Den stumma blicken ur ett halfsläckt öga, Hvem vill ej hjertat ge till svar derpå! En bön från läppar, hvilka tala föga. Skall man det stumma språk dock ej förstå? Hvem skulle ej det töcken vilja skingra, Som af naturn kring skuldlös hjessa bands, Hvem icke några friska blommor slingra I idiotens tunga törnekrans? Har du ett barn, uppå hvars blida änne Förnuftets solljus hvilar klart som guld. I dubbel ödmjukhet ditt hjerta känne Hur till hvar bunden ande du har skuld! Om du har mycket, om du litet eger, Ack, räkna icke; gif hvad du förmår! En finnes, som på guldvigt gåfvan väger, Gif då i detta namn din skärf — din tår! I hr Bonniers. boklåda på Norrbro finnes lista för den sinnesslöa utlagd, åtföljd af nödiga intyg. Tvenne högt aktade namn, uppgifna derstädes, ansvara för medlens rätta användande.