basketen Ytterligare om stenkolsinmutningarna i Halland. Då hvad idetta ämne I går meddelades, efter Hallands-Posten, torde förefalla många i grufvestadgan hemmastadda nästan otroligt, anse vi oss böra referera grefve H. A. Taubes första ansökan, af den 19 Mars detta år, rörande bearbetningsrätten å stenkolsfyndigheter i Halland. I nämnda ansökan framställer han sin önskan att erhålla tillståndsbevis för att bearbeta och sig tillgodogöra de stenkolsfyndighetersom äro till finnandes på. egorna till alla hemman och lägenheter inom Skummeslöfs socken (i Halland), af hvilka han dock i ansökningen endast namngifver sju, af hvilken omständighet synes, att han då icke hade reda ens på namnen å alla inom nämnde socken belägna hemman och lägenheter, å hvilka han ändå ville förvärfva sig inmutarerätten till stenkolsfyndigheter. I denna sin ansökan begär han vidare, att, med fästadt afseende såväl på nödvändigheten att på fältet verkställa behöfliga undersökningar, för att närmare kunna be stämma de ungefärliga lägen, som jag önskar för hvarje tillståndsbevis designera, som ock på den för en sådan undersöknings verkställande otjenliga tiden — bergmästareembetet täcktes på väl grundade skäl bevilja honom trenne månaders anstånd, men med förmånsrätt från och med den 18 Mars, till dessa undersökningars verkställande och handlingarnas inlemnande i sådant afseende. Det är otvifvelaktigt, att just emedan grefve Taubes ansökan var ofullständig, d. v. s. icke i det skick som 3 2 i grufvestadgan föreskrifver, hade bergmästaren Ekenstam både kunnat och äfven bort alldeles afvisa samma. Men en annan utväg anlitades, lika behaglig för sökanden som förbergmästaren sjelf. I ingressen till den 25 April d, å meddelta resolution omnämner bergmästaren icke, ej heller i sjelfva resolutionen, att grefve Taube begärt inmutningsresolution å alla hemman och lägenheter inom Skummeslöfs socken, utan upptager blott de sju af grefve Taube namngifna hemmanen, derförinnan bergmästaren likvisst anmärker att grefve Paube, ehuru allt för ofullständigt anhållit om tillståndsbevis. Efter ett sådant förfaringssätt blef det en lätt sak att bevilja grefve Taube det anstånd han begärt — och äfven för den senare att derefter i inmutningsväg på enabanda sätt, medelst fyrtio fem andra ansökningar, annektera fyrtitvå socknar och fyra städer i Halland. Genom det sätt, hvarpå bergmästaren Ekenstam behandlat grefve Taubes icke blott ofullständiga utan i fullständig strid mot grufvestadgans föreskrifter stående ansökningar, har!visserligen den senare fått ett slags företrädesrätt till de stenkolsfyndigheter som han kan upptäcka; men om han ej kan inom 90 dagar fullgöra hvad Honom blifvit lagdt, så har han förverkat sin förmånsrätt, och kan ej — sedan det k. förbudet af den 24 dennes trädt i kraft — anlita den förut ofta begagnade utvägen att när ex mutsedel förlorat sin giltighet, genast uttaga en ny, Den stora nytta med2ör således den k. författningen att en gräns blifvit satt för alla sådana inmutningsvexationer i afseende på stenkolsfyndigheter, som under senaste åren bedrifvits, I sammanhang härmed torde böra närmnas, att af bergmästareembetet i 9:de bergmästaredistriktet utfärdades 1870 — 3863 mutsedlar å stenkol: att mutsedlarnes antal 1871 uppgått till något öfver 5000, och redan i år till vida öfver denna summa, Det är troligt att en stor mängd af dessa egentligen icke hafva annan påföljd än de utgifter, som tillståndsbevisens erhållande med: föra, och de vackra inkomster, som de beseda bergmästaren.