BLANDADE ÄMNEN. Ångaren Polhem och qvarstaden. Götehorgs-Postens kronikör skämtar på följande sätt : ned den exekution, som gjorts å nordpolsexpeditionens ångare vid dess ankomst till Göteborg: Allmänna samtalsämnet under gårdagen var... issa hvad! Fra Louise Holsts sista Lgr e å Nya teatern sistl. onsdag? Nej, för) åt, det var torsdagens... Således i går var hufvudföremålet för samtalen redan någonting nytt... Ah, jag förstår, beväringen..:? Mon Dieu! huru kan j:; ni väl tro någonting sådant... beväringen... och till på köpet andra klassens, gammalt nytt... nej, hons, blir nog icke allmänna samtalsämnet förrän i dag åtta dagar, då -hon tänker klifva upp på sina höga hästar, eller med andra ord; skall sitta upp på kanoner och anspann... Men, vi vilja Bl längre fresta er nyfikenhet: det var helt enkelt den famösa qvarstaden på det för nordpolsexpeditionen utrustade kronoängfartyget Polhem, som utgjorde allmänna samtalsämnet och blef grunden till åtskilliga mer eller mindre pre lyftiga spörsmål, till för den enträgne ordringsegaren mer eller mindre smickrande utläggningar man och man emellan. å RR Key vid festen på Hasselbacken för rof. Nordenskiöld sistl, tisdag bland annat taade om de faror, för hvilka expeditionen möjliskulle komma att bli utsatt, anade väl hvar-. en han eller någon annan attden värsta af alla faror — faran att icke kunna fara — stod för dörren. Så var det dock. ÅÄngfartyget Polhem, expeditionens förnämsta fartyg, tillhör postverket och är sålunda ett kronofartyg, det är: visserligen sannt; men lika sannt är det, att postverket eller kronan för reparation å detsamma häftar i skuld till Oscarshamns mekaniska verkstad för 9000 rdr. Nu brukar man väl i allmänhet anse en fordran hos kronan såsom säker, säkrare än alla andra — ja, som säkrast, meni Oscarshamn synes man vara af helt andra tankar. Och derföre begaf det sig att vederbörande öfverskult i går, sin pligt likmätigt, nödgades lägga qvarstad på våra svenska vetenskapsmäns nuvarande, men ännu mera tillämnade lilla pol-hem. Var detta icke kronan på verket, så var det åtminstone (utsöknings-) verket på kronan. Alltså, under det man på vestra kusten, i Göteborg, af all förmåga söker att befordra ett fosterländskt, vetenskapligt företag, hvilket af hela den civiliserade verlden skall följas med det lifligaste intresse, smider men på östra kusten, i Öscarshamn, de svartaste planer mot detsamma... man hugger för sig, lägger vantarne på varan, alldeles som vore det en affär mellan två små puttelkrämare, ej mellan ett ansedt bolag och staten. För pocker, det der osar-småstad på långt håll och hvem skulle väl under dylika omständigheter der vilja vara skyldig ett kronans öre! ; z Då, efter hvad det förljudes, expeditionen af andra skäl ej kommer att afgå förrän efter omkring en vecka, är det gifvet att affären på ett eller annat sätt blir uppgjord, men skandalen af qvarstaden qvarstår ändå, för hvems räkning, behöfva vi nog icke vidare antyda: Men — ponera, att det varit absolut nö vändigt att fartygen skulle afgått -redan som i går, någon timme efter det rodret af vederbörande embetsman blifvit försegladt, att Polhem eldat upp, brutit det heliga inseglet och ångat åstad vt redden... Bevars, hvilka märkliga händelser vi då kanske skulle fått upplefva midt i vår fredliga tid, midt i vårt, dess bättre, numera så fredliga och beskedliga samhälle! y, om vi ej alltför mycket misstaga. 085; skulle ett dylikt förfarande, enligt nu gällande strafflag kunna rubriceras såsom våld emot verkställigheten af offentlig. myndighets bud, då i yttersta nödfall krigsmanskap må användas, till upprätthållande at ordningen, och så skulle vi kanske fått se våra iappra Göta artillerister i härnad emot en k. flottans officer och hans till största delen ur flottans leder rekryterade manskap, det skulle blifvit en strid mellan krigsmakten till lands och vatten. som skulle såknat sitt motstycke i häfderna... Eller vi förutsätta, att fartygen redan hunnit så långt, att någon ersonlig förföljelse ej skulle kunna komma i råga. älan, då måste kanonerna utefter redden spela! Kanonerna utefter redden! Det vill säga brandsignalkanonerna på Barlastkajen, ty sedan Nya Varfvet fått sina fångar oe Elfsborg mist sina, tro vi sannerligen icke att det finnes en enda skjutbar kanon på någonderas tranden ända ut till öppna hafvet. Blodbadet skulle väl sålunda svårligen kunna ha blifvit så farligt, men villervallan, oväsendet, skandalen... Och allt detta derföre att några f. d. Döderhultare haft en. på det hela taget, lappriaffär oafgjord med K. M:t och kronan! — Hurn mycket väger hon? En köpman i Newyork hade en förtjusande dotter om 17 år och en kontorist om 24. De båda unga älskade hvarandra och en gång i vintras anhöll kontoristen, John Brown, om den sköna Idas hand. Men den rike köpmannen afvisade friaren med hån. Ni skall få min dotter, gudbevars, mycket gerna, sade han, men notabene. icke förr än m kon väga upp henue med guld-. Brown anhöll att få detta löfte skriftligt affattadt. och då han fått det, reste han direkte till Kalifornien för att gräfva efter guld. 1 början hade han icke mycken tur, men en dag fann han en ge till ett värde af 20,000 dollars och några agar derefter vann han på spel 3000 doll. Häraf tappade han dock igen 2000, blef ledsen på att spela och egnade sig ensamt åt guldgräfning. Ida, med hvilken han stod i ständig brefvexling. meddelade honom vid den tiden, att hon, ge nom att endast förtära det allra nödvändigaste. bragt ned sin vigt från 36.000 doll., som hon vägde vid Browns afresa, till 34.000 doll. Brown bad henne emellertid för allt i verlden upphöra med sin svältkur; han skulle nog anskaffa hela kort tid derefter anlände han verk Newyork, medförande 40,000 dollars. f un vägdt och det visade fig då 30.000 doll. behöfdes för att väga up; henne. Köpmannen gaf sin dötter, ex lika så stor summa i hemgift och tog sin svärson til kompanjon. Den nya firmans devis är: Jemn