för den icke en verklig skada för dess vig-! tigaste intressen? Hädel i hade sin Natiärliche Schöpfungsgeschichte det modet — som man tyvärr icke alltid kan vänta hos tyske professorer — att hänsynslöst och öppet säga, hvarthän den herrskande militarismen leder. De friske och starke bland ynglingarne uttagas för kaserntjensten och slagfälten; de sjuke och svage deremot ha frihet att genast grundlägga familjer. Man kan lätt tänka sig hurudana generationer måste uppstå, om detta system en lång tid tillämpas. Hädel hade mycket väl kunnat tillägga, att de, som i åratal lefva sammanpackade i kaserner, icke sällan återkomma fysiskt förstörde, förstörde genom utsväfningar, till hvilka den alltför långa kaserntjensten leder. Det är en för oss kontinentalinvånaremycket oväntad företeelse, som berättas från England. Der har krigsministern Cardwell föreslagit en armåbill, enligt hvilken bland annat 66 militäriska centralpunkter med ständiga garnisoner skola bildas i olika delar af konungariket. Men under det att hos oss de små städerna täfla om lyckan att få ständiga garnisoner, komma i England protester från sådana orter, åt hvilka denna ! lycka varit ämnad, och dessa motiveras genom omtanke för — den civila befolkningens sedlighet och helsa. Till hvad Hädel betonat angående militarismens olägenheter komma ytterligare de oerhörda utvandringarna från Tyskland. Antalet emigranter kommer detta år sannolikt att öfverstiga 150,000 och kanske att närma sig till 200,000. Hvad denna siffra har att betyda, detta kan man få någorlunda klart för sig genom en jemförelse med utvandringarna ur andra länder. Inom de nitton åren från 1850 till och med år 1868 uppgick hela antalet utvandrare från i riksrådet repregenterade österrikiska länder till 57,626, således i medeltal 3038 om året. I Frankrike är antalet af dem, som flytta till utlandet, öfverhufvud taget 6000 å 8000 om. året. Man jemnföre nu dermed siffran för Tysk land! Hon vitnar i sanning om allt annat än förverkligandet af den lycka man lofvat! Tyskland skall efter all anledning ännu ha många politiska och sociala stormar att!; genomgå innan det uppnått målet af en en-1 het, bygd på frihetens grundval och som lt gör tillbörligt afseende på folkets materiella ! behof. Riksförfattningen har icke ledt till l 1 1 1 f detta mål, och hela den Bismarckska politiken har vida mera förberedt och banat väg ; för inre skakningar än afvändt sådana. Den folkomröstning i Schweiz, genom hvilken förslaget till en revision af för-) bundsförfattningen förkastades, har gjort ett! särdeles gynnsamt intryck i Frankrike, dert tidningar af de mest motsatta riktningar äro l ense om att betrakta dess förkastande så: som ett nederlag för tyskheten. Norddeutsche s Allgemeine Zeitung uttalar sin förvåning öfver denna uppfattning och betonar, att här; endast är fråga om en rent inre schweizisk , angelägenhet, hvilkens afgörande icke har! något indirekt intresse för andra stater. Att ett nationelt element gjort sig gällande vid denna omröstning kan dock svårligen!, betviflas. Härför talar redan den omständig-, heten, att de tyska kantoner, som gränsa till Tyskland, röstade för den reviderade författningen, under det de romaniska kantonerna röstade mot densamma. Att andra såväl religiösa som politiska skäl äfven hade sin delil! utgången kan man emellertid slutaredan deraf : att schweizarne af tysk nationalitet utgöra 1,750,000 invånare under det de romaniska nationaliteterna tillsammans endast räkna 765,000. Till och med i det nästan helt och . hållet tyska och protestantiska Zirich, der starka sympatier för Preussen visat sig i synnerhet vid universitetet, fanns en minoritet af 10,242 röster mot författningen (majoriteten utgjorde 48,443), och i den till allra största delen tyska kantonen Bern (tyskarne utgöra här öfver 83 procent af befolkningen) var en minoritet af 22,600 röster mot för-! slaget mot 31,216 för detsamma. Här ut j göres dock omkring 13 procent af befolk-l! ningen af katoliker, så att religiösa betänkligheter här kunnat spela en större roll än i Zirich, der katolikerna endast utgöra 4 procent. I de små tyska eller nästan all-l, deles tyska kantonerna, der katolikerna helt och hållet ha öfvervigten, t. ex. i Zug, Uri,l. Schwyz, Unterwalden m. fl. röstade man utan afseende på nationalitet mot den nya för-!. fattningen. Men man kan icke derför frånkänna omröstningen en nationel betydelse, och de tyska tidningarna gifva sjelfva dessutom de franska rätt i deras uppfattning, i det de yttra stort missnöje öfver omröstningens utgång. En korrespondent från Berlin till Kölnische Zeitung söker en tröst uti att den tyska pressem icke har någonting att förebrå sig, emedan den varit mycket förbehållsam under agitationen i Schweiz eller med andra ord låtsat som den icke intresserade sig för utgången under det den i sjelfva verket lade stor vigt härpå. Som ett vitnesbörd i samma riktning kan man slutligen anföra följande yttranden i den böhmiska tidningen Politik: De österrikiske centralisterne ha gjort en stor missräkning. Deras tidningar ha nu iflere månader med mycken sjelfbelåtenhet framhållit, att Schweiz vill gifva sig en centraliserad författning, och oaktadt denna centralisation i sjelfva verket icke gick mycket långt, kan man dock icke neka, att de centralistiska idberna funno de ifrigaste försvarare i en del tyska schweizare, som ville förbereda sitt fädernesland på att annekteras af PreussenTyskland. Ehuru man i sjelfva förbundsrådet hade mildrat de värsta centralistiska bestämmelserna, har den reviderade författningen icke desto mindre blifvit förkastad. Förbundsförsamlingen är i anledning af omLt aAllad 411 dan 7 I mA nm