— I Hemlandet, som utgifves i Chicago läses följande dikt af bladets redaktör: Att tankarne komma och tankarne gå, Det bör man väl ej kunna klandra, Och någon törhända kan äfven förstå, Att stundom till norden de vandra. Ack ja: Trots de vises föruumstiga tal, Som kalla mig barnslig och sentimental, Jag längtar tillbaka till norden. Jag borde ej längta, men längtar ändå Dit upp till de älskade ställen, Der skyhöga furor bland klipporna stå Och susa högtidligt i qvällen. Der forsarne dåna, och blommorna le, Och vänliga stjernor från himmelen se På menskorsnas glädje och gamman. Nog vet jag, att Frihet är ypperst at allt, Som någon på jorden kan ega, Att friheten här är af yppersta halt, Jag djerives dock icke att säga. Den kostliga perlan bland sopar och grus Har mistat sin fägring. och sanningens ljus Bland skumögda lögner försvinner. För pengar fås ära, för dängar fås makt, För pengar det renaste fläckas; För pengar går brotslingen fri från förakt, För pengar den rad äckas. För pengar blir såld både trohet och dv d, För pengar görs storhet af nesa och blygd, För pengar en Tweed blir senator! För pengar här samlas en larmande hop — De vilja bli rika, kan tänka! Att skrapa med nöd några dollars ihop, Sitt lugn och sin trefnad de skänka, Ja, plånboken fylles, men själen blir tom, Och sjelfvisk blir den, som var ärlig och from Bland hembygdens skogar och dalar. Är då väl så sällsynt, att tankarne gå Med vemod tillbaka mot norden? Ty der finnes mandom och heder ändå, Och friheten bor ej i orden. Der talas och skrifves om träldom med mer, Men. svenskar! För visso jag afundas er, När stundom jag ser republiken. Bygg stadigt och tyst på ditt verk, du mitt land, Och sällt da skall bli framför andra: Jag skådar väl åter din älskade strand, Hur dagarne komma och vandra. Till dess vill jag tänka med glädje på dig, När dyster mig synes min ensliga stig Här nte i villaede öknen. a PTS RR RE älg är ERS Ra FEN. ör TR TR