— fväder. En tyfon eller hvirfvelvind, skydrag, om man så vill kalla det, framgick sistlidne tisdag mellan kl. 3 och 4 e. m. i riktning från söder till norr öfver en större trakt i nordost öm Falun och har sannolikt åstadkommit betydliga skador på några ställen, ehuru vi, skrifver Falu läns tidning, ej erhållit underrättelse om dess framfart från mera än ett ställe i Sundborns socken. Enligt nämnda underrättelse har hvirfvelvinden först observerats uti Hosjöbygden, hvarest den strukit fram öfver Hosjön och sedan framgått åfter den dalsänkning; hyarest vintervägen går genom skogen ned tillj vattendraget vid Kohlbengtsbo. Efter att hafva passerat nämnde dalsänkning brusade hvirfveln fram öfver Hobborns sjö och kar stade sig sedan i en bugt mot öster, ilande fram genom löfskogen på andra sidan om än, böjande och vridande björkstammärne i cirkelbugter, som om de varit grässtrån. Återtagande sin ursprungliga riktning, frambrusade tyfonen derpå öfver Löfnäs gård, hvarest den afkastade en betydlig del af taket på stora mansbygningen. Härunder hördes ett hemskt, oafbrutet dån, i ljud styrka liknande en något aflägsen, stark åska, blandadt med ettrasslande ljud. Ifrån Löfnäs styrde hvirfveln kurs rakt emot prestgården, der den: först träffade: en på fria fältet belägen, större lada med nyligen pålagdt perttak, som helt och hållet aflyftades och till större delen söndersplittrades, med undantag af tvenne större stycken, om cirka 70 qvadratalnar hvardera, af hvilket det ena slungades ned i en åker på östra sidan om huset, och det andra stutligen, efter att såsom ett löfblad hafva svängt kring högt nppe i luften, föll ned i ett potatisland ungefär ett bösshåll ifrån ladan. Hvirfveln gick sedan tätt förbi prestgårlens uthus och åtnöjde sig med att afrifva ett stycka af ett tak, samt fortsattederpå sin väg i nordostlig riktning öfver sjön Toftan. Fenomenet visade sig för åskådaren i form af en parasoll, hvars öfversta del motsvarades af ett lågt svart möln, från hvilket en väldig pelare sträckte sig ned mot jorden, vridande sig i spiralform och rycekande med sig under passerandet åf sjön stora vattenmassor, som åter neåföllo rundt omkring pelaren, hvilken nedtill omgafs af ett elektriskt. sken, så starkt, att man på afstånd trodde att det nyss öfvergångna, häftiga åskvädret hade.antändt de ställen, öfver hvilka den framgick.