Talaren betonade synnerligt oklokheten och obilligheten uti att motsätta sig en åtgärd, hvars rättvisa erkändes af alla och hvilken statens tillgångar medgifva att den nu kan itan ringaste olägenhet vidtagas (det gäller nemligen endast ett belopp af 70,000 rdr årligen), endast derföre att det icke ligger inom möjlighetens gräns att på samma gång besluta afskaffandet af en statsinkomst på ex millioner rdr årligen. Allt detta var dock, såsom vi nämnt, förgäfves. Äfven den sistnämnde talarens ord, till hvilka kammarens majoritet lyssnar med så stor uppmärksamhet, då han skänker åtskilliga af denna majoritets åsigter och sträfvanden stödet af sin öfverlägsna talang, förklingade nu utan all verkan, och majoriteten följde troget sina ledare bland de rena landtmännen, hrr Ifvarsson, TAss Olof Larsson m. fl, hvilka drefvo den satsen, att bergverkstionden borde afskaffas först i sammanhang med öfriga grundskatter och derföre understödde hr Nils Larssons skrifvelse-förslag, hvilket af kammaren antogs med det röstetal vi ofvan omnämnt, 96 mot 57. ——i Ls