Ae ON TN LI: anadarhata ra begaf sig till Neapel, der han blef medarbetare i en klerikal tidning. Hon hade i sitt äktenskap med honom haft två barn, af hvilka det ena lefde, och för att tillförsäkra barnet den återstående förmögenheten inledde hon mot mannen en rättegång om skiljsmessa. Då Agnoletti fick veta etta, reste han till henne och ställde sig så ångerfull, att han förmådde henne att nedlägga rättegången. Hustrun upptäckte emellertid snart, att ångern var blott låtsad, och då han ånyo började sitt gamla lefnadssätt, upptog hon rättegången igen och erhöll skiljsmesse-dom. Hon hade under processen lofvat att till Agnoletti utbetala en årlig pension om 1800 fres och han hade å sin sida lofvat att lemna Milano. Då domen fallit, uttalade Agnoletti en liflig önskan att få taga afsked af sitt barn, en vacker och munter gosse om tre år vid namn Carletto, och hans ustru, som icke anade någonting ondt, gaf sitt samtycke dertill. Hon lät en piga föra gossen till det hotell der fadren bodde, efter det hon ålagt henne att säga till denne, att han icke finge låta gossen åka i droska, emedan hon var mycket rädd för att gps skulle bli smittad af kopporna, som då gingo mycket häftigt i Milano. . Agnoletti brydde sig emellertid icke härom, utan beställde strax en droska till hotellet, i hvilken han åkte kring i staden från caf6 till caf med barnet. Det var just gossens födelsedag och Agnoletti hade fattat ett fast beslut att mörda honom ; han hade lemnat efter sig på bordet i rummet i hotellet ett bref, i hvilket han underrättade modren derom. Han förklarade tillika il. detta bref, att han skulle taga sig sjelf afdaga;l. men häraf gjorde han dock ej allvar. Då mörkret föll på begafsig Agnoletti med gossen ett stycke från staden och ned under en bro, som leder öf ver en kanal, och hoppade der alldeles osedd ned i vattnet med honom. Det var ruskigt och kallt väder och det hade snöat hela dagen; sjelfmordstankarna lemnade hastigt Agnoletti under det barnet qväfdes af vattnet, men enligt hans för-Åsäkran gled det mot hans vilja ur armarna på honom. Han förklaring och undskyllan hafva emellertid ej vunnit någon tilltro; man antager allmänt, att det aldrig varit hans afsigt att aftifva sig, och det anses för gifvet att han med full föresats mördade barnet för att derigenom taga hämnd på modren. Brottslingen var nära deran att unckomma till Frankrike, men under vägen dit sammanträffade han med en vän, som skulle fara till Amerika, och han beslöt göra denne ressällskap. Med anledning häraf vände han om igen och begaf sig till Genua, der han råkade i polisens händer. Naturligtvis var detta brott en smaklig bit för hrr advokater och en ung jurist, signur Graffagni, som med framgång begagnade denna sak till puff för sig, försvar rade honom med passionerad ifver och förmådde två ansedda advokater att understödja sig. En annan skuggsida vid de offentliga förhandlingarna inför juryn visade sig likaledes i Milano, i det allmänheten rusade i massa till domstolen för att bereda sina nerver en retning, och knappt någonsin hade varit störra trängsel vid den mest firade primadonnas uppträdande. I synnerhet kunde qvinnarna omöjligen förmås, trots den förfärliga hettan, att afhålla sig från att närvara vid de uppskakande ransakningarna och de utgjorde också majoriteten af åhörarne. Agnolettis advokater sökte befria honom från allt straff genom att förklara honom svagsint och i denna riktning drefvo de spetsfundigheten till det otroligaste; men han visade under hela rättegången ett förstånd och en sinnesnpärvaro, som alldeles tiliintetgjorde advokaternas ansträngningar. Juryn förklarade Agnoletti skyldig till mord och han dömdes till tukthus för lifstiden. om ka a — En midsommarafton i Chicago. (Skizz i tidningen Hemlandet för den 25 Juni 1872.) Midsommarn i Chicago kan innefattas i två ord; eld och vatten. Eld! eld! ropar himmelen; vatten! vatten! stönar jorden. John Ericsson, hvar äst du med din solmaskin? Kom hit och magasinera alla öfverflödiga strålknippen; ty vi svettas svårligen i denna värme! Lefve friheten och ljuset! Hit med en skopa vatten och ett par blå glasögon! Bort med frackar, halsdukar och hängslen!s Midsommarn i Chicago är en parodi På glädjen, ett hånlöje öfver trefnaden. Man behöfver inte vara misantrop för att känna sig litet rugkig i denna befolkade öken, der flärdens apa grinar i kapp med vinningslystnadens smygande tiger. Och ännu hemskare blir taflan, ännu skarpare framträda kontrasterna emellan det som är och det som kunde vara, när midsommar, fridens och kärlekens högtid, leende stiger fram och kastar sitt guld öfver all denna förödelsens styggelse. der det spårlöst försvinner, utan att pa framkallat ens ett återsken af det gudomliga juset. Men hvartill tjenar det att romantisera. Lifvet är nu en gång sammansatt af färgade tårar, och bäst är att låta löjets solsken spela deröfver. annars blir det för sorgligt, Midsommarn i Chicago är lustig. Tänk er, mitt herrskap, en yta, ungefär fyra gånger så stor som Stockholms, och hvaraf mer än hälften utgöres af dammande grushögar och stinkande gränder, der den års amla smutsen upptornat sig till riktiga berg. i hvilkas skugga förhoppningsfulla telningar af Erins gröna ö frodas i ostörd rot Tänk er öfver allt detta en glödande Saharasol, som från kl. 3 på morgonen till kl. 7 på qvällen utstrålar en ocean af eld, i hvars infernaliska vågor fotgängaren löper fara att helt och hållet förgås, medan en qvalmig vind stoppar hans ögon och mun fulla med sand! Tänk er vidare en fod, i hvars grön la böljor man skulle kunna kasta ped en jernst ng, utan att den ginge till botten, och af hvars vatten ett gvarter skulle vara tillräckligt att vid Jen kemiska analysen förgifta en hel vetenskapsakademi! Tänk er sedan 300,000 menniskor, pustande nnder denna sol och armbågande si fram på de sanka landsträckor, som bildas ai denna flod, drypande af svett, öfverswmetade af rök oeh dam, anfäktade af muskiter och a riskerande i hvarje ögonbliek att blifva öfverkörda af lokomotiver och spårvagnar — tänk er allt detta, och ni har ett svagt begrepp om en midsommar i Chieago! Nog är friheten bra, förstås, men under tryeket al 40 grader Celsii lida frihetens söner mer än .de stackars arbetarne. under embetsmannaförtrycket der hemma, Kommer så dertill, att de politiska högtrycksmaskinerna natt och deg arbeta för full ånga. (liksom hade det stackars folket inte vädermödor nog förnt) medan en mängd sociala räderflöjlar gnissla ep i öronen, och alla sorters bumbugs stöta i basun på gator och torg. Hvar är du, glada poesi, som vid midsommar genomströmmande nordens land och folk, som öt din himmelska slöja öfver den sköna synerskan: Stockholm, der hon låg i solskenet på sina gröna kuddar oab badade de fagra lemmarne i Mälarens bölior — du, som lockade mexniskoIi barnen ut i Guds fria natur, der ingen lumpen äflan, ingen otäck vinningslystuad grumlade deras blickar och rynkade deras pannor, Ren frisk, okonstlad glädje tvingade dem att älska sin herrliga hembygd —? Så ungefär gestaltade sig mina ionkar, då etti Buller från gatan kom mig att kasta eu blick ut genom den dammiga rutan. På side-walken låg ) en stackars småländing (vi kommo hit på samma fartyg) som nyss fått solstygn, och i hörnet midt emot slogos ett par irländare om en bränvinsbutelj. Från blockets nio salooner hördes ett vildt skrän. Man Grade midsommarn i Chicago. — Anvmonspris. Den tidning i Amerika, som låter betala sig mest af den aunonserande alls mänheten, är Harpers Weekly — Newyciks ka kanta illustrerade tidning, På sista sidan kos annonserna 4 doitars raden och 2 dollars på an. dra ställen i bladet. Harpers Weekly utgår i 150.000 exemplar.