het, som några okunniga eller lösa perso ner erbjuda arbetaren såsom medel för der samhällets nyfödelse, hvilken skall leda til allmän lycka. Dessa lärdomars farlighe ligger uteslutande i massornas okunnighet Emellertid gifves det en vetenskap, den po litiska ekonomien, som uppdagat och på et bestämdt och enkelt sätt fastställt de lagar hvilka styra samhällskroppen, lagar like säkra och oföränderliga, som lagarne för menniskokroppens lif. Men faran i vår be lägenhet är, att denna vetenskap är full komligt obekant till och med för flertale af ganska kunnigt folk, att på hundra bil dade personer, hvilka instinktlikt känna de kommunistiska lärornas orimlighet, det säl lan fins en, som är i stånd att bekämpa dem. Nästan alla äro öfvertygade, att sam hällets bästa försvarssystem består uti at! förbjuda detta slags diskussioner. Och hur många bland dem skulle vi ej kunna räkna, hvilka hysa den tron, att-dån bestående ordningen herskar endast i kraft af slump, genom en slags mellan deltagarne sluten, tyst öfverenskommelse, att skydda denna ordning för diskussioner, som för henne skulle blifva dödande: Medlet vore utan tvifvel förträffligt, om massorna behagade underkasta sig det. Men i våra dagar gifs ej någon inrättning, som man kan undandraga undersökningens och den fria forskningens anda; de, som ej uthärda profvet, äro för visso dömda till undergång. Den är sålunda en fruktansvärd fara, denna allmänha okunnighet rörande frågor, som sedan tretio år framträda med växande styrka, så länge våra arbetare ej erhålla andra lärdomar, än af några drömmare, hvilka äro lika okunniga som de, hvilka förgifta deras föreställningssätt med grofva villfarelser, under det de upplysta klasserna knappt veta, genom hvilka afgörande skäl man kan vederlägga dessa villomeningar. Se der verkliga källan till våra lidanden. Detta är den punkt, på hvilken vi måste förena alla våra ansträngningar, genom att ymnigt sprida ekonomisk undervisning till alla samfundets klasser. Må man ej invända, att denna vetenskap ej är egnad för folket: det åtager sig besväret att svara derpå. Om mancej undervisar det, så undervisar det sig sjelft på sitt sätt och blir socialist. Socialismen, den är de okunniges politiska ekonomi. Förf. yrkar i fortsättningen af sin artikel, att den politiska ekonomien må införas i lyegerna, i primärundervisningen, i normalskolorna, i de tekniska läroverken (coles darts et måtiers) i Angers, Chålon-surMarne och Aix. Lycernas lärjungar, säger han, sprida sig på olika lefnadsbanor, för hvar och en bland hvilka den politiska ekonomien är ett behof; ty må man en gång inse, att ingen, vore han ock än så utmärkt i sitt särskilda yrke, är i stånd att rätt utöfva en medborgares pligter utan någon kännedom om de lagar, som beherska det samhälle i hvilket han lefver. Hvad folkundervisningen. vidkommer, är saken väl svårare, men långt ifrån omöjlig. Förf. åberopar Englands föredöme: förlidet år offentliggjorde undervisningsrådet i London en organisationsplan för primärundervisningen, hvilken för de högre afdelningarna i klasserna för äldre lärjungar stadgar en kurs i statsekonomi. I normalskolorna bör denna undervisning ingå för att man må erhålla lärare, som sedan med hjelp af populära skrifter kunna i folkskolorna meddela de ekonomiska sanningarna. Från de nämnda industriskolorna, slutligen, utgå tekniskt bildade arbetare, hvilka anställas såsom arbetsförmän å verkstäder och fabriker; de lefva arbetarens lif, njuta hans förtroende och kunna utöfva en storinflytelse; må man då sätta dem i stånd att upplysa arbetaren i ämnen, hvari han eljest fortfarande kommer att såsom evangelium omfatta dårhusmässiga läror. Och härmed komma vi till den lilla, förträffliga skrift, som närmast föranledt dessa betraktelser. I förordet till de nu af trycket utgifna föredragen om arbetet och dess vilkor, som för nägra månader sedan följdes med så stort intresse, anmärker hr Bergstedt, att om vårt fädernesland under de stormar som på de sista tiderna upprört andra länder, njutit lyckan af ostördtlugn och orubbadt förtroende mellan de olika klasserna, detta förhållande berott af våra arbetares laglydnad och ordningskärlek. Men, tillägger han, desså egenskaper hafva åter sin innersta rot i sann upplysning, och der denna saknas eller det naturliga begäret efter vetande blifvit vilsefördt, der är en källa till oro och vantrefnad öppnad, mot hvars förderfliga flöden intetlands ordningsmakt är mäktig att uppresa några dammar. Om nu, som vi tro, riktigheten af denna anmärkning ej kan bestridas, och om det vidare är att med visshet antaga, att i vårt land en stor industri mer och mer kommer att utveckla sig, af hvilken vi ej mycket mer, än i andra länder, kunna vänta att blott få behålla fördelarne, men undgå olä genheterna, då blir frågan om spfidande till samhällets alla lager af den politiska ekonomiens helsosamma sanningar, om ej alldeles en brännande fråga för den dag, som är, dock en vigtig fråga för en morgondag, som kanske redan är nära med svåra och oroväckande missförhållanden. Vi veta ock, att en och annan varit betänkt på att bringa under statsmyndigheternas pröfning något förslag om den politiska ekonomiens införande som läroämne i den offentliga undervisningen, såsom i folkskolelärare-seminarierna och de tekniska läroverken, men att man ryggat tillbaka vid tanken på svårigheten att finna lärare, vuxna denna uppgifte Om sålunda denna väg ännu må anses kinkig att beträda, finnes en annan utväg, den som anvisats i det föreliggande arbetet, nemligen att verka för ändamålet genom populära skrifter. Måtte den fullföljas, mätte det häfte, vi nu hafva nöjet att anmäla, blifva det första i raden af ett nationalekonomiskt folkbibliotek. Den franske förf., som vi ofvan åberopat, anmärker att den Värsta praktiska svärigheten för den politiska ekonomiens införande i allmänbildningen redan är besegrad derige: nom, att den franska litteraturen eger god tillgång på populära skrifter i ämnet. Bastiat — säger han — har skrifvit ströskrifter för folket, hvilka äro verkliga mästerstycken, hvilka behandla nästan alla statsekonomiens hufvudläror och framställa dem i en så lockande, klar och enkel form, att det minst odlade förstånd kan fatta dem. Det vore tillräckligt att ordna dessa småskrifter och sammanbinda dem genom korta, förklarande tillägg, för att erhålla ett fulländadt mönster af den ekonomiska vetenskapens popularisering, , Då vi på sin tid utförligt meddelat de nu i bokform samlade föredragen, kan det ej vara lämpligt att nu ingå i en redogörelse för deras innehåll. Endast det vilja vi framhålla, att i den sant populära form, förf. gifvit sin framställning, den politiska ekonomiens grundsanningar visserligen skola vara tillgängliga äfven för den minst boksynte, som ej är alldeles oförmögen till allt tankearbete. Det är ej sällsynt att höra de nationalekonomiska lärorna framställas, att så säga, katekesmässigt, i en befallande eller predikande form, som helst icke vill hafva med åhörarens eller lärarens reflexiom, utan blott med hans minne att skaffa. Så t. ex. kan man i riksförsamlingen, när fråga uppstår om tullindring å en allmän förbrukningsartikel, få höra någon statsekonom prisa