80:de rikabs och till på köpet få dem gifta med svarta araber! Det är lätt förklarligt, att hvarje bonde var färdig attuppoffrasin sistastyfver endast för att kunna rädda sin dotter från ett dylikt öde, om sådant endast var möjligt. Man berättade, att en flicka för att rädda sig från det henne tillämnade eländet dränkt sig och att flere andra voro beredda att följa hennes exempel, Ryktet hade likväl icke uppkommit bland bönderna, utan hade detsamma blifvit utbredt af trenne industririddare, tvenne för detta junkare och en aiskedad tjensteman, hvilka reste genom byarna och der antecknade alla bondflickors namn i böcker, erbjudande sig likväl att utverka deras befriande från den i fråga varande konskriptionen för en rätt aktningsvärd betalning. För närvarande äro de alla tre arresterade, och man har hos dem, enligt hvad tet förljudes, påträffat rätt ansenliga summor, som de lyckats afpressa bondgubbarne. — Hemsk scen på jernväg, Den 23 Juli, medan ett starkt oväder rasadei london, tilldrog sig på litet afstånd från jernvägsstationen YorkRoad en af de mest upprörande scener. Denna station är belägen i en djup ravin, der regnet hopat en vattenmassa, som täckte en landsträcka. När tåget från Barnet kl. 6 på morgonen, alldeles öfverfyldt af passagerare, skulle lemna tunneln, inträffade att vattnet stigit så högt, att det släckte lokomotivets eld och kom hela tåget att stanna. Genom ovädret hade telegraflinien blifvit oanvändbar, och emellertid väntade man hvarje ögonblick ett snälltåg, som skulle passera tunneln. Man anskaffade i största hast ett nytt lokomotiv och spände detta förtåget. Men detta fick man ej ens i rörelse, ty de af vattnet lösryckta tvärbjelkarne i tunneln höllo fast waggonerna. Ställningen blef nu ytterligt förtviflad. Största delen af de resande kunde icke lemna waggonerna för vattnet, som steg allt högre och framrasade i stark ström. Fruntimren dånade; jernvägstjenstemännen stodo handfallne gentemot den stundande olyckan. Man hade just begynt att genom förtviflade anstängningar utdraga nå fra resande ur waggonerna, då en skarp hvissing tillkännagaf snälltågets ankomst och tunnelns andra öppning förmörkades. Samma orsak, som bragt tåget från Barnet i dess förtviflade ställning, blef dock nu dess räddning. Vattnet släckte äfven elden i snälltågets lokomotiv. så att detta stannade omkring 5 fot efter det första tåget, till stor tröst för alla deltagare i detta spännande drama. .— Böter för ett öknamns skull. I en fransk tidning läses: M:me Seradell blef häftig af sig under sitt samtal helt nyligen (med republikens prokurator i Ceret-departementet (Pyrenees-Orientales) och hon kallade honom Badinguetfrarisarnes öknamn på Napoleon III). Repuikens prokurator blef ond, han fann detta epitet innebära en förolämpning, som var af beskaffenhet att skada hans anseende såsom embetsman och m:me Seradell blef för användandet af öknamnet dömd till 3000 francs böter. — En läkare i Newyork har fäst kongressens uppmärksamhet derpå, att det icke finnes något verksammare medel till utbredandet af smittosamma sjukdomar än de cirkulerande smutsiga och illa luktande papperspenningarne. Han föreslår derför, att bankerna skola äfnom lag åläggas att indraga dessa trasiga sedlar och utbyta em mot nya. — Hvita frun bar i dessa dagar, rättare nätter, visat sig på kejserliga slottet i Wien; till stor förfäran för alla vidskepliga. Spöket, som ville passera för den nyligen aflidna erkehertiginnan Sophie, råkade emellertid illa ut: en un; soldat, som stod på ppt i slottet, varsnade vi midnatt den hvitklädda figuren komma gående, han ropade an — intet svar, han lade an, skottet gick af, ett doft rop hördes och Hvita frun låg raklång på stengolfvet. Vid närmare undersökning af spöket befanns det vara — en prest, som antages hafva, genom att agera gen gångare, velat inverka på högt stående personers beslut rörande vissa kyrkliga frågor. Så berätta senaste Wien-tidningar, men hela saken förefaller högst osannolik och snart får man väl reda på verkliga förhållandet.