mottaga penningar, i Förr ansträngde man sig för att uttänka huru pennivgar skulle kunna anskaffas för affärsverksamhetens behof; nu defremot huru de skola kunna placeras uli affärsverksamhet och blifva fruktbärande, ty naturligtvis vill ingen, att hans penningar skola ligga i form af ett dödt kapital; man vill ha ränta på dem och man rådslår huru den skall kunna erhållas. Nyligen ha vi sett två förslag framställas för att fruktbargöra de rika penningetillgångarne: det ena afser att bereda jordegarne-en vidsträcktare förlags-låne-kredit, det andra att bilda jordbruksaktiebolag. Begge förslagen äro förtjenta af stor uppmärksamhet. Obdestridligt är att i hvarje trakt af vårt land finnas ganska många skickliga jord egarc, hvilka skulle vilja genom en mera rationel kultur höja afkastningen såväl af sin. jord, medelst täckdikning och användande af artificiella gödningsämnen, som ock af sina ladugärdar genom anskaffande af bättre kreatur och ladugårdsprodukternas bättre behandling, men hvilka derifrån afhållas till följd af bristande kapital. Det kan emellertid icke förnekas, att huru riklig penningetillgången än är, råder hos kapitalisterna i allmänhet en viss obenägen het att utiemna lån på jordegendom utötfver densammas halfva taxeringsvärde, en beräkningsgrund, som likvisst är föga tillförlitlig, enär taxeringsvärdet, som i regeln: grundas på fastighetens sista försäljningspris, ingalunda är någon säker vägledning. Men den -antydda obenägenheten är dock i lätt förklarlig och äfven wursäktlig. Man l: torde ännu hafva i friskt minne, huru under en föregående period, då penningetillgången ! var ganska rik, priset på jordegendomarne :! plötsligt stegrades och en mängd egendomsköp uppgjordes, utan att köparne egde erforderligt kapital, men sannolikt skulle rudt: sig ganska väl, om de dels hugnats med goda skördar och dels icke besvärats med j! uppsägningar af de låntagna medlen, på hvilka så många egendomsköp grundades. Men en ogynsam konjunktur inträffade, jorden gaf några år ringa afkastning, många skuldsatta jordegare förmådde icke fullgöra sina ränteliqvider, kapitaluppsägningar tillstötte naturligtvis och en mängd tvångsförsäljningar skedde, dervid både egaren förlorade sitt till: skjutna kapital och de sista inteckningsbafvarne äfven gjorde stora förluster. Detta förhållande är ännu i friskt minne; men det har medfört en god verkan och önskligt vore om den foftfore —: man har lärt sig inse, att den, som skall vara en trygg jordegare, måste ega ett tillräckligt eget kapital. Sannolikt uppgöras ock de flesta egendomsköpen nu med hänsyn dertill, och det visar sig äfven, att en mängd landtbrukare, som ega ett mindre kapital, hellre använda detta som rörelsekapital vid ett arrende än nedlägga det i en inköpt egendom, der det är otillräckligt. -Om en jordegare med hvad vi skulle vilja kalla fullt tryggad besittningsrätt — d. v. 8. ej mera skuldsatt än att han i fall en uppsägning kommer lätt kan öfverflytta inteckningen på annan hand, och som utan svårighet kan liqvidera sina räntor punktligt --använder nägon del af sin ärsbehållning på jordens successiva förbättring. så är det otvifvelaktigt att afkastningen skall stiga på samma gäng jordens kapitalvärde ökas. Men deremot blir det alltid ett vanskligt förslag att med lånta penningar utföra grundförbättringar, huru lockande detta än är. Derföre äro alla förslag att åstadkomma en förlagslånekredit en betänklig sak, särdeles då det gäller ett yrke, hvilket är beroende af en mängd kombinerade förhållanden, ej på förhand beräkneliga och der utlägget för en jords förbättring sällan med visshet kan beräknas skola blifva återgäldadt inom en viss tid. Huru lifligt man alltså än må önska att jordbruket må höjas genom de förbästringar, som den vidgade vetenskapligheten an visar, så är det lika önskligt att förbättringarne ej må företagas med lånta penringar och ej i den skala — såsom ofta varit fallet — att jordegarens skuld växer i jemnbredd med de skedda förbättringarne. Anmärkningsvärdt är, att under två till skaplynnet fullkomligt motsatta stadier har förslag väckts om bildandet af jordbruksaktiebolag, nemligen för några år sedan, då till följd af penningbrist en mängd egendomar plötsligen utbjödos till.salu och ett stort antal såldes exekutivt ofta till lågt pris, och nu då penningtillgången är riklig. Vid det först nämnda tillfället framkallades : förslaget utan tvifvel lika mycket af omtanke för jordvärdets upprätthållande, som l: af utsigt till vinst, hvilken ansågs ickejl: kunna uteblifva, då penningtillgången ökades. Nu framkallas förslaget i ändamål att fördelaktigt placera den öfverflödiga kapitaltillgången. Den föreställningen ligger också nära till hands, att då erfarenheten visat huru fördelaktigt det är att vara del-: egare i bolag, hvilkas styrelse bereda ak-. tionärerna en ganska riklig årsinkomst påj de tillskjatna kapitalen, det äfven bör blifva fördelaktigt att bilda kapitalstarka bolag, som inköpa jordegendomar, hvilkas skötsel öfvervakas af en styrelse, som under sigj har ett tillräckligt antal skickliga och driftiga förvaltare, hvilka, strängt kontrollerade, sättas i tillfälle att medelst ett klokt användande af större kapital uppdrifva jordbruket. och ladugårdsskötseln, samt omsorgsfallt vårda och tillgodogöra skogen. Häri ligger onekligen något särdeles lockande: Kapitalet, det finthårda och egoistiska,l räcker. handen välvilligt uppmuntrande ät! jordbruket, som förkofras, under det att ka! pitalet icke äfventyras, såsom fallet ofta är, då det nedlägges i merkantila eller industriella företag, utan tvärtom ökas i den mån jorivärdet tillväxer och lemnar en sti-. gande inkomst derjemte. Vidare synes det påtagligt, att då så många landtmän, ehuru i besittning af otillräckligt kapital, ändå kunna slå sig fram, till och med förkofra sig, bör det för ett jordbruksaktiebolag med tillräckligt kapital vara vida säkrare att på sitt jordbruk skörda betydlig vinst. Men vi betvifla ändå att sädana jordbruksaktiebolag komma till stånd, och vi anse det icke ens nyttigt om dylika bolag I sten akata Tills TAN — sa aAa ms rr d