läsebok för elementarläroverkens öfre kl: gor äfvensom för sjelfstudium i folkhögsk lorna, i hvilkas bibliotek flera exemplar der böra finnas, emedan denna bok utan tvifv kommer att bli en af dem, som lärjungar; vilja taga i hand på de till läsning på egt hand egnade stunderna. Likaså tro vi, a Genom Sveriges bygder skall bli myck eftersökt i folkbiblioteken, emedan allmogt näppeligen kan påträffa någonting, som I samma gång det tilltalar dess vetgirigh på den kåäsligaste sidan, är angenämt oc srierande till sitt innehåll. Nitiske fol biblioteksföreståndare böra då se till, a de, som låna denna bok, på samma gång 4 en någorlunda god karta öfver vårt lan Slutligen tro vi, att den i någon mån ka göra tjenst som resehandbok för dem, so! företaga färder till förut för dem obekant delar af landet och icke ha tillgång till e ler möjlighet att föra med sig mera speciell arbeten. Några dikter af Robert Burns. (Stockholn Klemmings antiqvariat.) Burns sköna sånger, folksånger i ordet sannaste betydelse och föregångare till Wa ter Scotts, Thomas Moores och i viss må äfven till Byrons och Shelleys skapelse kunna ej annat än helsas välkomna i svens drägt. Kretsen, inom hvilken Burns rör sis är ej stor; det är kärleken, friheten och f sterlandets natur, han nästan uteslutand besjunger, men alltid går han på djupet a tingen och målar och formar med slåend åskådlighet, för att icke säga med verkli Homerisk bildrikedom. Det skotska lifvet sträfva seder framställer han ej i arkadisk ljus, men finner dock i allt något, som för tjenar att älskas och berömmas. Carlyle ha jemfört hans skaldelynne med en eolsbarpa hvars strängar, vidrörda af den alldagligast luftström, ljuda i uttrycksfulla melodier och en annan utmärkt kritiker har yttra att den sena höstblomman faller icke obe märkt under Burns plogbill, lika litet son den skygga åkerråttans väl förvarade bo — så utbildad är Burns kärlek till äfven de minsta i naturens rike, och så stor hans konst att teckna äfven det minstas poesi. Ötfversättningen synes vara förtjenstfulli utförd, med poetiskt sinne och godt omdöme Dock förefaller det oss som ett och anna af Burns stycken redan förut vore af sven ska öfversättare bättre återgifvet. Så är t. ex. utan tvifvel fallet med den herrligs sången My hearts in the Highlands, hvilker skulle kunna tjena som motto för alla Burns skaldestycken (den är inrymd i Sånger oci ballader af Robert Burns, Helsingfors 1854) Den nya öfversättningen begagnar här t. ex ordet dväljs, hvilket kanske är något tungt och olämpligt i poetisk stil, i synner. het då det, som här, öfverskriften oberäknad, förekommer fyra gånger i samma stycke. Icke, heller synes uttrycket betäckta (Farväl då I klippor, betäckta med snö!) vara just det allra bästa (Helsingforsöfversättningen har: Farväl då o fjell i erisiga drägt!), och flere.andra mindre väl valda uttryck skulle kunna uppletas äfven i de öfriga poemen, t. ex. ordet älskog i det lilla kraftiga qvädet Ingen. Emellertid är, som ofvan antydt, tolkningen öfver hufvud taget tillfredsställande, och som prof härpå göra vi oss nöje af att anföra: Höglands-Mary. I kullar, stränder, dalar vid Montgomrys slott det sköna, Städs vare rik er blomstringstid Och edra skogar gröna! Dit sommarn ställe först sitt tåg, Och der den längst må dröja; — Ty der i sista gång jag såg Min ljufva Höglands-Mary. Hur skuggrikt var ej björkens tak, Och hagtornsträdet härligt, Då henne uti grönt ge: Jag slöt till hjertat På englavingar flö; Förbi den gyllne tiden; Ty kär som ljus och lif mig var Min ljufva Höglands-Mary. Med mången ed, hur trofast, saun, Vi skildes åt om qvällen, Med hopp att återse hvarann På dessa fagra ställen. Men ack, för dödens kalla flägt Snart vissnade min blomma — Och nu af gröna torfvan täckt Hon slumrar, Höglands-Mary. O, blek är nu den mun så röd, Som vänligt mot mig myste, För alltid släckt den blickens glöd, Som trofast mot mig lyste. I stoftet multnar stilla na Det hjerta, som mig älskat — Men evigt i mitt minne du Skall lefva, Höglands-Mary ! Det lilla utsökt prydliga häftet har utsändts från Ivar Heggströms officin.