storthingsdeputationen i land och kl. !4 till 11 prins Oscar. Kl 11—12 hölls gudstjensten, vid hvilken biskopen i Kristiansfåds stift v. d. Lippe predikade öfver den påbjudna texten, Davids 100:de psalm. Efter gudstjensten gaf prins Oscar audiens, och kl. 3 satte processionen sig i gång och begaf sig i den i programmet föreskrifna ordningen, på alla sidor omgifven af en oöfverskådlig menniskomassa, till minnesmärket, som invigdes af prinsen med följande tal: Tusinde Aar ere henrundne, siden Norges Fylker ved en kraftig Mand bleve samlede til et Kongerige. Taknemmelighed og Stolthed besjele vid Erindringen herom Norges Sönner og Döttre; thi Gud har under skjebnesvabgre Tider og haarde Prövelser holdt sin Haand over gamle Norge, og frit og selvstendigt er det Folk, der i dag höster Gjerningens Frugt. Men lader os, idet Slöret falder fra Mindestötten over Norges Riges Grundlegger, skue ikke blot tilbage, men ogsad fremad. Af vore Hjer ters Dyb opstiger da Önsket om at det Storverk, Harald Haarfagre for tusinde Aar siden udförte, maa bestaa gjennem Tiderne. Ja! Ligesom Fylkestenene slutte sin Ring tet om Kongshaugen, og de udvalgte Fylkesmend nu staa her som en fast Skjoldborg, eaaledes skal ogsaa altid alle Landets Dele og dets Börn med urokkelig Troskab slutte sig sammen til det udelbare, faste Hele, som vi med Erefrygt og Kjerlighed kalder vort Fedreland, Kongeriget Norge. Lenge leve Kong Harald Haarfagres Mindel! Efter några vackra inledande ord utropade storthingsdeputationens ordförande, advokaten Kildal, ett: Gud bevare konungen, fäderneslandet och broderriket! hvarefter rektor Steen ropade lefve! för prins Oscar. Minnesmärkets invigning försiggick under galut, och de särskilda talen besvarades med skallande hurrarop af de församlade. Minnesmärket tager sig väl ut och är vackert utfördt; det synes på långt håll och passar väl in i naturomgifningarne. Kl. half 5 öppnas en folkfest med ett tal af universitetets representant vid högtiden, professor F, Brandt. I ett telegram dagen efter festen tillägger samme korrespondent följande: Gårdagens fest var lysande och slutade med en väl lyckad middag för prinsen och de inbjudna gästerna; middagen varade från kl, 6 till 9 e m. Under densamma höllos följande officiella skåltal: Amtmannen i Stavangers amt Morgenstjerne talade för konungen och konungahuset. Prins Oscar föreslog skålen för Norge i ett tal, som ofta afbröts af långvariga och lifliga bifallsrop. Ingeniören Lorange, medlem af Haugesundskomiten, föreslog skålen för prins Oscar. Storthingspresidenten Kildal talade för Sverige. Statsrådet Stang föreslog skålen för storthinget, slutande med en önskan: att thinget alltid måtte representera det bästa i folket, ty — yttrade han — storthingets framgång är landets framgång och stortbingets ära är landets ära. Derpå föreslog sakföraren Voss, medlem af Haugesundskomiten, en skål för regeringen, hvarefter konsuln Eide, likaledes medlem af Haugesundskomiten, höll ett tal för Norges fylkeshöfdingar år 1872. Prosten P. Jen sen, medlem af storthingsdeputationen, föreglog skålen för rikenas krigsmakt; dispachören Beyer från Bergen föreslog skålen för qvinnan. Derefter frambar prins Oscar sin tacksägelse till Haugesunds stad och Haraldskomiten. Vid de särskilda talen afsjöngos sånger af Jonas Lie m. fl. Ett skaldestycke af Ibsen upplästes. Efter middagens slut tillbragte prinsen ytterligare en timme vid festen; han drog sig tillbaka kl. 10, l hvaremot de öfrige gästerne ännu någon tid stannade qvar under en glad sinnesstämning. Hela festarrangemanget var särdeles Btorartadt, och man hade på ett lysande sätt sörjt för allt. I dag kl. 8 företogs en färd till Vigsnes grufvor, Prins Oscar reser lerifrån öfver Suldalseidet till Röldal och vidare genom Graven och Vos till Bergen. Festen i Bergen beskrifves i ett telegram derifrån sålunda: Högtidligheterna här i Bergen i anledning af tusenårsfesten öppnades kl. 5 på morgonen med kanonsalut. Efter gudstjenstens slut kl. half 12 saluterades åter. Sta