nav sina bidrag. Uppfattad efter en sådan plan och ledd af en sådan man, är samlingen af de lägre evertebraterna icke endast en vetenskaplig skatt; utan en verklig lärd bragd (une vå fitable oeuvre savante), i afseende hvarpå det är tillbörligt att hålla den person räkning, som företagit sig, för att icke säga fullbordat, densamma; ty arbeten sådana som dessa hafva icke någon afslutning. Men hr Lovån gifver äfven andra anledningar till den lärda verldens uppmärksamhet. Han har under sitt tidigare lif i väsentlig mån deltagit i den revolution, som man under det senare fjerdedels århundradet sett fullbordad i fråga om uppfattningen af vissa slägtens fortplantning. Det hanar nemligen om ett reproduktionssätt, som är egendomligt för ett stort antal djur såväl som växter och hvarje dag försiggår inför våra ögon, utan att universitetsmännen ännu ia vigt den stora massan ens i de mest elementära dithörande begrepp. Man begår vanligen det stora misstaget, att anse, att alla djur och alla växter al stras på samma sätt som de, hvilka i oändlighet reproducera sig sålunda att fullt samma slags djur utgår ur ägget och fullt samma slags växt ur fröt, som den individ, hvilken alstrat ägg eller frö. Det förhåller sig emellertid ingalunda så, Låt oss till belysning häraf välja en ormbunke i dess ursprungliga form. Ormbunkarne hafva inga blommor, d. v. s. inga manliga eller qvinliga organer genom hvilka fröt bringas till mognad, Också kallar man dem, liksom alla de växter, med hvilka förhållandet är liknande, kryptogamer, d. v. s. sådana hvilkas fortplantningsorganer äro dolda — verkligen väl dolda, ty de finnas ej till, alldenstund iotet könsförhållande behöfves för attframbringa grodd, Ormbunkarne hafva emellertid under sina blad små kroppar bestämda för reproduktion, men hvilka verka direkt på sig sjelfva, utan att föregås af något slags blomning. Om man tager en af dessa kroppar och låter densamma inträda i vissa förhållanden, sätter den grodd och alstrar en mikroskopisk växt, som dock aldrig blir en ormbunke. Det är icke längre en kryptogam; man ser tidigt manliga och qvinliga organer på densamma; befruktning eger rum, och frön frambringas, hvilka i sin ordning, vederbörligen planterade, alstra en ormbunke. Mellan två generationer med kön, representerade af dessa små växter, fins det sålunda en vexlande, könlös generation, ormbunken: deraf namnet generationsvexel, hvilket man gifver åt den cykel, hvaraf vi nu nämnt ett exempel bland tusen. Genom en egendomlig tillfällighet har! generationsvexeln icke blifvit upptäckt: hos de varelser der den är lättast att: jakttaga, utan hos sjödjur, hvilkas hela lif: är doldt på hafsbottnen och sålunda tyckes skola, mer än något annat, ha förblifvit hem lighetsfullt. Det är i Norge, genom en protestantisk prest vid namn Sars, som detta stora faktum, egnadt att omstörta sekel-l; gamla begrepp inom biologien, första gån gen blifvit konstateradt på ett fullständigt och afgörande sätt, i fråga om maneterna (slägtet Medusa). Alla känna dessa slemmiga djur, som flyta S i hafvet, stundom i en förskräcklig mängd. 1 Maneterna lägga ägg, men framkomma icke l, sjelfva ur ett sådant ägg. Man ser derur; framgå en oformlig larv, som snart fäster d sig på en klippa; dess förvandlingsprocess S försiggår, och ett slags polyp företer sig, liknande en blomma på sitt stånd. Zoologerna, som voro långt ifrån att ana att dessa a varelser härrörde från maneternas ägg, hade f deraf gjort en särskild klass under namnet ( Campanularia emedan de erinra om dylika a blommors form, Men i ett gifvet ögonblick 7 upptäcker man att detta slags lefvande blomq ma, som till en början är enkel, fördubblar sig på det sätt att i stället för en blom-? krona visa sig två sådana, inpassade i hvarandra. Efter någon tid löser sig den, somg icke sitter fast vid blomskaftet, och öfverE lemnar sig åt böljornas godtycke: det ärent ung medusa. Hon tillväxer, får kön ochjt lägger ägg, hvarur könlösa kampannlarier( utgå, som i sin ordning skoia klyfva sig ilt medusor. tb Samma cykel genomgår ormbunken; detta g är en generationsvexel. Man skulle kunnalsg i oändlighet mångdubbla dylika exempel och y i oändlighet variera dem, ty generations-g vexeln erbjuder, liksom de högre djarens sexuella generation, en förunderlig mänpgdy kombinationer. d Hr Loven har, må vi säga detta, varit! med om de betydelsefulla arbeten, som föregått denna stora upptäckt, hvars första re-) sultat var att zoologerna tvungos aft från sina klassifikationer afsöndra ett stort antal!) djur, som voro bokförda på två ställen, derför att de utgjorde endast ett stadium i utvecklingen af ett slägte, som redan hade sin plats bestämd på annat håll. Det är betyA denheten och framför allt den ovedersägliga ; soliditeten af hr Lov6ns arbeten, som satt!t honom i stånd att uppträda gent mot Dar-8 wins lysande namn och äfven afgå med se-l,. gern. N Den lärde engelske zoologen har utan tvifvel akademiens sympatier; hon har bevisat det genom längden af sin öfverlägg-d ning om de två kandidaternas relativa för-t tjenster. Man vet att Darwin egnat sittlt lif åt förverkligandet af en jättelik uppgift;r det är frågan om ingenting mindre än att!li ådagalägga på hvad sätt naturens krafterd åstadkommit den oändliga vexlingen af djuroch växtformer. Man kan säga att Darwin i detta arbete utvecklat ett verkligt snille. Anknytande sig till de id6er, som vid början af värt sekel framlades af Lamarck, men med stöd af hvad tre fjerdedels århundrade sedan den tiden förvärfvat samt med hela auktoriteten af ett långt lif, helgadt inom de båda hemisfererna åt sökandet efter ve-!h tenskaplig sanning, önskar Darwin hinrajld och hinner äfven till framställningen afd huroledes alla djurslägten framgått, det ena si Vv n i n 1: ti ur det andra, och huru sjelfva menniskan genom milliontals århundraden bör räkna sina anor från en föga älskvärd apa och, genom ytterligare mångtusendubblade tids-! sträckningar, från något temligen oformligt hafsdjur. Darwin intagerinom vetenskapen en aktnivgsvärd plats, men af ett särskildt slag, såsom upphofsman till en teori, hvilken: b g g 0 n