dröfvad, ville lemna salen, men att ropen från församlingen, att han borde förklara sig närmare, retat honom till att göra saken till kabinettsfråga. I synnerhet retades han af orleanisternes hållning, hvilka tycktes vilja drifva saken till det yttersta för att möjligtvis draga fördel deraf för sina egna planer (hertigens af Aumale kandidatur till presidentvärdigheten). Bien public betonar, att Thiers väl icke ville motsätta sig församlingens suveräna beslut, men att han såsom samvetsgrann statschef omöjligt kunde handla mot sin egen öfvertygelse eller göra sig till undergifven tjenare åt ett slags nationalkonvent, hvilket skulle störta landet i den största fara. De bonapartistiska och legitimistiska tidningarna begagna tillfället till att ånyo uttala, att det nuvarande tillståndet är ohållbart och att Frankrike måste ha en definitiv (monarkisk) regering. Univers anser, att Frankrike icke längre kan tåla att vara lemnadt till pris åt en mans godtycke. De öfriga tidningarna yttra sig med mera förbehällsamhet, men förtiga dock icke, att Thiers genom sin häftighet sjelf framkallade de beklagliga uppträden, som presidenten Grevy fann sig föranlåten att beteckna som skandalösa. Petitionslistorna för en afgiftsfri och obligatorisk undervisning ha nu erhållit en mil lion underskrifter. Listorna komma att föreläggas nationalförsamlingen den 19 dennes. Courrier de France berättar, att de orleanska prinsarne hafva officielt underrättat grefven af Chambord, att de skola aflägga ett familjebesök hos honom, så snart han gifver sitt samtycke till det manifest, hvilnm högern för några månader sedan föreslog. På senare tiden har i franska tidningar ofta varit fråga om general Trochus testamente och dess offentliggörande har varit motsedt med icke ringa spänning, Nu har generalen utgifvit en fullständig redogörelse för sin process med Figaro och harl! dertill anknutit en samling förklarande do-l kument, bland hvilka äfven hans testamente: befinner sig. Här är icke blott fråga om ett politiskt testamente; dokumentet innehåller äfven generalens sista vilja i detta ords vanliga betydelse. Efter öfverskriften: Ceci est mon Testament (Detta är mitt te-)! gtamente) följer några föreskrifter med af-l: seende på generalens lösegendom jemte deå anmärkningen, att den talrika familjens ställ-. ning efter hans bortgång skall blifva så l! prekär, att man med skäl kan befara, att dess yngre medlemmar skola nedsjunka ienj, lägre samhällsställning. Generalen tager derefter ett hjertligt afsked af sin moder,li hustru och den öfriga familjen. Den intres-l, santaste delen af testamentet, hvilket är undertecknadt den 21 Juli 1870 (innan fiendtligheterna började), är dock den, hvaruti Trochu yttrar sig om det för dörren stå ende kriget. Generalen skrifve Med afseende på det krig, som är färdigt att utbryta, förklarar jäg här, att det vållar mi mycket bekymmer, och jag skall säga af hvad anledning. Detta krig skall medföra ödeläggelse för de rikaste provinser i hjertat af Europa, der åkerbruket. industrien, handeln, vetenskapen och konsten under de senaste femtio åren hafva förenat sina ansträngningar under fredens hägn; derföre att det kommer att bereda tusentals menniekors undergång och medföra sorg öfver tusentals familjer; derför att det öfverallt skall göra Frankrike till föremål för det brinnande hat, hvilket förskrifver sig från kejsardömets dagar, och på hvilket tiden nu hade ntöfvat sitt mildrande inflytande. För att undanskjuta denna förfärliga strid, som på en gång måste utkämpas mot armerna och den offentliga meningen, skulle det ha varit nödvändigt, att Frankrike haft hundra gånger riitt mot verlden. Men nu ser Frankrike utan giltig orsak (Hohenzollerns kandida-n tur är uppgifven), utan tillräcklig undersökning, 1 till följd af en oförutsedd nyck en några år gam v mal förutsägelse af en medlem af deputerade-ls kamniaren (Jules Favre) gå i fullbordan: Om Il: icke tagen er till vara, skall man inom kort ini n S 1 8 l O: mm. ob och bien nr dr rr ft fr veckla er i ett nytt mexikanskt krig i Europa.. Hvad som uppfyller min själ med rädda aningar är, att armån icke är så beredd som det säges att utsätta sig för farorna af ett sådant företag. Till sist beder jag Gud om att skona mitt foster-s Jand för de tunga pröfningar, som tyckas förestå det. Hvad ursprunget till dem angår, skola dels blott föga afvika från dem, som hemsökte detln första kejsardömet. och i båda fallen har Frank-s rike, eller rättare dess regering sjelf, vållat dem.1n I ett tillägg till testamentet, dateradt den2g 23 Juli 1870, heter det vidare: Ministern (krigsministern Leboenf) har låtit? kally mig. Jag skall icke längre observera å spanska gränsen. Man hyser icke längre något bekymiser i denna riktning. Det har alltid varit 2 kejsarens afsigt att tilldela mig en roll. som öfb verensstämmer med min ställning i armen. Man håller i beredskap åt mig befälet öfver en armå, som man öfver Danmark ämnar låta operera mot Preussen. Prins Napoleon skallföra högsta befälet öfver hela landtoch sjöstyrkan, amiral Rigault de Genouilly blir chef för flottan och general Trochu chef för den mindre landstigningsarmn. Ministern frågar mig, om jag har några invändningar att göra; jag svarar: inga. Jag tillägger, att jag väntar närmare order och att jag skall hålla mig beredd. Men jag betviflar att orderna skola komma. Jag tror icke synnerligt på en operation öfver Danmark... Jag vill hop as, att situationen skall klarna, när vi vwunnit det första slaget och att detta skall sätta regeringen i stånd att hjelpa oss ur den brydsamma belägenhet, i hvilken vi hafva kommit. TY motsatt fall kan kejsardömet — om icke Österrike käckt griper till vapen med oss — komma att duka under i denna kris, och vårt kära Frankrixe skall då blifva förfärligt lemlästadt. Gud bevare det! Thiers tal den 8 dennes utgör fortfarande ett hufvudämne för de tyska tidningarnas betraktelser. MNorddeutsche Allgemeine Zeitung meddelar den 12 dennes i fransk text den del af talet, som innehåller berömmet öfver kejsar Wilhelm; Moltke och Bismarck, men tillägger derefter i anledning af Thiers polemik mot det preussiska systemet: Det är visserligen sant, att det icke varit den preussiska militärorganisationen allena, som gifvit de tvenne sista krigen en så betydelsefull utgång, och Tyskland är icke okunnigt om i hvilken förbindelse det står hos sin kejsare och hang bepröfvade rådgifvare. Men man borde i Frankrike icke förbise, att just de män, hvilka Thiers till stor förvåning för de hedervärde deputerade prisade från talarestolen, ha på allt sätt vinlagt sig om att med stor ansträngning utveckla det system, han förkastar såsom ett tomt ord, ech på samma gång omsorgsfullt begagna ett -N rm RE RR RR RR TE RE HH rt 4 0 KR som st 0 RR RA RR --—