aa en — rn hårdaste resultat, eröfringen vinner endast genom racernas assimilation bestånd och laga kraft. Staters stympande och förstorande, eröfringen af kronor och folk, äro lätta och vanliga saker, och historien berättar på hvarje sida om sådana; men så länge de besegrade icke sammansmält med segrarne till den grad, att de glömma sina nederlag, sin nationalitet, och att de foga sig i de nya förhållandena, förblir eröfringen en väldshandling, som fördragen kunna godkänna, som den högre styrkan kan upprätthålla, men som I derför icke upphör att vara förtryckande, godtycklig och bestridd. Folken abdikera licke lika lättvindigt som furstarne. Sådan är emellertid karakteren af Preussens eröfringar i Elsass-Lothringen. De utgöra tvenne stora tomrum, som Preussen skapat sig, men som det förr eller senare kan få betala dyrt Joch som naturligtvis innebära en motsvarande svaghet vid Weichseln och Niemen, på grund af de ansenliga och ständiga krafter, som det är tvunget att ställa på fötter för att kunna hålla sig qvar vid Rhein och Meuse. Furst Bismarck har sagt till riksrådet, att assimilationsarbetet gör framsteg i de nya besittningarna; men är icke detta påstående väl optimistiskt, då hänsyn tages till de dagliga konflikter, som förekomma mellan segrarne och de besegrade? Man vet af erfarenhet att furst Bismarck vidtager långa förberedelser till både sina defensiva och sina offensiva schackdrag. Helt nyligen har han sökt återknyta sina gamla förbindelser med Victor Emanuels kabinett. På samma sätt som han på sin tid begagnade sig af italienarne mot Österrike, vill han nu begagna sig af dem mot Frankrike för att isolerade och om möjligt oroa det från spansk sida. Det mål, som Berlinka binettet fullföljer i Rom, är tydligt. Det skulle vilja göra sig till herre öfver hela vestra Europa och, likasom på Prims tid, draga Spanien inom sferen för sin supremati genom den nya dynastien, som, vacklande på sin tron, icke skulle vägra att böja sig för Preussens protektorat. Men om Preussen för närvarande har tillräckligt med penninpar, har det dock icke ännu en flotta, och Spaniens kuster ligga något aflägset från Östersjön. Men hvem vet om icke en tysk prins en dag kommer att landstiga på dem, för att upptaga den krona, som fallit från kung Amadeos hufvud? Drömmar föda drömmar ! TE CE or MW ru Franska regeringen har officielt tillkän-! nagifvit att från och med den 20 Aprilbeböfva icke pass företes vid fransk-belgiska gränsen och i hamnarne vid Kanalen. Re; sande ega rättighet att inkomma till och be; gifva sig från Frankrike blott de uppgifva. sitt namn och införa det i polisjournalen. I. Förre finansministern Pouyer-Quertier har : blifvit utnämnd till president för Conseil del: commerce, dagriculture et de manufactures. En ny mottagning egde rum i Elysge den 13 dennes och skildras af Paristidningarna såsom ytterst lysande. Öfver tusen personer voro närvarande, hvaribland åtskilliga medlemmar af orleanska familjen. Thiers visade de orleanska prinsarne en synnerlig uppmärksamhet, hvilket ger tidningarna anledning till åtskilliga kommentarier. Daily Telegraph innehåller i anledning at Thiers senaste tal i franska nationalföramlingen en mot Frankrike fiendtlig arikel, hvilken väckt mycken förbittring i Frankrike, emedan man ansett den inspire-1 rad från Berlin. Det heter i denna artikel, !l hvars uppgifter den engelska tidningen för-1 säkrar sig ha erhållit från den allra tillförlitligaste källa, att Tyskland blifvit synner-1 ligen oroadt genom Thiers tal, och att rell geringen i Versailles bör lemna den väg, lv L f f f som hon hittills följt, om hon icke skall framkalla hotande förvecklingar för Frankrike och för Europa. Frankrike är väl — heter det — icke i stånd att mäta sig med Tyskland, men kan snart blifva det genom den snabbhet, hvarmed händelsernaj utveckla sig i detta land, och Tyskland hars lidit alltför mycket att utsätta sig för enli ny öfverraskning. Hr Bismarck trodde sig k fullkomligt betryggad mot hvarje försök lr att taga upprättelse från den besegrades s sida. Han trodde icke, att Frankrike såjs snart skulle resa sig efter sitt förskräck-t liga fall. Hvad skall rikskansleren göra?la Enligt de upplysningar, som vi hafva in-d hemtat, skall hr Bismarck icke draga i be-s tänkande att förebygga hvarje fiendtlig rö-t relse. Han skall om så blefve nödvändigt, f intervenera och) icke låta Frankrike förbe-n reda sig till krig. Må statsmännen i Ver-p sailles icke utmana förbundkansleren; må de v undanskaffa de hopaderuinerna samtgrundaen v fast och varaktig regering, men må deickeln mera tänka på en vedergällning, ty de skullels derigenom framkalla de största olyckor ochl1 en ännu större förödmjukelse för Frank-lr rike. Thiers — tillägger den engelskaln tidningen — talar ofta om freden, men ila sjelfva verket önskar han krig. Är hanlj icke konsulatets och det första kejsardö-t mets historieskrifvare? Och var han ickejl Jo generalissimus under Paris andra beläg-lä ring? Hans fredliga ord dölja krigiska af-ls sigter, och Tyskland bör vidtaga försigtig-lt hetsåtgärder. Det har, Gud vare lof, ta-jr git dem, och trupperna äro beredda att mar-k f a schera vid första signal. Såsom telegrafen för några dagar sedan meddelade, har korrespondensen mellan spanska och engelska regeringarna rörande Internationale blifvit framlagd för engelska underhuset, hvarvid tillkännagifvits, att den från spanske utrikesministern till engelska regeringen utgångna uppfordran att medverka till en konvention mellan alla stater mot nämnda förening blifvit af lord Granville å engelska regeringens vägnar afslagen, emedan Internationale icke kränkt Englands lagar. Några dagar förut 1 hade i underhuset en diskussion egt rum angå. ende Internationale med anledning af en inter-? pellation af Cochrane om hvilka åtgärder re; geringen ämnade vidtaga mot detta samfund, k som, enligt hans förmenande, genom sin till1 tagande utbredning hotar England med de största faror. Fawcett, representant för 5 Brighton, svarade, att enligt hans tanke reor Fo Lo 4 sas 1 AR SR ÅA