förklarar denna återhållsamhet. Det radikala partiet håller sig äfven i bakgrunden, men orsaken dertill är en helt annan. Gambetta kan beqvämare afvakta sin tid än Cesar i landsflykten. Han befinner sig i sjelfva landet, med ena handen hvilande på den icke längre helt och hållet pålitlige Faidherbe och med den andra stödd på framtiden. Sålunda ser han likt Moses ned på det land, som skall eröfras, och i hvilket tillbedjarne af Thiers, Chambord och Aumale lefva i afgudadyrkan. Men enligt hans åsigt är dock den dag icke fjerran, då han skall slå dem alla till jorden och då han med Faidherbes gyllene hedersvärja skall bringa ordning bland filisteerne, liksom Simson fordom gjorde det med åsnekindbågan, I Paris ser det för öfrigt något brokigt ut med de sä kallade kombinationerna. Först och främst böra vi nämna legitimisterne, som vilja höra ihop liksom kaffe och grädde, utan att de dock kunna blanda sig tillsammans. Nu hafva de i en lång följd af år arbetat på att åstadkomma en mekanisk förening mellan familjerna Bourbon och Orleans (den kemiska föreningen förbjuder sig af sig sjelf), men de na icke kommit till något resultat. Om grefven af Paris bara vill besöka grefven af Chambord en enda gång och säga: Min konung! till honom, så skulle, enligt legitimisternes påstående, hela saken bli arrangerad. Efter det han sagt dessa två ord kunde han ju tala om hvad han ville, om operan, balletten, Pipin den lille o. s. v. Men tyvärr vilja ej de emot sammansmältningen varande herrarne Orleans beqväma sig till att yttra de nämda orden och just härpå strandar denna kombination. Samtidigt sysselsätta sig de öfriga grupperna med kombinationsplaner af en annan art. Framförallt vilja de ha en vicepresident vald och föreslå Grevy, Casimir Pårier och Audiffret Pasquier såsom kandidater till denna plats. Men Gråevy är för mycket republikan för desse republikaner, då deremot Påriers republikanism för dem är af ett alltför sent datum och Pasquiers först måste kallas till lifvet. Derför bragte man å bane en annan plan, nemligen utnämnandet af ett triumvirat, bestående af Mac Mahon, Grevy och Casimir Pårier. Men äfven häremot funnos stora betänkligheter. Grevy kan nemligen icke tåla Mac Mahon, Pårier kan icke tåla Grevy, och Pårier sjelf är så motbjudande för de båda andra, att dessa tre män alls icke kunna arbeta tillsammans. Goda rådl voro här dyra. Då erinrade sig plötsligen en lärd fransman, att Holland på sin tid blifvit alldeles förträffligt styrdt af ståthållare. Frankrike kunde ju försöka pål samma metod, och hertigen af Aumale kunde blifva en präktig ståthållare. Utom honom nämndes Louis Blanc och ännu en tredje, men äfven detta förslag sköts å sido. Ändt-: ligt framkom planen till ett militäriskt triumvirat och såsom medlemmar af detsamma l: nämndes Mac Mahon, Ducrot och Cissey. Men äfven denna kombination lemnades ål: sido. Men hvad vitna dessa förslag om?lHelt säkert att Thiers är oumbärlig förl! Frankrike. Vid en bankett, som de konservative nyligen höllo i kristallpalatset uti London, har ! torypartiets chef Disraeli inför ett talrikt?! och valdt auditorium hållit ett tal, uti hvilket han förnyade sin politiska trosbekännelse, Disraeli försvarade de konservativa principerna och konstitutionen och ådagalade äfven nödvändigheten att upprätthålla Englands storhet och makt. andra sidan fälde Disraeli ett strängt omdöme om det liberala partiets politik under de senaste 30 ären. Talet i sin helhet var dock egentligen blott ett upprepande af det, som han för några månader sedan höll i Manchester. Vi ha förut omnämnt hertigen af Montpensiers manifest, hvaruti han förklarar sig för Isabellas sons, prins Alphonsos, uppsättande på tronen. Hertigen, som hade en väsentlig del i Septemberrevolutiouen, hvilken ett mäktigt parti vilie använda till hans fördel, tyckes sjelf inse det besynnerliga uti, att han nu uppträder sågom en försvarare af den fördrifna drottningens son. Han anmärker nemligen, att han lärt af de sista frens erfarenhet, hvilket med andra ord vill säga, att han uppgifvit allt hopp om att sjelf få intaga tronen i Spanien och derföre föredrager sin slägting framför den italienske prins, som de konstituerands cortes valde. Detta manifest har af flere generaler, sena: torer, deputerade, grander m, fl., tillsammans 230 personer, blifvit besvaradt med en adress, i hvilken de helt och kållet ansluta sig till detsamma och förklara, att hertigen af Montpensier skall blifva regent, i händelse prins Alphonso bestiger tronen före sin myndighetsålder. Carlistupproret är ännu icke under-: tryckt. Enligt senaste underrättelser harl en betydande sammandrabbning mellan del: kungliga trupperna och carlistbanden nyligen egt rum i Catalonien, Insurgentche: ferne Tristany, Saball, Castell och Estartus äro i synnerhet verksamma i norra delen af provinserna Barcelona och Gerona. Saballs. band drabbade den 14 dennes tillsammans: med en jägarbataljon från Navarra och enl strid uppstod, hvilken slutade först efter fem timmars förlopp, då trupperna kastadel cariisterne, som lidit betydliga förluster, ur deras ställningar. Enligt cataloniska tidningar ha carlisterne anställt stora förödelser vid Martorell, der kustbanan står i sam band med jernvägen från Barcelona till Gerona. De gprängde en bro, tillintetgjorde spårvexlingarna på sammanbindningsstationen och förstörde lyktorna och telegrafstolparne. Stora olyckor skulle ha inträffat, ij fall ett bantåg, som närmade sig stationen, icke i tid blifvit varnadt, På sammanbindninggatationen hade carlisterne uppslagit ett