ELFRIDA ELLE2 KÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR) jö r FLORENCE MARRYAT. Nej, det har jag inte ämnat. Hvarför frågar du det? Jo, jag träffade Stirling, och han tillika med en ung man, vid namn Dechamps, skola just företaga en tur till Schweiz De frå gade om inte vi hade lust att medfölja. De taga den gamla vanliga vägen till Chamoni, Tete Noir, Col de Balm och så vidare, samt sedan öfver S:t Bernhard till Italien. Jag för min del reser med dem, men i den motgjorda sinnesstämning du är, förmodar jag du inte vill bli en medlem af vårt sällskap. Jo, det vill jag, svade William Treherne, den planen faller mig riktigt i smaken. Jag är utledsen på lifvet här i Paris, och denna omvexling kommer just bra till pass. Att klättra i bergen och ideligen omge sig med nya naturscenerier skall komma att friska upp kropp och själ betydligt, Med glädje blir jag således er reskamrat. Den, med hvilken han talade, syntes ej vara lika glad öfver hans villighet att med: följa. William Trehernes väsende var icke egnadt att blifva omtyckt bland män. För qvinnor kunde han göra sig ganska intagande och bland dem var han mycket hyllad men icke så af sitt eget kön. Under sitt vistande i Paris hade han ytterligare gjort sig oangenäm, så att Pomfret nästan glad) Se A. B. JMS 108, 109, 111, 118. 114, 116, 117, 119. 1920, -192—1925 197 198 140 144 146, 148 -153. 155—167, 169—196, 198—202.