utvexlades vid detta tillfälle särdeles vänskapliga yttranden, som naturligtvis icke få tagas allt för bokstafligt, hvilket äfven de franska tidningarne framhålla, men som emeltid visa att ett särdeles godt förhållande är rådande mellan de båda republikerna. Innan sändebudet begaf sig till Hvita huset, hade han enligt amerikanskt bruk blifvit introducerad af New-York Herald, hvilken skickade en referent till honom, och derefter offentliggjorde bådas samtal, hvilket inleddes med en kort, men mycket smickrande biografi af markisen. Sedan några vanliga fraser blifvit utvexlade, började referenten att utfråga sändebudet, och hans första fråga lydde såltmda: Hurnudant är enligt hr markisens åsigt i närvarande ögonblick förhållandet med Frankrike? Sändebudet: Enligt min öfvertygelse är Frankrike på god väg att afhjelpa följderna af de förfärliga ödeläggelser, som det senaste kriget vållade. Nästan alla offentliga byggnader, hus och broar, som blifvit förstörda, äro åter uppförda. Det offentliga förtroendet har återvändt Och republiken hvilar nu på en fastare grundval än för två månader sedan. Referenten: Men skall republiken fortfarande komma att ega bestånd? Sändebudet: Jag antager, att den skall gifva regeringen kraft öch blifva den definitiva: styrelseformen: Jag lutar starkt åt en moderat republik, och jag antager att en sådan regeringsform mest öfverensstämmer med det stora flertaletsönskningari Frankrike, Thiers regering gör underverk, hon afhjelper våra olyckor och betalar krigsskulden. Referenten: Thiers är emellertids mycket gammal; antag att han doge. Sändebudet: Detskulle vara en stor olycka för Frankrike under närvarande förhållanden; ty regeringen har ännu icke Vunnit en så fast grundval att stå på, att hon kan undvara Thiers, Han har dock aldrig befunnit sig bättre än nu och han kommer: sannolikt att lefva ännuj åtskilliga år. Den nuvarande nationalförsamlingen skall efter ungefär halftannat år hafva slutat sin verksamhet. Då skola nya l. val verkställas och att döma efter stämningen i landet, skall till nästa församling sändas en stor nfajoritet af republikaner. Del deputerade af venstra centern i. den nuvarande församlingen eller de moderata republikanerna representera den offentliga meningen och skola komma att utgöra majoriteten. Det är troligt, att vi då få två kamrar, ett öfverhus och ett underhus, likasom förhållandet är här i Amerika. Om himlen bevarar Thiers åt oss ännu två år, skall republiken vara befäst och dess bestånd skall då icke vara beroende af enskild mans lif. Referenten: Finnes det någon grund för underrättelsen om; att man i stället fört. Thiers ämnar insätta ett triumvirat, bestående af marskalk Mac Mahon, general Ladmirault och hertigen af Broglie? Sändebudet: sJag tror icke ett ord af detta Referenten: Hr mMarkisen är således en afgjord republikan? Sändebudet: Jag är icke xepublikan i den mening, hvaruti man vanligen tager detta ord. Jag hör icke till detl: republikanska partiet och dock håller jag —: det förekommer er måhända som en paradox — ! på republiken. Jag-har egentligen aldrig. sysselsatt mig med politik. Jag har just nu börjat min politiska bana. Under kejsardömet höll jag mig undan de offentliga an gelägenbheterna och sysselsatte mig uteslutande med litterära arbeten; jäg ville icke mottaga någon anställning af kejsardömet. Referenten: Har Napoleon någon utsigt att åter komma på :tronen? Sändebudet: AUdeles ingen. Det är min öfvertygelse, att franska folket har fått mer än nog af kejsardömet. Kejsaren är dessutom nu gammal och krasslig. Han har på ett i ögönen fallande sätt visat, att han icke var sin uppgift mäktig. Om en napoleonsk restauration mot all sannolikhet skulle komma att ega rum, skall jag ögonblickligen taga afsked och slå mig ned i Amerika. Referenten: Och ni skulle då bli en trogen medborgare i unionen? Sändebudet: Nej, nu går nil för långt: hur ärofullt det än är att vara amerikanare, skulle jag dock icke vilja byta om nationalitet. Jag. skulle vilja lefva il Amerika, men fortfara att vara fransman. Referenten: Tror ni att ni skall komma att stå på en vänskaplig fot med vår regering? Sändebudet: Det är omöjligt annat. Det finnes ju inga förvecklingar mellan Frank-t rike och Förenta Staterna, icke det minsta, som kan vålla bryderier. Äro vi icke två republiker? . Jag fattar verkligen icke huru någon schism skulle kunna uppstå mellan de båda länderna: Referenten: Jag antager att ni känner till de närmare omständigheterna vid vapenförsäljningarna. till Frankrike. Sändebudet: Fullkomligt. Hvar och en, som läser tidningarna, har ju reda på denna sak; men den har icke alls någon diplomatisk karakter. Den kan blott och bart, såsom den redan gjort, gifva de båda ländernassrepresentanter anledning till att.anställa undersökning. Med undantag af då varande franska konsuln i Newyork voro ju alla, som voro invecklade i denna sak, enskilda personer. En diplomatisk konflikt mellan Frankrike och Turkiet har på sista tiden uppstått af en likaså obetydlig som 1öjlig anledning. Turkiska regeringen har hos den franska begärt franska sändebudets i Konstantinopel, hr de Vouges återkallande på grund af en förnärmelse mot sultanen, till hvilken han skulle ha gjort sig skyl dig. I en korrespondens från Versailles till Indgpendance Belge af d. 9 dennes meddelas härom följande: Hr de Vogu6 har efter afslutad permission erhållit audiens. hos sultanen. Enligt antaget bruk eger hvarje diplomat, som har titel af ambassadör, rättighet att sätta sig i suveränens närvaro, och då sultanen icke bad hr de Vougd sätta sig, erinrade denne härom, Sultanen svarade, att han icke visste, att hr de Vougå hade titel af ambassar dör och lät honom genast sitta, Då audiensen var slut följde han honom ända till dörren, Men sultanen fann sig emellertid sårad af att ha erhållit en tillrättavisning af vår ambassadör. Han tadlade sin storvizir och anbefalde sin diplomatiske representant att infinna sig hos Thiers och begära hr de FTaonss Kterkallande. Republikens presi-j;