BLANDADE ÄMNEN. Smeden i Gretna Green. I England har nyligen dött en man med namnet Simon Lang, som var den sistae f de Hymens prester, som restvigt sig sjelfva, vanligen kallades -Smeden PGretna Green och som ända från början af förra århundradet tills för femton år sedan var en tillflykt för förrymda, engelska älskogspar, hvilka ej kunnat erhålla sina föräldrars eller målsmäns samtycke till äktenskaplig förening. När man tänker på de öfver hela verlden betyktade vigslarne i den lilla, i Skotland vid engelska gränsen liggande byn Gretna Green, föreställer man sig vanligen en med ett par af den hastiga färden ännu flåsande hästar förspänd vagn, med hvilken de älskande ha stannat utanför smedjan, från hvars ässja röda lågor kasta sitt sken ut i den mörka natten och sprida ettspökaktigt ljus på det oroliga paret och på smeden, som står bredvid vagnen och förrättar den heliga handlingen med hammaren i ena handen och bönboken i den andra. Det är emellertid en villfarelse om man tror, att Lang och hans föregånare nödvändigt skulle vara smeder — ehuru både han och hans far tyckas ha drifvit detta yrke — eller att de haft något privilegium på att viga flyktande par eller andra. Till följd af den skotska lagstiftningen synes nemligen hvarje äktenskaplig förbindelse hafva varit gällande, om blott de älskande i närvaro af tredje person hade förklarat sig vara man och hustru och samma vigselaffär, som Lang dref i Gretna Green, drefs också på andra ställen vid den engelska gränsen, men Gretna Green var det af älskande ar mest anlitade stället derför att det var den örsta stationen på vägen från England. Den första som gjorde dylik vigsel till en näringsgren var en da med namnet Riggs, som efterträddes af George Gordon, hvilken hade tjenat i armån och alltid förrättade vigseln utstyrd med sidogevär och klädd i ett slags uniform med en foniligt stor hatt och långa ryttarestöflor. Gordon hade i Gretna Green utspridt att han hade särskildt privilegium på att viga flyktande par emot det att han erlade en årlig tribut af 50 till regeringen, men hans efterträdare Josef Paisley, en f. d. smuglare, förstod dock att skörda ännu större vinst af affären och förtjenade under tiden från 1789 till mot slutet af århundradet en vacker förmögenhet. Bland de många notabla fr som han betjenade, nämnes den ryktare lorden — sedermera lordkansleren — Erskine som betalade honom 180 guin6er för det han obeqvämat honom. Paisley förrättade tjensten i presterlig, ja slutligen till och med i biskoplig ornat och i Carlisle visas ännu i dag ett porträtt af hans grofva, oviga person, klädd i presterlig drägt med långt släp och hvita kammarduks-ärmar. Efter honom kom David Lang — aflidne Simons fader — som ursprungligen hade varit kringvandrande småkrämare, men derefter blifvit pressad till matros, hvarefter hani bief tillfångatagen af sjöröfvare och på det hela förde ett högst äfventyrligt lif, till dess han etablerade sig som smed och prest i Gretna Green. Under hans tid inträffade en händelse, som framkallade en rättegång hvilken gjorde stort uppseende och gaf första uppl et till en diskussion om de bestående märkliga förhållandena. En person med namnet Edvard Wakefield hade nemligen jemte två slägtingar och en tjenare lockat en blott femton år gammal miss Ellen Turner, en rik egendomsegares enda barn och arfving, ur den pension dit hennes fader satt henne och genom förespeglingar och förevisanlet af falska dokumenter förmått henne att Ayl. med sig till Gretna Green, i det de inbillade wenne, att hennes far vore ruinerad och blott kunde räddas fen hennes giftermål med Edvard Wakefield. Brottslingarne blefvo dömda och äktenskapet förklaradt ogiltigt, men detta enare kunde icke ske förr än efter antavandet af en särskild, ensamt detta äktenskap rörande lag. Först 1857 antog parlamentet en ulmän lag, som fastställer en 21 dagars vistelsel! Då skotsk jord innan vigsel kan ega rum enligt kotsk lagstiftning. Genom detta stadgande har lenna märkvärdiga näringsgren fått nådastöten