BLANDADE ÄMNEN. Brefvexling. En italiensk musiktidning meddelar en korrespondens mellan kompositören Verdi och en herre i Reggio, som rest till Parma för att afhöra första representationen af maestro Verdis nyaste opera Aida. Så här lydde den ifrågavarande herrns bref: . Reggio den 7 Maj. Ärade signor Verdi! Jag for till Parma den 2 Maj, dragen dit med anledning af ryktet, som så utbasunerat operan Aida. En qvarts timme före ridåns uppgång satt jag på parkett n:o 120. Jag beundrade den vackra mise-en-scene och jag lyssnade med stort nöje till tolkarne af tonverket, fast besluten att ej förlora en enda af dess skönheter. Vid slutet af operan frågade jag mig, om jag var belåten, och erhöll af mig sjelf ett ne ande svar. Under min återfärd till Reggio hörde jag i kuptn omdömen uttalas om kompositionen. Alla menniskor svaro på att operan var magnifik. Jag fick derför lust att se om den igen och jag återvände till Parma den 4, rörande upp himmel och jord för att kunna erhålla en plats. Qneuen var ofantlig och jag be talade priset för biljetten. Vid operans slut kom jag till den slutsatsen, att Aida är en opera. vilken det ej finns ett enda nummer, som framkallar entusiasm, att ifall ej dekorationerna vore, skulle man ej vilja höra den till slut och att den snart kommer att läggas till handlingarna. Emellertid, högtärade signor Verdi, tycker jag att det förargar mig att jag måst göra en utgift af nära 32 francs för de ida resorna och jag hoppas att ni godtgör mig enligt hosföljande lilla räkning: Jernvägstur från Reggio till Parma... fres 2,60, Dito dito dito 3,20. Teaterbiljett 8,00, Dålig souper på jernvägsstatione 200. Fres 15,90. Samma färd än en gång ee 15,90. Summa fres 31,80. Bertani. . Verdi skref svar till signor Bertani och inlade i brefvet fres 27,80 med förklaring att han ej ville betala soupererna, ty dem hade han kunnat intaga hemma hos sig. — Mozart och Haydn voro bjudna till en fin middag och de sutto vid bordet tillsammans. Jag håller sex buteljer champagne-, sade den förstnämnde under samtalets gång till Haydn, att jag skall komponera en variation, som ni ej kan spela från bladet.— Jag antager var det, svarade mästaren leende. Mozart skref noter på ett papper och räckte det till Haydn, som efter att ha kastat en blick derpå tvärsäert yttrade: Mozart är besvärad af penningöfverflöd — han vill partout betala ehampagnen! Han satte sig vid pianot. Pi igt höll han upp med att spela och utbrast här få för sig? Mina båda händer äro fullt sysselsatta vid yttersta ändarne af pianot och ändå skall jag i midten anslå en tangent! Mozart satte sig nu ned vid instrumentet. Så att det generar er? Godt! Se då på! Och i det han preludierande kommer till det i fråga varande stället slår han an, utan att stanna med spelet, tangenten i midten — med nästippen. hörarne brusto ut i skratt; Mozart hade nemligen en lång näsa, Haydn deremot en -liten trubbnäsa.