fösta upprvälrksamheten på, att man med stor intress3 väntar ett afgörende af det omtvistade spörsmålet, till hvilken del af templet de 36 ut Sirade pelarne höra. De synas ej rätt passa til den grekiska arkiteturens renhet, ty effekten a dem måste ha varit utomordentligt rik, Tiksom de förmodligen måtte ha stått i fullkomlig har moni med hela byggnadens öfriga utseende, dei den orientaliska lysen blef beherrskad och däm. pad af stränga, grekiska konståsigter. Då vi emellertid veta, att åtminstone den ena af dessa pelare var af Scopas egen hand, torde man kunna antaga, att den store atheniensiske bildhuggaren icke skulle ha deltagit i ett arbete, hvars dekorering, stil och smak han icke kunde godkänna. Templets 36 pelare sägas hafva varit en gåfva af 36 olika konungar, och det är intressant att man nedanför flera af dem påträffat fragmenter af inskriptioner, som antyda detta. Dianatemplet i Ephesus räknades, som bekant, i forntiden till verldens sju underverk och blef till största delen förstördt år 356 f. Kr. af ephesiern Hero stratos, som satte eld i det just samma natt Alexander den store blef född, af åtrå att derigenom se sitt namn odödliggjordt. — En civilprocess mot furst Bismarck. Från Berlin skrefs den 3 Aug.: Stadtgericht uti Berlin har nyligen afkunnat ett utslag, som icke blott i principielt hänseende, utan äfven med afseende å de i processen förekommande personerna, är af intresse. En f, d. slesvig-holsteinsk officer har inledt en process mot rikskansleren furst Bismarck, i fråga om rättighet för käranden att erhålla en årlig pension. urst Bismarck hänvisade processen till rikskanslersembetet, hvilket uppdrog åt justitierådet Liidicke att utföra processen. På den utsatta rättegångsdagen inställde sig Lidicke som ombud för rikskanslersembetet samt käranden personligen inför domstolen. Då emellertid rikskanslersembetets ombud ville på rikskanslersembetets vägnar yttra sig inför rätten, gjorde officern den anmärkningen, att rikskanslersembetet på grund af rikslagen ej här egde befogenhet att svara, utan endast rikskansleren sjelf. Han hade derför instämt endast denne och då fursten ej inställt sig, utan öfverlemnat sin sak till en annan, icke dertill berättigad jurist, så fordrade han rikskanslerens dömande in contumaciam. Stadtgericht gillade kärandens invändning och afkunnade utslaget i enlighet härmed. Rikskansleren har besvärat sig mot utslaget och man motser med spänd väntan utgången af depna intressanta process. — En afrättning. Den 29 Juli afrättades i Marseille de två unga tuneserna Sitbon och Toledano, hvilka hade mördat sin kamrat Grego, för hvilket brott vi lemnat våra läsare en utförlig redogörelse. Dessa tvenne män häde, såsom man påminner sig, i förening med en medbrottsling, Missim Sizouri, lockat den förmögne unge köpmannen Grego till ett isoleradt hus i yttre delen af staden, hvarest de afdagatogo honom och gömde liket i en kista, som de kastade i Medelhafvet. Kisten flöt åter i land och derigenom upptäcktes förbrytelsen. Sitbon och Toledano mottog underrättelsen om sin dödsdom med mycket lugn, och kl. 5 på morgonen föllo deras hufvuden på schavotten. Sizouri dömdes till straffarbete på lifstid. — En piftblandaresak, som påminner om den ! på sin tid så mycket omtalade m:me Lafarge, väcker i dessa dagar stort uppseende i Frankrike. Den 18 Juli 1871 afled; 1 Saint-Branchs i kantonen Montbazon en läkare vid namn Gilham, som var 34 år gammal och begrafdes på kyrkogården i Montbazon. Han var född i Paris och ade tagit examen i Tours. För omkring fem år sedan gifte han sig med en ung. flicka från Ligueil, fröken Hortense Lobert. Under kriget åtog sig Gilham frivilligt en inqvartering, i det han antog en ung soldat vid namn Theillier. svårt sårad, i sin vård; denne stannade qvar i äkarens hus efter det han blef frisk och han erll tjenst der. Det berättas, att den unge mannen blifvit ursinnigt kär i fru Gilham och för att kunna få gifta sig med henne har han, enligt sin egen bekännelse, tagit hennes man afdaga med gift. Doktor Gilham dog för öfrigt utan Att minsta anledning fanns att misstänka, att hans död hade föranledts af ett brott. Efter det Theillier för några dagar sedan råkat i kollision ned polisen afgaf han af egen drift och i bestämd form den bekännelsen, att han hade förgifvit Gilham; men samtidigt med att han angaf ig sjelf påstod han, att fru Gilham varit hans nedbrottsling. Läkarens enka, som genast arreterades i Paris och derifrån fördes till Tours, rotesterar energiskt mot anklagelsen och säger tt Theillier, rörande hvars sinnestillstånd hon ör öfrigt har sina egna tankar, velat hämna sig å henne genom en uppäigtad beskyllning, emean hon icke velat F ta sig med honom. Theiljer håller emellertid fast vid sitt påstående. Vid n visitation i hans bostad i Tours har man funit stryknin, som bekant ett mycket Giftigt ämne. heillier är 27 år gammal och fru Gilham 24 år. lansakningsdomaren och en läkare hafva i dessa agar låtit uppgräfva Gilhams lik för att anjälla noggrann undersökning derå. IR nt kt 0 6 hö An me a