Janvändes moralisk och stundom fysisk tortyr a för att framtvinga bekännelse. Welcker g skildrade år 1866 detta slags häkten sålunda: Fuktiga celler, fjettrar, saknad af kropps, rörelse och frisk luft, halfmörker samt ann ) vändandet af disciplinära straff med en froke tansvärd stränghet och godtycklighet.För fatt läsarne bättre skola första hvad som menas med dessa disciplinära straff, anföres efter en mycket känd författare, L. Trier, följande: -)Der Strafstuhl är en träländstol, i hvilken v offret bindes med remmar, som gå öfver hal; sen, bröstet, magen och låren och åtdragas -Iså hårdt som möjligt. Inom några minuter I har blodeirkulationen afstannat, och en våld; sam smärta inträder, som hvarje ögonblick Jökas. Denna tortyr användes stundom i j trettiosex timmar, tills blodet springer ut , genom fäångens mun och öron. Ett annat .)disciplinärt straff, som i synnerhet användes i Sachsen, består deruti, att den anklagade -Jinspärras i en liten mörk cell, der både golf och väggar äro besatta med skarpa trästycken, så att hvarje försök, som han gör att Ihvila sig, förorsakar den största smärta. I Det är slutligen icke heller allmänt bekant, att kroppsstraff visserligen äro lagligen afskaffade i preussiska armån, men att de dock änna förekomma i en form, som visserligen måhända är mindre sträng, men i hvarje fall långt godtyckligare, än då de lagligen bestodo. På exercisplatsen i Bonn har sålunda brefskrifvaren många gånger varit vitne till, att olyckliga rekryter väldsamt knuffades ned från sina hästar af brutala underofficerare; att soldater, under det de ståiledet undfäg nas med stryk, hör till den grad till ordningen för dagen, att det alldeles icke väcker nägon uppmärksamhet, än mindre ädrager vederbörande någon tillräitavisnivg. I preussiska armån förekomma äfven en mängd straff, som rättast borde kallas toriyr. Förutom sträng arrest, som medför att den häktade får tillbringa en hel vecka i det djupaste mörker, finnes äfven det så kallade baumanbinden, som består deruti, att offret hänges upp uti ett träd vid tummarne. Under senaste riksdagssessionen gjordes ett fruktlöst försök att afskafta denna omenskliga tortyr. Den 21 Sept. skola bagarne i London inställa sitt arbete. Det 12 dennes kommer ett stort folkmöte att hållas under fri himmel. Redan nu lemnar hvarje bagargesäll en shilling i veckan som bidrag till strikefonden, och cirkulär komma oförtöfvadt att utfärdas, i hvilka arbetareföreningarna och allmänheten skola uppmanas att lemna understöd. Bagargesällernes klagomål, skrifver en korrespondent från London; datera sig från längrs tid tillbaka och äro af mycket allvarsam beskaffenhet. Det gifves i London tre slags bagarmästare, hvilka finna sin räkning uti att betjena allmänheten på olika sätt. Den första klassen utgör bagarskråets aristokrater, hvilka sälja goda varor och låta drygt betala sig derför. Den andra klassen åtnöjer sig med mindre förtjenst, men lemnar , icke desto mindre goda varor och den tredje . klassen förstår att betäcka den brist, som deras ytterst låga pris skulle förorsaka dem, derigenom att de lemna sina kunder dåliga och underhaltiga varor och gifva sina unge och vanligen invandrade arbetare dålig lön, på samma gång deaf dem fordra det mest ansträngande arbete. I tredje klassens bagerier börja gesällerne sitt arbete kl. 11 på natten och arbeta sedan i aderton timmar. Att dagligen uppehålla sig aderton timmar i dåligt ventilerade rum vid en temperatur af 24—27 gr. Celsius, der luften dessutom är mättad med fina mjölpartiklar, hör ingalunda till lifvets behag. och ett nästan ständigt arbete, som blott afbrytes genom en kort slummer, under den tid degen kan lemuas åt sig sjelf, gör icke vistelsen derstädes myckes angenämare. Icke stort bättre är det för arbetarne i andra klassens bagerier. I de bättre bagerierna, som visserligen äro något bättre ventilerade, men dock mäste hafva samma höga temperatur, är arbetstiden från kl. 11 på natten till kl. 12 middagen för verkmästarne och till kl. 1 och 2 för gesällerne af första och andra klassen. Betalnpingen varierar från 28 till 30 shillings i veckan för verkmästaren och från 20 till 25 sh. för första klasseus gesäller. Dessutom erhåller hvarje arbetare bröd och mjöl till ett värde af 4 till 5 sh. i veckan, hvarjemte hau kost nadsfritt får äta så mycket bröd han bebagar under den tid han befinner sig i bageriet. Arbetarne fordra nu att arbetstiden skall inskränkas till tolf timmar och att den skall börja kl. 4 på morgonen samt sluta kl. 4 på eftermiddagen; den tid, som arbetas häröfver, skall särskildt betalas. De fordra vidare att allt söndagsarbete skall afskaffas, att lönan skall höjas med tre shillings i veckan för hvarje arbetare utan undantag och slutligen att en medlems kort från arbetarföreningen skall betraktas som tillräckligt vitsord för arbetarnes duglighet och frejd. Arbetsgifvarne vilja visserligen gå in på tolf timmars arbete, men vilja icke afstå från sin rättighet att efter eget behof få bestämma arbetstidens början. En löneförhöjning för hvarje arbetare bestrides, men deremot skola skickliga och ordentliga gesäller få sin veckopenning ökad. Söndagsarbetets afskaffande kan, enligt arbetsgifvarnes påstående, i den fattiga befolkningens intresse endast ske genom en parlamentsakt. Bagarmästarne äro -likväl beredda att särskildt betala söndagsarbetet. Anspråket att arbetareföreningarnas melankomst skall få gälla som vitsord förkastas helt och hållet. Arbetarne äro beslutna att genomdrifva sin fordran om en arbetsdag från 4 till 4 och vilja icke inlåta sig på några underhandlingar, om icke lenna fordran beviljas. Striken i byggnadsyrkena och den hotande bagarstriken hafva ander en tid till den grad absorberat det ullmänna intresset, att man nästan helt och hållet förbiser arbetsinställelserna i provinserna. Dylika förekomma dock nästan öf-— — bd Vt OK Ft kd Jä rg NA rr TA