Arkeologiska kongressen i Briissel. (Bref till Dagbladet.) Lördagen den 24 Augusti företogo vi en ntfärd till Lesse-dalen, för att besöka hålorna i dennas bergväggar. Det var just betydelsen af dessa hålor och af deras innåhåll, som hade gjort det öpskligt, att den arkeologiska kongressen skulle redan inpevarande år sammanträda i Briissel Vi samlades kl. 7 på Luxemburgbangården, der vi togo plats I ett extratåg, be stående af första klassens vagnar. Vid Namur kommo vi in i Maas dal,, och foro appför denna till Dinant, i forna dagar verldskunnigt för sina konstfärdigt utförda arbeten i gjuten brons, nu prisadt för sina pepparkakor. På bangårdens perron mottogos vi af stadens myndigheter med, helsningstal, hvari naturligtvis sidohugg gåfvos åt de ultramontana, Helsningen besvarades. af Hagemans och Capellini, hvarefter vin och bakelser serverades. På anda sidan bangården voro i en lång rad uppstälda vagnar af allehanda former och storlekar, från den lätta droskan till den tunga omnibusen med tvenne våningar. Vagnarne så godt som stormades och vi begynte vår färd genom Dinants smala gator, som varo rikt prydda med den belgiska trikoloren. Utanför staden gick vägen först inklämd mellan bergen och floden, sedan öfver backar med yppig grönska, genom täta skogsdungar. Ett ymnigt regn under den föregående natten hade afkylt luften, släckt Tigarnes dam och gifvit friskhet åt grönskan. Vi kommo så ur Maas dal in i Lesses, en biflods. Här funnos inga vägar ämnade att befaras af större åkdon, utan styrde vi vår färd alltemellanåt tvärt öfver ängarne, Vi kommo allt längre upp i dalen, gång efter annan passerande den i otaliga bugter forsande grunda och klara strömmen, hvilket allt icke aflopp utan äfventyr. Många af de tyngre vagnarne fastnade midt i floden, på hvars slippriga stönbotten hästarne icke