sina knån, ögonen halft tillslutna, och så har han nu suttit i-mer än 3000 år. -För attgifvanågon föreställning om den ofantliga storleken af dessa kolosser, följande mått antecknas. Stodernas höjd är nära 70 fot, ansigtets d 7 fot, från öra till öra 13 fot, bredden öfver skuldrorna 25 fot, från armbågen till fingerspetsarna 15 fot 0. 8. v., och likvälär allt propotionerligt, ansigtsuttrycket vackert, företeende en nästan barnsli mildhet. Alla stoderna anses vara porträtter Ramses, men de äro hvarandra dock ej fullt lika; endast en hade -full likhet med de bilder af konungen, som man öfverallt finner på jampelväf: garna. Näsan är något krökt, läpparna temligen tjocka, öfver det hela hvilar ett mildt majestät, som är Asiens och Afrikas besegrare värdigt. En af bilderna är till sin öfre del krossad, hutyudet och en del af kroppen hafva nedfallit, bildande framför templet en hel klipphög. Inträder man i den gamla helgedomen, hvilket på grund af bristande belysning utifrån måste ske med ljuset i hand, så träffar man först ett större rum eller försal,. med två rader fyrkantiga pelare. Mot hyar och en af dessa stöder sig en Osiriskoloss,. med kors! da armar, hållande ätoe kungliga vartecken i sina händer, hvaribland slafpiskan naturligtvis 3 fattas. De äro 18 fot höga, deras ansigten hafva varit målade; ännu kan man tydligen se det svarta at ögat skarpt sticka af emot det hvita, och der man nu ser dem sitta i den dunkla klippan och skåda stelt ned på oss, så tänker man sig ett antal jan som : genom ett gudaord blifvit förvandade till sten och nu det ena årtusendet efter det andra förblifva i samma tillstånd, väntande sin förlossare. Väggmålningarne äro ännu mycket väl bibehållna och föreställa nästan alla händelser ur Ramses lif. På ett ställe ser man konungen stående på en va med bågen i hand, förföljande sina fiender, bland hvilka flykt och förvirring äro rådande. Konungen afskjuter sin pil, en man stupar från en framför varande vagn och faller till marken. På ett annat ställe ser man konungen hålla ett antal fångar i håret, lardig att med sin yxa göra ett hastigt slut på deras Tf. Bredvid står guden Amun och håller till konungen följande tal, uttryckt genom hieroglyfer: Jag gifver dig denna stridsyxa, döda med henne, jag ifver dig södern att underkufya och norden att esegra och att slå på flykten alla stammar af de förvända slägten och att utsträcka ditt heriaväldes byggnad så långt som himlens stötter nås arnes utseende motsvarar de olika folk, som af ses blefvo underkufvade: man ser deribland negrer, perser och semiter m. fl.; alla uppsträcka de sina händer, bedjande om förskoning. Äfven under denna grymma leg har Ramses utseende ingalunda förlorat sin godmodiga mildhet, han ser tvärtom så hjertans förnöjd ut, att man ovilkorligen koihmör att tänka på Runebergs Kulneff, so I kysste och soin slog ihjäl med samma varma själ. Fortsätter man sin vandring, så kommer man in uti ännu en sal det egentliga templet, och derifrån in i det allra heligaste. Detta är utmärkt genom ett granitaltare, omkring hyilket sitta flere gudar både med menniskooch djurhufvoden, och midt ibland desseigenkänner man lätt Körnngen sjelf, som alltid förekommer iförnämt sällskap. Äfven här äro väggarne försedda med bildverk, som dock i anseende till det rådande mörkret är något svårt att uppfatta. Utom dessa större salar finuas åtta mindre sidorum, at hvilka några varit boningsrum -för presterna, an: dra balsameringsrum för de döda. Ännu låter natronlukten känna sig, och man vet att natron ingick såsom hufvudbeständsdel i de gamles bal! sameringsmetod. Man pu de först börttaga in. elfvorna och hjernan, inlade i deras ställe kryd: dor, sedan invecklades liket i linne. h fick så ligga 72 dagar i natronlösning, och så var balsa: meringen färdig. På venstra benet åf den koloss; som finnes till venster om ingången, står en ur: gammal grekisk inskrift, hvilken härstammar från en af de jonier, som voro i konung Psametiks tjenst. Denne konung, som lefde i 7:.de århun: dradet före vår tidräkning, hade indragit en mängd grekiskt krigsfolk i landet, och äf förtrytelsöhär: öfver utvandrade en del af den egyptiska kri. garekasten till Etiopien. De ntvandrande för följdes af grekerna, utan att likväl kunna upp: hinnas, och man antager att det var under detta tåg som inskriften inhögar Den innehåller att konung Psametik qvarblifvit på Elephantine och skickat honom, joniern, förut hit. Trötta efter de långvariga vandringarne i det mörka templet; togo vi oss alla en väl behöflig hvila derutanför. Halfva antalet passagerare hade härunder helt enkelt slagit sig till på främre spetsen af en af Rämses-stodernas fötter. Jag sitter på Ramses lilltå-, yttrade en af damerna skrattande, och jag på tån dernåst svarade en annan; för egen del ansåg jag mig hafvå fått den beqvämaste platsen af al ST jag satt på konnhgens stortånagel, hvilken med afseende 74 omfånget motsvarade tmgefärligen en vanlig stoldsaa. Våra araber, som blifvit något mun: tra af en eller annan konjak, som vankats, för: nöjde härunder sällskapet mel prof på sin styrka, som i sanning äfven vär af det icke vanliga slaget: Betydelsen af namnet Berlin. Män vet att slaverna under ganska lång tid bebott största delen af Nordtysklan , isynnerhet det nu varande Pommern, Mecklenburg och Brandenburg, och ehuru de efter hand sammansmälte med de tyska nybyggare, hvilka den tyska eröfringen bragte till dessa trakter, hafva de i åtskilliga ortnamn lemnat spår af sin tillvaro. Bland. dessa städer med slaviskt namn är äfven den haft. den utmärkelsen att blifva det tyske kejsaredömets hufvudstad. För några århundraden sedan kallades staden å stranden af Spree,-der som nu Berlin ligger. ör Köln, och för att skilja det från Köln vi Rhen.sade man Köln an. der. Spree... Vid Er af staden låg en allmänning, som at inv BaTnd begagnades till betesplats för deras boskap; Denna allmänning kallades der Berlin. Stadens utvidgning skedde på berlinens bekostnad, och den del deraf som var anlagd p ängen och som liksom utgjorde en liten stad för sig KR erhöll namnet Berlin, hvilket: småningom alldeles ut: trängde den: gamla benämningen. ; Hvad betyder då namnet Berlin? Vi erinra deryvid till en 6 va att det träffas i många trakter af Nordtys land, öfyerallteder det fanns slaver, i Pommern, Mecklenburg, Brandenburg och Sachsen, och begågnas öfterallt för att beteckna ett ställe. Sålunda flnns det t-Halle två öppna platser, af hvilka den ena kallas detstora och den andra det lilla Berlin — der grosse Ber: lin. der kleine Berlin. ; Åtven på andra håll träffas ordet, antingen under samma form eller såsom. Perlin, och när stan alltid åtföljdt af artikel. Då namnet en: dast: förekommer på gammal slåvisk grand och botten, är det. klart att dess härledning måste sökas i-de slaviska spräken, och man får dervid en god ledning af de historiska berättelserna om hvad berlinen vid det spreeskå Köln var, nemligen en betesplats för stadsbornas boskap och särskildt för deras gäss. Den del af Berlin som nn kallas Friedrichswerder var för två hundra år sedan ett Gänsewerder, en betesplats för gäss. En bekant tysk språkforskare härleder ordet at det slaviska pero, som betyder fjäder, och söm enom-en. vanlig derivationsändelse , får adjektiv tydelse. Berlin skulle således betyda gåsänfå fler gåsbeter, och ne Föga EE öfver icke stöta sl ver det simpla na! behöfver icke, stöt, Sö. TSL änder Svantens