— En varning. En här i hufvudstade anställd arbetare, utmärkt skicklig och på litlig, blef af en härvarande mormonaposte förledd att öfvergå till mormonismen oc intalad, att om han lemnade det usla Sverig och begaf sig till mormonstaten i Utah, sg skulle han i alla afseenden få det bättre är i fäderneslandet. Han hade här 75 rdr månaden och fast anställning vid vattenled ningen, och om han under någon tid blef sjuk så erhöll han ändå sin månadslön oafkortad Hans hustru skötte en liten handel som gick bra, de voro barnlösa och bergade sig utmärkt väl. Ehuru hans förman afrådde honom att emigrera, kunde han ej motstå begäret at! resa till Amerika och vidare till Utah der allt godt skulle falla honom till, och han lemnade derföre Sverige. Nyligen har ett bref från honom ankommit till arbetschefen vid den staden tillhörande anläggning, der han förut var anställd, hvilket benäget blifvit oss lemnadt och hvilket vi berättigats meddela. Innehållet är så lydande (dervid vi endast tillåtit ändra ortografien och interpunkteringen, men med bibehållande af brefvets hela enkelliet: Salt Lake City den 5,5 1872. Hr ingeniör! —Jag vill nu härmed sända nägra ord och omtala hur jag har det. Ingeniörens ord ha redan gätt i fullbordan, att jag skulle ångra mig för jag reste till Amerika; men jag reste i uppriktighet, för att min tro var då, att det var något guddomligt i mormonismen, som det kallas, och att det skulle finnas guddomliga frukter här och att folket skulle vara mera goda och rättfärdiga; men det var motsatsen. Jag har aldrig i min tid varit ibland så orättfärdigt folk, så att jag kan nu inte tro mer på mormonerna. Af frukten känner man trädet. Jag önskar ingenting högre, än att komma tillbaka till Stockholm och till mitt gamla arbete igen. Jag önskar att jag hade pengar, i denna dag så jag kunde fara i väg. med detsamma. Här är svårt att få arbete, och får man något några dagar ibland, så får man nätt hälften af det man skall ha. Jag har arbetat på en mekanisk verkstad, men den är stängd. Nu får jag taga hvad jag kan få. Jag skäms nästan att omtala en ting, men nöden bringar mig, så att jag gör det likväl — —. Framställning göres nu om ett lån och snar remiss begäres,eljest kan jag inte komma i år. Förrän nästa år tror jag att det är omöjligt att jag kan få så mycket att jag kan komma tillbaka igen, och skulle det så blifva att jag inte kan komma innan det blir för sent nästa år, då skall jag skrifva igen och låta veta kur jag har det — —