel räkenskapsrätt. Säkert är, att reformatorerna ha stor brist på penningar. Angående kejsarmötet i Berlin meddelas, att ryska och tyska kejsarne i förgår skulle afresa till Marienburg i Vestpreussen, hvarest festligheter voro anordnade med hänsyn till kretsens förening med Preussen för 100 år sedan. Berlintidningarna meddela utförliga redogörelser för de furstliga personernas utflykt till Potsdam och Sanssouci. För öfrigt haren tryckande hetta (26 grader i skuggan) herskat under förra veckans festligheter samt medfört stor olägenhet för trupperna och den skådelystna allmänheten. Den 7 dennes på aftonen, då militärmusiken och taptot uppfördes, blefvo vid pass 30 personer mer eller mindre svårt skadade i trängseln. De främmande tidningsreferenterne hafva känt sig mycket bedragne genom kejsarmötots öfvervägande militära prägel. tskilliga af korrespondenserne (t. ex. till Indp. belge, Libertö m. fl.) äro fyllda med beskrifningar på monarkernas och de trenne utrikesministrarnes utseende. Referenterne säga bland annat,l att Bismarck har blifvit i påtaglig grad korpulent, sedan han var i Frankrike. För öfrigt klaga de öfver den dåliga stenläggningen, de usla åkdonen, de ständiga dammolnen, den olidliga hettan och de högal: