5. Att den i fråga varande tullfriheten här i landet för svenska varor — hvilken på samma gång är en skattelindring för norska invånarne och ett kraftigt medel att öppta en större marknad för den norska brödäktioten — bör omfatta alla varuslag, Söm ej äro af sådan betydelse, som under Hi 4 nämndes, och att något undantag icke göres till s. k. skydd för den inhemska industrien och isynnerhet icke såsom nu för ylleoch bomullsvaror, hvilken föreskrift särskildt har visat sig skadlig för denna -orts exportindustri. Kommunalstyrelsen ber att ytterligare få i underdånighet anmärka, att man enligt den erfarenhet, man här invid gränsen har förvärfvat, icke betviflar, att norska industrialster inom de gifna vilkoren öfverallt skola kunna uppträda i konkurrens med de motsvarande svenska, samt att vår industri med vår ringa inhemska marknad aldrig skall kunna ernå någon större betydelse, så framt den icke höjer sig till en exportindustri. Det skall i detta afseende bli en icke ringa vinst och skall styrka vårt sjelfförtroende i industrielt afseende, att vi ha kunnat uthärdat konkurrensen med en i så många riktningar högt utvecklad industri som den svenska,